Zlatan till Bajen? - del Ett
Signaturen "Fursthens dvärgar" bidrar här med ett långt debattinlägg och vill med det starta en diskussion om vad vi vill med vår älskade förening.
I min bekantskapskrets råder delade meningar mellan de som vill att det ska finnas en konkret diskussion inom Hammarby om varför läget är som det är - och i förlängningen att det ska medföra konsekvenser när vi inte uppnår våra mål. Och de som i vart fall inte vill gå så långt som att sparka någon.
För egen del, även om jag ibland förespråkar devisen "Sparka rubbet" halvt på skämt halvt i frustration, så vet jag inte om sparka någon är någon ofelbar lösning som alltid leder till förbättring. Ibland gör det möjligen det och ibland inte. Det är bara att snegla på lokalkonkurrenterna i Solna, som båda bytt tränare under den här säsongen. Någon enorm succé har väl inte deras tränarbyten medfört. Möjligen är det i själva verket trupperna som inte håller måttet för den målsättning man har haft inför säsongen och lösningen kanske är nyförvärv, eller göra sig av med/låna ut spelare som inte presterat tillräckligt, istället för att börja sparka folk till höger och vänster? Och vad det gäller Hammarby, säger någon, så har laget dessutom haft otur med skador. Visst är det är så. Men skador, avstängningar, dålig form är ju en del av spelet. Alla vet att det är så och alla lag drabbas av det. Det är inget nytt.
I de här sammanhangen - när frågan uppstår om att förändra något och vad som bör förändras - så dyker någonstans på vägen alltid argumentet pengar upp (eller snarare brist på dem) som ett av (eller rättare sagt det främsta skälet) skälen till att det är svårt att förändra den sits man befinner sig i. Pengar har självklart betydelse för möjligheten att vidta åtgärder som leder till förändring. Men går det alltid att hänvisa till att det saknas pengar för att inte kunna handla? Jag är inte helt övertygad om det. Steget är inte så långt att man inte kan göra dra en parallell till andra sektioner inom vår egen förening. Jag tänker närmast på bandysektionen. För inte så länge sedan pendlade bandyn mellan Allsvenskan och Ettan och befann sig i djup ekonomisk kris, med konkurs som hotade runt hörnet (om man vill kan man ju med fördel också gå till vår andra lokalkonkurrent i Solna för att se hur snabbt det kan gå åt andra hållet också). Vad vi än tycker om det så har de senaste åren i vart fall visat att det går att vända utvecklingen rätt dramatiskt. Någon kanske invänder att vi har gjort en liknande resa i Bajen, sedan de ekonomiska krisåren och pendlandet mellan serierna och att man inte ska gapa över för mycket för snabbt. Kanske det, men den här krönikan utgår ifrån den uttalade målsättningen som Bajen hade vid säsongens början, att nå högre i Allsvenskan än man gjorde 2003. En målsättning som vi nu kan konstatera att man inte kommer att nå. Och den mer långsiktiga, övergripande målsättningen, att etablera sig i toppen av Allsvenskan.
Istället för att snegla på andra föreningar föredrar jag bandyn som exempel på frågan om det alltid är pengar som är den avgörande faktorn. För inte så många år sedan förde bandysektionen en undanskymd tillvaro under knappa ekonomiska förhållanden. På ett par år lyckades sektionen med hjälp av ett antal driftiga och kompetenta personer som drivkraft bygga upp sektionen till ett av topplagen inom svensk bandy och som regelbundet är ett av de favorittippade lagen när serien startar. En sektion som mönstrar idel landslagsmän. Man skulle förstås kunna hävda, att det svårt att jämföra bandy med fotboll när det kommer till en sådan sak som pengar, för att det handlar om betydligt mindre pengar i bandyn. Förvisso är det säkert billigare att värva en landslagsman i bandy än i fotboll, men såväl publikintäkter som sponsorintäkter är väl också lägre? Så om intäkterna ligger i nivå med utgifterna inom såväl bandy som fotboll så finns det inget solklart skäl till varför det skulle vara lättare att värva toppspelare, lovande talanger och landslagsmän inom bandyn än inom fotbollen. Vad motsvarar en värvning av en av de kanske allra bäste bandyspelarna genom alla tider som Jonas Claesson i fotbollssammanhang? En Maradona när han stod på toppen av sin karriär?
- Det känns inte särskilt sannolikt att Bajen fotboll värvar Zlatan för att lösa våra anfallsproblem precis.
Inte minst på senare tid har man ju dessutom kunnat se bland svenska klubbar vad ett överflöd av pengar kan leda till. För stora kostymer som varit svåra att behålla när framgångarna uteblir. Så att det skulle vara så enkelt som att allt handlar om pengar verkar inte vara fallet.
Vilka beslut har de som sitter på beslutsfattande stolar fattat som gör att man har en tillräckligt bra och bred trupp för att klara av en lång säsong? Vilka beslut har fattats som leder fram till man har en för tunn trupp? Vad är skälet till att man hamnar i respektive sits?
Vilka beslut har fattats om träningsupplägg om spelare går sönder i större utsträckning på träning än under match? Vem har anställt dem som beslutat om dessa träningsupplägg eller misslyckade värvningar? Var går gränsen för hur mycket man får misslyckas med att uppnå det man föresatt sig eller bestämt sig för inom föreningen?
Ibland kanske det är dags att ta en diskussion om det verkligen är rätt person på rätt plats som fattar rätt beslut. Om inte annat för att ruska om lite och blåsa nytt liv i ett maskineri som går på tomgång. Vad hindrade de personer som redan innan ansvarade för bandyn att bygga upp Hammarby bandy till ett topplag? Vad hade fattats för beslut som gjorde att Bajen bandy förde en undanskymd tillvaro då dessa personer tog över? Utöver fråga om pengar spelade säkert faktorer som personliga egenskaper, nätverk, engagemang och kompetens en stor roll för bandyns förändring till ett topplag. Det går inte alltid att hänvisa till penningproblem för att inte lyckas med att uträtta det man avser.
Ibland är det nog helt enkelt "fel person" - utifrån samma givna förutsättningar - som fattar besluten. Rätt person på rätt plats fattar rätt beslut. De olika val man ställs inför när det är dags att fatta beslut kan innebära olika utvecklingar, må det sedan vara ett bandylag eller ett fotbollslag. Alla vet att det är så och det är ingen revolutionerande nyhet. Utom i Bajen. Där verkar förutsättningarna vara huggna i sten och det framstår som att det är helt oberoende av person vilka beslut som fattas. Marit Paulsen hade fattat exakt samma beslut som övriga i Bajens styrelse om hon hade suttit där. Det hade inte gjort någon skillnad om det suttit någon annan person på samma stol, för den personen hade fattat exakt samma beslut.
Fortsättning i del två,
klicka på länken under bilden överst till vänster.
