Skadehelvetet fortsätter
Fjørtofts sjukdom kan enligt Hammarbys hemsida vara stressrelaterad. Detta föder följande tankar.
Efter matchen mot MFF igår kände jag en bubblande stolthet över laginsatsen. Samtidigt som hopplösheten över Patrik Gerrbrand och Suleyman Sleyman ger mig förlamande känslor.
Som om inte det vore nog får vi idag besked om att Fjørtoft fick hjärtflimmer och kramper före matchen mot Malmö igår. Han togs akut till sjukhus och blev inlagd och fick tillbringa natten där. Man har undersökt Fjørtofts hjärta och allt är normalt, säger Hammarbys läkare Johan Leandersson.
Inför matchen mot Malmö kände sig Karl Oskar Fjørtoft dålig och gick upp för att vila.
När han vaknade mådde han ännu sämre, och fördes till sjukhus. Där behöll man Fjørtoft för observation. Imorse åkte Karl Oskar hem till Stockholm i stället för att åka med laget till Spanien.
- Han har ju haft liknande besvär tidigare. Inte heller då har vi hittat några fel. Det gör att vår hypotes är att det är stressrelaterat, säger Johan Leandersson på Hammarbys hemsida.
Förutom att Fjørtoft inte åker med truppen till Spanien för att spela torsdagens match mot Villarreal, är det även mycket osäkert om han kommer att spela bortamatchen mot Landskrona nästa vecka.
- Jag hoppas på ett snabbt tillfrisknaden men låt det ta den tid det tar. Detta är inget man leker med. Du har många som tänker på dig idag KAOS.
ÅRETS SKADOR GRÄNSAR TILL DET ABSURDA
Till premiärmatchen hemma mot Malmö saknades Mikkel Jensen och Mikael Andersson som bägge hade problem med baksidan av det högra låret.
Max von Schlebrügge hade blivit akut knäopererad och för Nichlas Hindsberg blev detta inledningen på en mycket sorglig säsong.
Till andra omgången mot ÖIS var det bara Micke Andersson som gav klartecken till spel och med facit i handen kanske han gick på för snabbt.
Till tredje omgången mot Kalmar hade Marinho äntligen blivit spelklar efter diverse strul med pappersjobbet mellan kansliet och Brasilien bara för att omedelbart skadad sig i en träningsmatch mot Hammarbys Talanger. Däremot blev Mikkel spelduglig igen.
Och så fortsatte det...
Till matchen mot Örebro i den femte omgången gick Pablo sönder. Baksidan av låret skulle bli en väl använd term framöver. Men det skulle komma mer. Under uppvärmningen innan Örebro matchen fick Pétur Marteinsson en sträckning i ljumsken.
I cupmatchen mot Sandviken stukande Marinho sin fot. Men annars så såg det oförskämt bra ut på skadefronten. - Ja, kanske inte för Nichlas Hindsberg vill säga.
I derbyt mot AIK så skadade Pablo sig och beräknades vara borta tills efter EM omstarten.
Men förutom Pablo och Hindsberg så var alla spelare tillgängliga och det kändes som att vi nu hade tre matcher på oss innan EM uppehållet för att spela in slagkraftig startelva inför den allsvenska omstarten senare i sommar. Landskrona och Göteborg besegrades med viss möda, men i matchen mot Sundsvall åkte vi på en lite för enkel torsk.
EM- UPPEHÅLL
Till matchen mot Helsingborg var samma två spelare borta som innan EM- uppehållet. Pablo räknade med att vara tillgänglig till derbyt mot Djurgården.
Segern mot Djurgården blev början till något vi helst vill glömma. Fast det hade vi ingen aning om när domaren blåste av matchen.
Och nu kommer jag till anledningen till att jag började plita på denna text. Minns ni när Karl-Oskar Fjörtoft sprang in i Toni Kuivasto och reagerade ungefär som någon som sprungit in i en betongmur. Sedan spelade han vidare utan att veta var han befann sig. Fjörtoft minns inte ens att han spelat första halvlek och på resan från Råsunda trodde han att matchen ännu inte spelats.
Det är just denna situation som ligger och bubblar i mina tankar just nu. För efter denna händelse tycker jag inte att jag känt igen Fjørtofts spel.
Men innan den här tanken kom upp funderade jag på lite olika anledningar till varför KAOS i år gör en sämre säong än året innan. Det bästa jag kommit på är att han är en av de spelare som saknar Kennedy mest. När Kennedy fanns på plan så tvingades de flesta motståndare att sätta två spelare på Kennedy. Det gav Fjørtoft mer utrymme och därför underlättades hans spel och finurliga spelupplägg. Men som sagt under dagen har jag undrat hur denna kraftiga smäll påverkat honom.
- Inte kan det vara positivt!
Medger omedelbart efter att jag skrivit dessa rader att detta endast är en amatörmässiga analys utan någon som helst förankring i medicinska kunskaper.
Inte blev det bättre av att Markus Karlsson inte riktigt hann med von Schleebrügge och konsekvens blev en otäck smäll mellan deras huvuden som skrek ut en ljudlös smärta. Max fick föras till sjukhus med en okbensfraktur.
Denna seger blev en dyrköpt vinst och med facit i handen så dog nog säsongen i denna andra omstartsmatch, men det var det ingen som märkte, förstod, eller ens kunde ana, i glädjeyran efteråt.
Sedan har skadorna fortsatt komma slag i slag, men jag orkar inte fortsätta räkna upp dem. Jag blir bara deprimerad. Men jag ser fram mot resultatet av den utvärdering som Hammarby kommer att göra efter säsongen. Kan det ha varit för många försäsongsmatcher, 13 stycken, eller kan det bero på andra orsaker? Hur som helst så känns det just nu som en förlorad säsong. Även det är märkligt eftersom vi bergsäkert kommer hänga kvar. Kraven och förväntningarna hos Bajensupportrarna har förändras.
Hammarby som i myternas underbara värld alltid betraktas som ett rent och skärt höstlag ligger just nu näst sist, på sex poäng, efter nio höstmatcher. Vi har bara Trelleborg bakom oss.
Det som kan rädda denna säsong är en vinst med två mål över Villarreal på torsdag (inte troligt). Eller en fjärdeplats och spel i höstens Royal League (mer troligt). Eller en seger i Svenska Cupen (troligast).
Vi syns I Bajenvimlet!
