"Ni vänder det här i andra"
Fascinerande att ett besök på en fotbollsmatch kan betyda så mycket!
Att det snart är sommar märker man som lärare kanske lite mer än övriga. Förra fredagen hade vi skolavslutning. Det finns få saker som jag förknippar så mycket med sommar som just det. Barnen var söta, fröknarna finklädda och alla föräldrar leendes, förmodligen mest åt att skolavslutningarna knappast har förändrats nämnvärt sedan de själva gick i skolan.
Innan jag själv får mitt efterlängtade sommarlov ska klassrummet städas, böcker beställas och en hel del annat göras men ändå är tempot betydligt lägre nu. Jag kan med gott samvete ta mig tid att skriva dessa ord som egentligen inte alls skulle handla om skolan.
Jag vill berätta för er om något jag var med om igår.
Som jag säkert har tjatat om tidigare så tränar jag ett herrlag i fotboll. Mina killar huserar i division sju i stockholmsserien. Detta är det lokala A-laget i en landsortsförening längst ut på Mälaröarna och en förening som jag är barnfödd in i. Självklart är våra färger grönvita, något annat vore otänkbart. Hur som helst, i höstas fick jag höra att Anders Linderoth flyttat ut till vår ö. Jag var naturligtvis inte sen att kommentera det vid en träning. Han såg förvånad ut men jag förklarade min anknytning till bygden. Efter det har Anders titt som tätt frågat mig hur det går för grabbarna. Under försäsongen skakade han mest på huvudet när jag erkände att vi inte ens startat vår utomhusträning när Hammarby var inne på säkert 6:e veckan utomhus.
I söndags var jag och såg HTFF på Kanalplan. Anders var också där:
- Hur går det för grabbarna?
- Tja, på onsdag har vi möjlighet att ta över serieledningen
- Är det hemmamatch? Vilken tid, för då vill jag ta cykeln upp och titta, sa Anders.
Jag svarade förstås vilken tid som gällde och tänkte stilla att jaja, klart han inte kommer.
I bilen ut till match berättade jag för några av grabbarna vad Anders sagt. De är inte rättrogna utan log mest skeptiskt. Vår idrottsplats ligger långt ut på landet, kanske en timmes bilfärd från stan. Solen sken och det var derby mot Skå IK. Gräsmattan lyste härligt grön även om den som vanligt inte kan beskyllas för att vara golfgreenjämn direkt, dessutom lite väl långhårig kanske. Men var gör det när det är en sådan här kväll?
Precis när matchen börjat tittar jag över på andra kanten. Döm om min förvåning när jag ser att Anders sitter där i slänten tillsammans med sin fru! Han fick se ett virrigt hemmalag hamna i underläge efter en straff i första halvlek. I paus gick jag över och hälsade. Anders sa artigt:
-Det här ser ju helt okej ut!
-Njae, jag tycker vi spelar dåligt.
-Var bara lugn, ni vänder det här i andra!
I andra halvlek tog vi faktiskt tag i saker. Efter kvittering kom sedan årets mål på Söderby, som vår fotbollsplan heter. Claes, den enda i vårt lag som faktiskt kan anklagas för att ha spelat fotboll på riktigt, tar bollen en bra bit in på egen planhalva och driver förbi både tre och fyra gubbar innan han iskallt sätter bollen i mål. Enligt pappa, som gick där med flaggan på andra sidan, hade denna prestation till och med imponerat storligen på den gode Linderoth. Tyvärr höll vi inte undan utan Skå kunde kvittera på en riktigt grann frispark i slutet. Trots ett oavgjort resultat gick vi dock upp i serieledning.
Hur som helst, jag vill på detta sätt bara för alla Er andra Hammarbyare belysa vilken otroligt stor människa vi har i vår tränare. För mig personligen betydde det massor att han kom. Det betyder att han inte kan tycka att vårt hängande kring träningar är alltför närgånget. Det betydde att hans frågor kring hur det går för mitt lag var frågor mer än bara artighetsfrågor. Att han dessutom stannade hela matchen gjorde mig än mer imponerad, inte bara en hastig artighetsvisit utan han stannade alla 90 minuter.
Dessutom betydde det saker för andra på ön som plöjer ner ideell tid i vår idrottsförening. Det var nog ingen som inte noterade hans närvaro. Det var helt enkelt en stor händelse att han var där och såg vårt A-lag spela match.
Peter, min forward, log lite snett efteråt och sa:
-Nä, man spelade nog inte till sig något kontrakt direkt, men verkligen stort av honom att komma hit!
Min pappa, som även han har säsongkort i klacken och lagt ner hela sitt liv i vår lokala idrottsförening, var också otroligt nöjd. Min mamma, som väl pliktskyldigast kommer upp till matcher då hela familjen i övrigt är där (lillebror spelar vänsterytter i laget), var mest sur för att ingen talat om för henne och framförallt pekat ut denne Linderoth som hon ju hört oss prata om så mycket.
Nu ska jag åter till städningen här i klassrummet. Snart kommer jag att få tid för att följa träningar igen. Självklart ska jag plita träningsrapporter till er som inte har ledigt. Fast först väntar på tisdag en vända till Portugal och fotbollsEM.
Glad sommar på er alla grönvita vänner!
