"Det är dags att hammarbysupportern börjar tänka lite positivt"
En gästkrönika med tankar inför torsdagens enormt viktiga match!
På torsdag spelar Hammarby sin första hemmamatch i UEFA-cupen. Och det är inget strykgäng vi möter. Villareal tog sig ända till semifinal förra året efter att bland annat ha slagit ut Roma och Celtic. Diego Forlan, Sonny Anderson och Riquelme är spelare av högsta internationella klass. Skulle bajen lyckas slå detta lag väntar ett gruppspel som innebär fler stormatcher och även fler miljoner till ett tomt bankkonto.
Det råder ingen tvekan om torsdagsmatchens betydelse. Men ingenting tycks vara gott nog för att få "Sveriges trognaste fans" att följa sitt lag. Det är ett ständigt gnäll över felpassningar, missade målchanser och poängförluster. Det råder ingen tvekan om att vårt kära grön-vita lag är inne i en tung period, tre poäng på sju matcher är inte godkänt. Trots det ligger vi femma i allsvenskan, med en futtig poäng upp till Royal League-platsen. Alla som drömt om ett nytt guld borde för länge sedan vaknat och insett att det inte kommer att ske. I år. Vi hade behövt Kennedy, Dédé eller någon annan högklassig offensiv spelare för att räcka ända fram.
Det är dags att hammarbysupportern börjar tänka lite positivt. Vi är två segrar ifrån att vinna Svenska Cupen för första gången i klubbens historia. Jag tycker vi ska koncentrera oss på det nu. Det vore hur fett som helst att ta hem cupen. En seger där skulle dessutom garantera europaspel även nästa säsong. Matcherna mot Villareal är en bonus för oss supportrar och det är pinsamt hur få som har tänkt pallra sig dit för att hjälpa bajen till gruppspelet. Skulle vi torska med 3-0 gör det inte så mycket, vi har ingenting att förlora. Ingenting!
Jag kommer, bortsett från Champions League-kvalet och Intertotocupen 1999, inte ihåg när vi spelade internationell fotboll senast, men det hör fan inte till vanligheterna. Jag hoppas på en spännande match (jag tror att Hammarby kan överraska) men även på en mäktig upplevelse med mitt kära bajen. Därför tänkte jag be följande supportrar stanna hemma på torsdag:
# Ni som skrek "vi vill se Hammarby" i slutet av halmstadsmatchen. Vilken match såg ni egentligen? Kände ni er delaktiga i kvitteringen? Varför inte hjälpa spelarna att trycka in ett mål som mot Helsingborg i juli?
# Du som skrek "jävla neger, åk hem till zoo" eller nåt liknande strax efter Prekos mål och när vi sa åt dig att hålla käften tog av dig kepsen och pekade på ditt svarta hår. Dags att läsa lite historia? Rasismen är inget lokalt fenomen för norra Europa, den är utbredd i bland annat Nordafrika, Mellanöstern och Sydamerika. Och oavsett vilket ska man slippa höra dylika häcklingar från bajenklacken. Jävla pajas.
# Alla ni som går på bajenmatcher enkom för att se laget vinna.
# Alla ni som slutar sjunga när bajen släpper in mål eller spelar dåligt.
# Alla ni som inte tänker göra allt för hjälpa spelarna att krossa Villareal.
Om alla ovan nämnda stannar hemma tror jag det kan bli riktigt roligt på torsdag. Kanske kan vi åstadkomma något liknande som i höstderbyt borta mot Dif 2002. Allt utom djurgårdsseger var otänkbart inför matchen och vi var inte många i klacken. Men alla som var där var där för att hjälpa bajen ta tre poäng och vi fullkomligt krossade motståndarklacken. Sången ekade på Råsunda konstant från 40 minuter före matchstart tills fem minuter efteråt. Det var nära, men den gången räckte det inte hela vägen fram.
Revansch på torsdag!?
