Förvandling till ett fan
Det kom en liten fundering från Johanna om hur det är att bli fotbollsfrälst. Johanna skrev ner sina tankar precis efter det att vi förlorat mot Helsingborg. Håll till godo!
Igår kväll dök det upp och bildades en diktliknande tanke i mitt huvud. Det är så många inbitna fans, som känner det som att de alltid varit just detta (kanske också HAR de varit det) och därför kan det vara svårt för dessa som alltid varit i smeten att kunna förmedla hur man kan vara och vad det kan innebära för någon icke-inbiten Eftersom jag inte var det minsta intresserad av fotboll innan jag träffade Martin så kanske jag än så länge lättare kan skildra det med nyblivna ögon...
Förvandling till ett fan.
- När man kan vara så nervös före match att man har ont i magen och svårt att prata.
- När man ej längre behöver använda hjärnan för att fundera på texterna i låtarna. Orden kommer automatiskt, medan hjärnan är fullt koncentrerad på att försöka snappa upp allt på plan.
- När man struntar i vad folk runt omkring tänker, utan kommenterar och ropar rakt ut i luften allt som man tänker - som om spelarna skulle höra...
- När man ropar till domaren att "det där var väl inte VÅRT fel heller!", trots att man befinner sig 50 mil ifrån spelplatsen och långt ifrån är en del av truppen.
- När man, efter match, istället för att rycka på axlarna och säga "Synd!", går hem med tunga steg och undrar "Vad gjorde jag för FEL? Var det för att jag inte använda min "match-parfym", eller för att jag inte kunde hitta mitt "Hammarby-linne", som det gick så snett?"
...som idag...
Då känner man att man nog börjar bli en i detta galna gäng.
Söderst@dion tackar för detta bidrag och passar samtidigt på att önska Johanna och Martin ett stort lycka till på sitt bröllop på lördag!
