En underbar omgång
Omgångens resultat gick verkligen Hammarbys väg. Alla toppkonkurrenterna tappade poäng liksom de två lagen som härbärgerar ute i Solna och i tabellens mitt samt nedre regioner.
"Skellefteå AIK: s lovande mittfältare Petter Andersson valde i lördags spel i Hammarby. AIK var länge med i dragkampen men till slut valde Petter Bajen och en av motiveringarna var att han tyckte att det var lite för mycket turbulens i Gnaget. I AIK-lägret sörjer man dock inte allt för mycket. Efter värvningarna av Derek Boateng och Pa-Modou Kah, samt Martin Åslunds fina comeback, var intresset för Petter inte lika hett längre som tidigare i somras. Det började bli lite trångt på det centrala mittfältet för att kunna ge Petter plats."
Så skrev Gnagarforums Anders Nettelbladt den 8 september förra året. Vad tycker man i AIK-lägret idag?
Jakten på Mr X börjar bli allt mer frustrerande. Att Micke Andersson endast dansade en sommar blir mer och mer uppenbart. Samtidigt gör Dede Anderson toksuccé med begränsade spelare runt omkring sig. Vad hade han då inte kunnat prestera i Hammarbytröjan? Här gjorde styrelsen en jättemiss som kommer att ältas år framöver. Det spelar ingen roll hur divig eller hur svårt han hade att anpassa sig. Och att Hammarby inte skulle ha haft råd köper jag inte heller. Vissa spelare måste man tillåta att de inte helt passar in i den famösa "gruppen". Man borde till och med ha gått med på det påstådda kravet att en annan brasse skulle ingå i truppen. Så bra är han.
Malmö verkar lida av en synnerligen allvarlig form av prestationsångest. När laget väl inser att de inte är så jävla bra som alla skrev på försäsongen och fattar att varje allsvensk match är en kamp (nu när Enköping inte längre är med) kan de bli farliga. Ständigt detta krissnack trots att laget endast är tre poäng efter Hammarby.
De må heta Robben eller Wahlstedt, eller vad de vill, ingen kommer förbi Alexander Östlund. Hans usla vårform känns plötsligt som ett avlägset minne.
AIK ratade fyra provspelande anfallare på en månad. Rekord?
Jag blir alltid livrädd när supportrarna jublar och lagkamraterna börjar krama om spelaren som "fixat" en straff. Kan vi inte komma överens om att vänta med firandet tills bollen sitter i maskorna?
Micke Nilsson visade återigen att han inte kan spela högerback då han låg bakom Djurgårdens båda mål i den första halvleken.
Fast Pétur är ju å andra sidan en förbannat säker straffskytt.
I den andra halvleken var han däremot utmärkt på sin rätta position.
Straffen måste vara den mest solklara på Söderstadion sedan det brutala överfallet på Runström mot Landskrona.
Peter Ijeh och Niklas Skoog verkar sakna varandra så mycket att de inte kan prestera isär.
Linderoth har tidigare ofta fått kritik för att han gjort bytena för sent. I år har de däremot fungerat utmärkt. Tur eller den berömda fingertoppskänslan? Vem vet? Här kommer fyra exempel på lyckade byten som förändra matchbilden.
Mot Elfsborg kom Haris och Nadir in och fick fart på spelet. Dessutom flyttades Runström upp på topp med lyckat resultat.
Mot AIK fick Runström hoppa in redan i den 43: e minuten efter Pablos skada. Han gör en utmärkt match och får tillsammans med Tamandi en assist till Petters mål.
Haris och Nadir gör återigen ett lyckat inhopp mot Landskrona. Med mycket spring i bena bidrog de i hög grad till vändningen.
Mot Göteborg kom Erik in och får tillsammans med Runström en assist till Antonssons eleganta knälobb.
Man måste dock konstatera att vi haft en del tur hittills i år. I flera matcher har motsåndarben och knän, och dåliga undanrensningar hjälpt oss att göra mål.
En bra anfallare och en lika bra yttermittfältare och jag är lugn. De behövs, för den mest intensiva bajenhösten på riktigt länge närmar sig med stormsteg.
