Bra, trots chocken (Matchrapport Bajen-Villarreal)
Efter Hammarbys mått darriga inledning verkade spelet från våra spelare se stabilare ut. Precis när man började våga ta dessa ord i sin mun stormade Villarreal fram i en snabb omställning - precis på det viset det hade pratats om inför matchen.
Villarreals högermittfältare sprang lätt förbi och ifrån David Johansson på vänsterkanten. Utan någon som helst tvekan driver han in bollen i straffområdet för att slutligen enkelt chippa bollen över en utrusande Ante Covic. Tolv minuter in i matchen händer alltså det som inte fick hända. Hammarby verkar mer eller mindre chockade över den mardrömsöppning och spelar lite vilset minuterna efter det insläppta målet. När väl Hammarby börjar få lite ordning på sitt spel kommer kommer magsopa nummer två.
Även denna gång var det på Davids kant som den gulklädda högerspringaren kom fri. Men denna gång låg David lite närmare och hindrade honom från att kliva rätt in i straffområdet. Istället slår Hammarbys antagonist nummer ett för kvällen - Guayre - in en snygg pass till en fri Gonzalo som enkelt lägger in boll nummer två bakom Covic. I detta läge hade oron som bråkat innan matchen förvandlats till ett skrikande inferno som varnade för utklassning.
Björn Runström
Tack och lov blev inte denna känsla långvarig. Bara minuten senare (den 24:e) fångar Björn upp bollen i straffområdet. Lurar de båda Villarreal backarna han har omkring sig åt ena hållet medan han själv sliter sig fri åt det andra. Med en läcker smekning lägger han upp bollen med högerfoten i målvaktens vänstra kryss. Otroligt skönt och viktigt mål.
Minuterna innan Björns mål har tyvärr Pablo ramlat illa och gjort sig illa i knät. Precis innan målet gavs vissa förhoppningar om att skadan sett värre ut än vad den i själva verket var, men i matchen 25:e minut tvingas Hammarby till sitt första byte - ut går Pablo och in kommer Aluspah Brewah.
Hammarbys mål verkar inverka positivt på Hammarbys spelare och den mesta av respekten för spanjorerna verkar släppa. Förvisso kontrar spanjorerna till sig flera halvchanser men backlinjen verkar vara mer på tå och nu med i situationerna. Anfallsmässigt tar också Hammarby för sig mer. Björn Runström sliter och drar och skapar situationer för laget. Efter ett tag verkar det som om Aluspahs efterhängsna sträckningen i låret inte var så hel som man verkat tro innan matchen - småhaltande på banan, utan den fart som vi vet han har, tillför han inte så mycket som kunde hoppats på.
Sammanfattar man den första halvleken fanns det - trots chocköppningen - en strimma hopp kvar. Allt eftersom respekten släppte hos våra grönvita visade det sig att det inte alls var ett omöjligt motstånd. Förvisso slog spanjorerna av tempot mot slutet av halvleken - men när Hammarby tryckte på visade det sig även Villarreal var mänskliga.
Andra halvlek
Som flera av oss befarade var inte Aluspah hel och i och med att andra halvlek startade blev Bajen tvungen att göra sitt andra byte. Ut gick Aluspah, in kom Haris. Nadir fick kliva upp på topp tillsammans med Björn och Haris tog över vänsterkanten på mittfältet.
Till en början verkade den ungdomliga entusiasmen på topp fungera. Nadir och Björn sprang över stora ytor och visst kunde man se att det inte var första gången Nadir och Björn spelade tillsammans. Hela laget lyfte sig och satte en viss press på Villarreal. Förvisso går det ju inte att sticka under stolen med att spanjorerna inte gjorde mycket mer än att bevaka sin ledning, men ändå - Hammarby spelade sig fram till en hel del chanser och kunde (borde?) gjort både ett och kanske till och med två mål. Nadir hade ett skott som målvakten styrde ut (vilket inte resulterade med hörna), Haris hade ett skott som gick tätt utanför stolpen (som däremot av någon anledning blev hörna), Karl-Oskar hade också ett giftigt skott och Max var nära att vid mer än ett tillfälle skapa farliga chanser med sin uppoffrande huvudspel.
