Målande rättvisa
När en domare blåser frispark är tydligen en spelares urdrift att mjölka minst 10 meter, när ens eget fotbollslag inte fungerar som man vill söker man gärna syndabockar, lättast är det förstås att hitta dom i andra lag. Några funderingar runt uttrycket "att sila mygg och svälja kameler".
Vid en frispark är tydligen den medfödda driften hos en fotbollspelare att försöka vinna minst tio meter extra genom att simulera "urspårad avståndsbedömning" och istället för att lägga bollen på fem meter in på egen planhalva lägger han den fem meter in på motståndarnas. Bara detta gör en ju lite konfunderad - hur kommer det sig att spelaren inte tror att han når dit han tänkt bara för att det skiljer tio meter, för tre minuter sopade han ju iväg bollen tre gånger så långt. Men även om detta är absurt barnslig drift stör den mig inte tillnärmelsevis lika mycket som det som händer därefter.
För i nästa läge kliver domaren in med bestämda steg och påpekar att frisparken skall slås från rätt plats och viftar åt spelaren att backa tio meter. Spelare tar upp bollen backar fem och kastar sen fram bollen tre och en halv meter - alla är nöjda. Domaren fick spelaren och backa (förvisso bara med en och en halv meter men det är väl inte fy skam) och spelaren står ungefär där han ville så han borde ju också vara nöjd. En av dom som står kvar missnöjd är (åtminstone) jag, för jag blir less på det här "petimetrandet" under matchen som dessutom inte alls har någon egentlig funktion - det enda dessa händelser skapar är frustration och jag vill inte se dom mer.
Lösningen på problemet finns redan och det kanske inte är helt slumpartat att den kommit fram i fotbollens mecka - Brasilien. För ni som har sett brasiliansk fotboll på tv under det senaste året har kanske märkt att domaren har fått en extra attiralj i sin uniform, förutom en visselpipa och två olikfärgade kort har även domaren en liten flaska sprayfärg. Den används till att:
- spraya en fläck i gräset som visar var den viktiga frisparken skall slås ifrån
- och för att dra ett streck i gräset för att visa var muren skall stå.
Enkelt och genialiskt, spelarna behöver inte fundera på om även nästa frispark egentligen skall slås tio meter framför ursprunget till frisparken utan där det är en röd ring där skall bollen ligga. Domaren kan om han vill veta exakt var han ursprungligen tänkte att frisparken skulle slås från.
Det är förståss självklart att de här situationerna inte ens skulle behöva uppstå men nu är dom här gång efter annan och då känns det som en klok lösning.
Ursprunget till den här krönikan faller tillbaka på talesättet "att sila mygg och svälja kameler" för så känns det verkligen ibland under en fotbollsmatch. Till exempel i matchen mot Trelleborg, domaren Martin Hansson hade under första halvlek stått för ovanstående beskrivna "millimeterrättvisa" - han flyttade tillbaka inkast som kastades tio meter för långt upp en och en halv meter, likaså frisparkarna. Några minuter innan Trelleborg gjorde sitt mål höll han på att vinka och vinka på en Trelleborgspelare med sådan frenesi att han faktiskt flyttade tillbaka hela två meter (av tio). När sedan Trelleborg slår iväg sin frispark från fel plats på rullande boll står han med ryggen till och vips blir dagens ledstjärna för måndagens domare "flyt i spelet". Att det sen blir mål stör mig förstås oerhört, men personligen hade jag nog knappt reagerat om det var "flyt i spelet" som hade gällt hela matchen.
Sluta sila mygg och svälj kameler, bestäm er i stället över vad ni tycker är viktigt och vilken nivå som gäller. Tycker du som domare att det viktiga är att frisparkarna slås och inkasten kastas 8,5 meter ifrån den egentliga platsen istället för tio - okej då är det så och då gäller det över hela planen. Väljer domaren istället att bestämma nivån på något annat sätt är även det helt ok för mig. Det viktiga för mig som åskådare är att slippa behöva gissa mig till vad som är viktigt idag.
Är det tröjor över huvudet som är värst - fine. Är det kapningar bakifrån - bra med det för min del. Är det att alla frisparkar skall skjutas med jämfotahopp - kör i vind, fast det kanske inte blir så många fler allsvenska matcher att döma efter det.
Det jag önskar är att det bara blir mer konsekventa bedömningsnivåer - och en sak till när jag ändå håller på: köp er en liten sprayflaska med färg, livet kommer att bli enklare.
Apropå konsten att sila mygg och svälja kameler
Avslutningsvis till en helt annan händelse men som ändå kan sorteras in under ovanstående rubrik. I derbyt i torsdags kastade tränarbänkens huligan nummer ett - Lasse Eriksson - tillbaka upp en mugg på läktaren som någon på västra tydligen tappade å det grövsta (han tappade den massor med meter). För så måste det ju ha varit för hur kan man annars förstå supportrarna till motståndarlaget och deras reaktion. Självklart blir man upprörd om man satt bredvid denna Mr Butterfinger och såg denna olyckshändelse - han förtjänade ju verkligen inte denna motreaktion. För hade han verkligen velat kasta ner den på plan mot Hammarbyspelarna skulle givetvis just du sagt till denna person på en gång och istället ha riktat din ilska och dina moralpredikningar mot denna person som i själva verket kastade första stenen/muggen. Tack och lov slipper du detta eftersom han absolut inte menade att kasta den alls.
Förstå mig rätt, jag tycker också att det var oerhört orutinerat (om man nu kan använda det uttrycket i samma andetag som Lasse E) men är det verkligen det som spelar mest roll för dig som AIKare? Borde det inte bekymra dig mer att hela kortsidan bombarderade motståndarna med mynt och till och med en glasflaska? (ja, jag vet att det fanns samma sorts företeelse på den motsatta sidan av Råsunda i torsdags) Är det inte ett större bekymmer att ni under tjugo minuter står och sjunger (vilket ni i och för sig gjorde bra) om Anders Frisk? Jag vet inte, men det känns som ni fokuserar fel.
Fast det är klart troligen hade ju klackarna inte kastat saker på plan om inte Lasse hade börjat och troligen hade det inte sjungits om Anders Frisk om det inte vore så att tränarna hade visat på liknande beteende från bänken.
Jag tycker att detta är en storm i ett vattenglas och skulle även tycka det om det vore Zoran, Tom eller Janne som hade gjort det samma. Tror faktiskt att ansvaret för publikens beteende finns hos publiken själv
För er som inte tycker det lämnar jag två termer att bita i och bidrar med en ledtråd om vad det (i mina ögon) egentligen verkar handla om:
"psykiska försvarsmekanismer är metoder som det undermedvetna använder för att hantera ångestladdade situationer/känslor...
försvarsmekanismer kan vara: ...
Projicering - lägga över förbjudna känslor/egenskaper på andra
Förskjutning - vända aggression mot någon/något annat än det som orsakade den."
(urklippt från Susning.nu, sök på ordet försvarsmekanism)
I morgon är det dags för en ny lektion i ångesthantering på Söderstadion. Du är väl där och njuter?
