Eriksgata
Fjorton sekunder som kanske inte förändrade världen, men gjorde den bra mycket trevligare att leva i, om du ser på den med grönvita ögon.
Vi tar oss bakåt i tiden till måndagen den 19 juli och matchen mot Djurgården. Som jag skrev i en tidigare krönika så har de Djurgårdsderbyn som Pétur deltagit i haft en förmåga att leva kvar mycket länge av olika orsaker.
Därför var det med spänd förväntan som jag satte mig på Råsundas läktare för att bevittna Péturs tredje derby. Och precis som i de två tidigare matcherna blev Pétur inte huvudperson utan det blev någon helt annan lagkamrat. Den här matchen innehöll så mycket att denna krönika skulle ha kunnat handla om tvåmålsskytten Björn Runström, eller Markus Karlssons vidriga satsning på Max von Schlebrügge, eller Karl Oskar Fjørtoft hjärnskakning och minnesförlust. Samtliga dessa händelser är var och en för sig nog för att fylla ett par A4 ark. Men jag väljer något helt annat som var som en religiös upplevelse. De flesta Bajensupportrar vet redan vad jag syftar på eftersom vi skådat ljuset. Ni övriga fattar nog ganska snart. Huvudpersonen de kommande fjorton sekunderna heter nämligen Erik Johansson för när matchuret visade:
40:50
Erik kastar ett inkast till Fjørtoft som tar emot för att omedelbart därefter bredsida (vad annars) bollen tillbaka till Erik. Som alla vet kommer inte Fjørtoft att komma ihåg detta på grund av att han just då spelar med en lättare hjärnskakning. Det jag undrar över är inte de få märkliga bollarna han slog utan istället allt rätt han ändå gjorde i denna första halvlek. För han gjorde många klipska löpningar och han slog flertalet bollar med rätt adress. Hur som helst har Karl-Oskar gjort sitt i denna vackra tavla nu är det dags för Erik Johansson att över.
40:53
Erik får omedelbart Abgar Barsom mot sig men Abgar hinner inte få tag i bollen för att Erik fintar ett omedelbart inlägg men istället lägger han bollen bakom sig själv och Abgar.
Det är ett vackert skådespel men inget märkvärdigt för då krävs det lite mer och mer skulle komma.
40:55
Bägge spelarna bökar in i varandra reflexmässigt för att komma åt bollen först men Erik har fortfarande initiativet eftersom han i momentet innan visste vad han själv tänkte göra.
- Eller visste han inte det?
Fotbollskonstnärer har en benägenhet att bli ETT med bollen när allt faller på plats och i magiska stunder är samarbetet mellan boll och spelare så sammanflätad att det omöjliga blir möjligt.
40:56
Abgar hänger trots detta underläge på som en igel, men Erik är redan inne och bearbetar nästa moment och har ett antal förslag på lösningar som under någon tusedels sekund vägs på guldvåg. Han har snabbt bestämt sig för hur han ska göra och ser redan innan utförandet bilderna i sitt huvud. Erik ger bollen en lätt tusch så att den ändrar riktning bakåt ett par meter och gör därefter en snurr på sig själv mot bollriktningen med Abgar någonstans i ögonvrån.
40:58
Erik fintar än en gång inlägg och Abgar fladdrar till och är på vippen att tappa balansen, men istället klackar Erik bollen bakom sin högerfot samtidigt som han gör en helomvändning och drar sig tillsammans med bollen 48 cm nedåt och närmare Djurgårdens sidolinje. Fortfarande med Abgar efter sig, vilket hedrar honom för nu är han på väg att bli ihågkommen som mannen som Erik tunnlade innan han drog vidare på sin Eriksgata. Till Hammarbysupportrarnas STORA glädje.
40:59
- Mycket riktigt!
Erik vänder nu inåt samtidigt som han med högerfoten smeker in bollen mellan Abgars ben som nu antagligen kommer döpas till Söderledstunneln.
41:00
Med ytterliggare ett tillslag på bollen närmar sig Erik Djurgårdens straffområdeslinje men mjuka, bestämda, håriga, stadiga och pigga ben. Det räcker inte med att säga full kontroll det här är tusendelar där kroppen och hjärnan behärskar allt och ingenting känns omöjligt. Givetvis fortfarande med Abgar efter sig men nu ligger han inte på lika ihärdigt vilket är fullt förståligt.
41:01
Inne i straffområdets utkanter stöter Erik på Johan Arneng, men jag tror inte det hinns med några artighetsfraser utan Erik flyter förbi som en het lavaström, som om han bars av den sjunde vågen, ner mot sidlinjen utan att Arneng vågar vidröra honom av rädsla för att orsaka en straff kan tänka.
41:03
Nu närmar vi oss den fjortonde sekunden med stormsteg i denna vackra magiska sekvens och av den anledningen tackar Erik bollen för ett trevligt sällskap (det blir inga kramar eller pussar denna gång), men givetvis med en önskan om ett fortsatt utvecklande framtida samarbete till gagn för mänskligheten i allmänhet och Bajensupportrar i synnerhet. Därefter smeker han in bollen mot Djurgårdens målområde, så varligt som om den vore en nyfödd bebis, för att i all ödmjukhet låta en ur Bajens yngre garde, tillika anfallare, få glädjen att agera huvudperson i derbyt.
- Men mig lurar du inte!
41:04
Björn Runström går upp i vädret och under någon hundratusendelssekund står tiden stilla i Solnaskymningen och så sätter han huvudet på bollen så vackert att jag nästan blir gråtfärdig. EXPLOSION på läktaren var öronbedövande och i samma stund strömmar det ut en våldsam sexuell önskan inom mig om att någon gång få uppleva ett lika underbart förspel.
- Detta är vad jag kallar en riktig Eriksgata som är värd publikens ovationer och hyllningar till vår nya kung!
Vi syns i Bajenvimlet!