När det återstod ungefär tjugo minuter av matchen tog Hammarbys krafter slut. Detta betydde att Villareals halvhjärtade anfalls försök blev allt mer farliga. Farligast var det i 81:a minuten när José Marie får bollen förbi Covic. På mållinjen rensas den undan av Max.
Dom tre musketörerna
Under hela matchen jobbade Max som en furie över hela banan. Tillsammans med Björn och Alexander Östlund ficka man känslan att dessa tre hade delat upp banan mellan sig. Det var en fröjd att se Max komma drivandes mot mål med boll, Runström bryta ett anfall ett par meter från eget straffområde och Östlunds vändingar på mittplan som gång efter annan slutade med frisparkar i farliga lägen. Frisparkar som i och för sig inte skrämde, utom möjligtvis bollpojkarna som fick springa upp för den tomma norra läktaren och hämta bollarna.
Sammanfattningsvis tycker jag ändå att vi inte kan vara för missnöjda med Hammarbys insats - tvärtom. Fastän det emellanåt smyger sig in en viss grad av okoncentration som gör att man slarvar bort fina frisparkslägen och andra fasta situationer visade Hammarby att man ville och kunde. Istället för att tjonga iväg bollen i tid och otid valde man att spela sig ur problemen. När respekten för motståndarna försvunnit började man vinna närkamperna. I antalet skapade chanser var det faktiskt ett visst övertag för Bajen (om än inte särskilt stort).
Ingen vid sina sinnens fulla bruk kan väl påstå att det ser ljust ut för Bajen inför returen om två veckor. Men som den obotliga optimist jag är vill jag ändå poängtera att det i alla fall finns en möjlighet.
Hoppet är det sista som överger en!
Startelva:
--------Covic---------
Stoor-Totte-Max-David J
Östlund-Hella-Kaos-Nadir(77)
---Björn---Pablo(25)---
In: Aluspah (25, ut 45), Haris (46), Erik J (77)
* Min polare bredvid mig analyserade David Johansson på följande sätt: "Det tar en knapp halvlek för David Johansson att analysera vilket matchtempo det är - sen fixar han det galant". Davids andra halvlek var ljusår från de första tjugo minuterna. Sen går det inte att lägga båda målen enbart på David. Hela backlinjen blev mycket mer samspelt allt eftersom matchen gick, vilket gjorde saker och ting enklare för David
* Fredrik Stoor gör en bra match, samarbetet mellan honom och Alexander Ö fungerade förvånansvärt bra.
*Jag förstår inte kritiken som vissa för fram angående Hella, första halvleken är mer än godkänd (i andra tröttnade även han). Det defensiva spelet var bra. Hella är inte tänkt att kliva in som en kompletterande spelare till Kaos i det offensiva spelet.
* Vi spelade med ett lag som stod utan flera nyckelspelare, vi hade under andra halvleken fyra på plan som fyllt tjugo under året (varav endast en av dessa fyra kan räknas som ordinarie i en allsvensk startelva). Utanför banan står minst fyra spelare som skulle tillföra Hammarby både kunnande och rutin - ändå står vi upp så pass bra som vi gör.
* Om ett inkast i genomsnitt tar 30 sekunder att kasta, ett spelarbyte tar två minuter, insparkar behöver åtminstone en minut. Om man sen lägger till "rutinerade" bortsparkningar vid varje tillfälle som ges. Summerar vi sedan ihop det antalet minuter under andra halvlek så blir exakt antal övertidsminuter: 2. Är det bara jag som tyckte att domaren hade en viss (överdriven) respekt för La Liga-laget? Välkommen till internationell fotboll.
* It ain´t over `til the fat lady sings.
