Därför vinner vi inte SM-Guld 2004 - Del 1
En text i två delar skriven för besvikna Bajare, skadeglada antagonister och fundersamma styrelsemedlemmar.
Det är dags att ta bladet från munnen och faktiskt skriva den text jag gått runt och slipat på sedan den smärtsamma resan hem från Halmstad för några veckor sedan.
När landets stora sportjournalister kommer med sluga analyser av typen "Hammarbys svacka beror på förlustsviten" tycker jag att det är dags att någon från de egna leden säger som det är. Vill man vara med de stora pojkarna och leka finns inget utrymme för "härliga Bajen".
Det gäller att våga vara ärlig. Att skylla på skador eller otur håller inte. Alla lag drabbas av skador och bra lag har tur, så enkelt är det.
Det finns enligt mig tre huvudskäl till att vi just nu ligger femma i tabellen och förpassat oss själva ur skaran med guldkandidater. Två av dem är underordnade det tredje men för den saken skull inte oviktiga.
Vi i Hammarby är stolta över våra unga lovande killar. Vi slår oss ofta för bröstet och påtalar hur många inom truppen som kan bli hur bra som helst. Det är mer regel än undantag att Bajens A-lag består av sex-sju killar födda på 80-talet. Spelare som Totte och Pablo betraktas som gamla rutinerade rävar och då pratar vi om två spelare som är födda 1981. Av Hammarbys 22-manna trupp är hälften födda på 80-talet. Av dessa elva är det två, Pablo och Totte, som gjort mer än 20 allsvenska matcher.
Med andra ord är hälften av truppen mer eller mindre helt orutinerade på seniornivå. Faktum kvarstår, när det börjar blåsa snålt behövs det rutin att luta sig tillbaka mot. Det är ingen slump att truppens näst äldste spelare, Pétur, också varit säsongens bäste. Har man spelat fotboll i fyra olika länder och gjort trettiotalet landskamper så vet man vad som krävs.
Truppen som på pappret ser tämligen bred ut blir inte lika bred om man ser till mängden rutin. De unga killarna måste ges möjligheten att kunna gå in och misslyckas utan att hela laget rasar med deras insats. Det måste vara så pass stor trygget och rutin i resterande spelare att en kille som precis påbörjat sin karriär kan slappna av och gå på några nitar utan att laget för den sakens skull helt faller samman.
Tyngden, rutinen och kraften saknas i dagens Hammarby. Truppens sammansättning gör att man vågar vara optimistisk inför kommande säsonger men gör också att man kan ge upp hoppet om en serieseger i denna.
Nästa punkt avgjordes ute på Skytteholm i en träningsmatch mot IFK Norrköping tidigt i våras. Då klev Christer Fursths naturlige ersättare, dansken Hindsberg av planen för att resten av 2004 syssla med rehabilitering. Därmed hade Hammarby misslyckats med att ersätta bägge sina ordinarie yttermittfältare från 2003. Kennedy lämnade för Grekisk glamour och Sigge för PRO och hemmets lugna vrå. I årets Hammarby har inte mindre än sju olika spelare prövat på att agera yttermittfältare och ingen av dem har lyckats hundraprocentigt.
Petter Andersson är godkänd sett till hela säsongen vilket också är det man kan kräva av en kille som gör sin första riktiga allsvenska säsong. Petter är faktiskt en av fyra spelare som deltagit i samtliga allsvenska matcher i år. Det var nog inte vad Linderoth hade planerat när Petter värvades och man talade om att slussa in honom i lagom tempo.
Detta för oss in på den andre yttermittfältaren som värvades in för att fylla luckan som uppstått i truppen, Erik "Samba" Johansson. Frågan är om det inte är dags för den gode göteborgaren att byta smeknamn från "Samba" till "Polka", för här är det sannerligen ett steg framåt och två tillbaks.
Efter att ha bjudit Barsom på sitt livs åktur och bäddat för segern i derbyt mot Djurgården har han återigen helt försvunnit. I den hyperviktiga matchen mot IFK Göteborg i förra omgången var han inte ens ombytt och senast mot HBK kom han in sista kvarten. Åtminstone var det vad speakern angav, jag såg inte skymten av honom.
Erik Johansson är 28 år och har spelat nästan 190 allsvenska matcher. Han borde ha sina absolut bästa år som fotbollsspelare just nu men istället petas han till förmån för killar som är nästan tio år yngre och helt orutinerade. Det här måste självklart kännas trist för Erik själv men det är en mindre katastrof för klubben. Värvningsmässigt har man enbart lyckas fylla det lönemässiga tomrummet efter Kennedy.
fortsättning i del 2 här.
