Pétur och Djurgårdsderbyn
Nu närmar sig det tredje derbyt för Péturs Marteinsson, mot Djurgården, med stormsteg. Än så länge är han obesegrad!
Det går att vinkla krönikor precis som man vill och nu har jag valt att vinkla denna på följande sätt inför den ankommande derbymatchen mot Djurgården. Då får jag på köpet med två av historiens mest mytomspunna Hammarbyfajter mot Djurgården, i alla fall med Hammarbyögon. Visst är det märkligt att dessa spelades samma säsong. Att även ha funnit en spelare som aldrig torskat på Djurgården känns som en extra bonus och förhoppningsvis kan det inge hopp om att Pétur även kommer vara obesegrad när vi kryper till kojs sent på tisdagsnatten
1997
Omgång 6 26 maj
Djurgården-Hammarby 0-1 (0-1).
0-1 Patrik Andersson (33)
Publik: 12542
Råsunda
Domare: Sten Johanzon, Finspång
Startelva:
Fahlström, Per
Bergh, Niclas
Marteinsson, Pétur
Eskilsson, Hans
Berggren, Peter
Gustafson, Jens
Alm, Andreas
Hellström, Mikael
Strandh, Leif (35)
Andersson, Patrik (60)
Bergstrand, Kim (90)
-------------------------
Inbytta:
Bergman, Filip (35)
Blomberg, Johan (60) (87)
Fofana, Pa Musa (87)
Kling, Jonas (90)
Hämtat från Årets Fotboll:
"När Hammarby på Råsunda rättvist slog Djurgården med matchens enda mål bytte Rolf Zetterlund in fyra spelare. Djurgården protesterade och upprördheten var stor i båda lägren. Det sista bytet, i slutminuten, var knappast matchavgörande. Men givetvis hade ett fel begåtts av såväl Hammarby som ouppmärksamma domare. Prejudikat från hela världen bollades runt. Förbundets beslut blev slutligen att låta Bajen behålla poängen. Klubben blev dock bötfälld".
Omgång 23 1 okt
Hammarby-Djurgården 2-2 (1-1).
1-0 Patrik Andersson (38)
1-1 Johan Andersson (44 straff)
1-2 Markus Karlsson (88)
2-2 Filip Bergman (90)
Publik: 9127
Söderstadion
Domare: Leif Sundell, Borlänge
Startelva:
Fahlström, Per
Sandberg, Patrik
Marteinsson, Pétur
Eskilsson, Hans
Bergman, Filip
Gustafson, Jens
Alm, Andreas
Hellström, Mikael
Berggren, Peter
Andersson, Patrik
Strandh, Leif (87)
--------------------------
Seyoum, Benyam (87)
Hämtat från Årets Fotboll:
Spelet var uselt men nerven fanns där intill slutet. I 87:e minuten skjuter Markus Karlsson 2-1 till Djurgården via stolpen. Per Fahlström skyms av en egen försvarares ben som Karlsson skjuter mellan, och reagerar sent. DIF:are på plats jublar men då får Hammarby en hörna på tilläggstid. Bollen seglar in och de alldeles för ivriga Djurgårdsbackarna satsar våldsamt på den istället för att markera sina motståndare. När den satsande klungan missar bollen dimper den därför ner framför en omarkerad Filip Bergman. Med en volleybredsida passerar han Thor-André Olsen och vägen till Allsvenskan är öppnad för Hammarby".
Som alla vet gick Hammarby upp i allsvenskan och Djurgården blev kvar ännu en säsong. Efter säsongen 1998 drog Pétur iväg, på ett eget äventyr, till Norge och Anders Linderoth, men via England och Stoke kom han tillbaka förra hösten och har till mångas förvåning visat minst lika hög klass nu som innan han drog. Men det är bara så. Vissa spelare fungerar i rätt klubb och blommar ut. Kemin passar kynnet och visar samtidigt tränaren att han tror på honom får självförtroendet en knuff i rätt riktning till supportrarnas stora lycka.
Det märks att vissa spelare är skapta för en viss klubb och när de hittar varandra uppstår magi.
Några egna reflektioner ifrån dessa två omtalade derbyfajter som antagligen Djurgårdssupportrarna kommer ihåg med vämjelse.
Den mest omtalade matchen går under rubriken:
"det fjärde bytet" eller "när Jonas Kling marscherar in.".
Hur i helvete var det möjligt?! Som jag har funderat på det genom åren. Jag är nog inte ensam. Den enda förklaringen jag kommit fram till är att det var väldigt råddiga bytena. Kollar man statistiken så visar det sig att Leffe Strandh gick av i trettiofemte minuten och in kommer Filip Bergman som skulle göra sin livs fotbollsinsats i returderbyt senare samma år.
- Det måste ha varit en skada, eller?
I sextionde minuten kom Johan Blomberg in istället för Patrik "Pinnen" Andersson (matchhjälten som gjorde det enda målet i denna match).
Men vad händer sedan? Tjugosju minuter efter det att Johan Blomberg kom in byts han ut och in kommer Pa Musa Fofana.
Så lång allt väl men sedan får Vadde (som ansvarar för bytena enligt kommentarerna efteråt) hjärnsläpp och i nittionde minuten signalerar han för ett sista byte och domaren Sten Johanzon som inte hade någon koll accepterade detta till Hammarbys smala lycka. Ut går Kim Bergstrand och Jonas Kling marscherar in.
Vilken ångest som fortfarande framkallas när jag tänker på hur det kändes uppe på läktaren. Det verkade som om omgivningen inte noterade detta utan glädjen och nervositeten över 1-0 ledningen tog överhand för ingen tog någon notis över det fjärde Klingbytet.
Domaren får skulden eftersom han godkänt bytena. Det fanns ingen fjärdedomare på den tiden i de lägre serierna. Det tackade vi för och betalade den låga böterna utan att protestera.
I höstderbyt får Johan Andersson sitt smeknamn när han fick en dank i huvudet just innan han skulle slå in Djurgårdens kvittering till 1-1 på straff. Sedan tog Djurgården ledningen med 2-1 och himmelen öppnade sig och ett skyfall av tårar dränkte in Söderstadions gröna matta. Men detta var Hammarbys säsong så egentligen var det väl inte allt för underligt att Filip Bergman kunde dra in kvitteringen på stopptid. Jo, föresten, det var magiskt och helt ofattbart och en gigantisk kollektiv Bajenorgasm utan dess like. Jag vill nog påstå att nio månader efteråt föddes det ett stort antal Bajensupportrar och Hammarbys publikbom var ett faktum. Jag vet inte om Filip Bergman har fått den uppskattning han förtjänar, med tanke på att vi fortfarande kan se allsvenska fotbollsmatcher på Söderstadion snart sju år efteråt.
Det var alltså i dessa två fotbollsmatcher mot Djurgården som Pétur hittills deltagit i och med tanke på det kan man ju bara undra vad som kommer hända på måndag. Jag skulle med detta lilla inlägg vilja rekommendera alla att inte missa denna match.
Vi syns i Bajenvimlet!
