Löjliga, tokiga, komiska, silly...
Kärt barn har många namn och här kommer signaturen "messias" med ännu ett bidrag i ämnet.
Löjliga har dragit igång med en rivstart ser jag. Gott så. Som flera redan påpekat så var resultatet och framför allt spelet mot Kalmar det bästa som kunde hända. Ibland krävs liknande "wake-up calls" för att rätt personer (ledningen) skall vakna och inse läget. Kan man hoppas.
Det är ett Moment 22 som Hammarby brottas med. Styrelsen tror att det automatiskt ska komma större publik, som ska göra att de får in pengar till spelarköp, som gör oss till ett topplag, som gör att det kommer mer publik, som gör att. . . .
Men så har det bevisligen inte fungerat.
Jag tror fortfarande att vi måste satsa först på spelarmaterialet (visst, det finna inga garantier, det vet alla) vilket leder till att vi förhoppningsvis blir ett topplag, och då kommer marginalpubliken (som på sikt kan bli trogna fans) och då får vi in mer pengar och då kan vi behålla spelarna och skaffa nya och stanna kvar som topplag och . . . .
Ja, ni förstår. Vi måste våga satsa, ordentligt.
Den femårsplan som styrelsen slog fast tror jag sa något i stil med att vi under dessa år ska bygga en organisation och lag som ska kunna vinna Allsvenskan senast 2006. För att sedan på sikt alltid vara ett topp-4-lag. Det låter väl bra, men faktiskt inte tillräckligt bra. Real Madrid, Juventus, Bayern München, Man United och liknande lag som i princip ALLTID ligger i topp i sina ligor gör detta, inte för att de har en uttalad policy om att vara ett topp-4-lag, utan för att de ska vara etta. Bäst! Punkt slut. Allt annat är ett misslyckande.
Det är detta solklara, uttalade mål som växer sig starkt i organisationen på sikt och som gör att man faktiskt blir en vinnare, inte bara topp-4. AIK och IFK är de två klubbar som de senaste decennierna tydligast genomsyrats av just denna mentalitet. Och två tydliga exempel på att man också kan misslyckas, kraftigt. För när man satt organisationen och sedan ska skaffa tränaren och spelarna som faktiskt är de som ska utföra jobbet så kan det faktiskt gå åt helvete. Satsningar som går fel.
Ett annat problem här är att liksom Real Madrid, Juventus med flera lag som har styrkan att köpa på sig det bästa som finns på marknaden så infinner sig lätt en så kallad "Real"-känsla, alltså att det blir ett köpelag. Och det är som supporter inte lika intressant med ett sådant lag, hur mycket de än vinner. Det blir väldigt svårt att skapa en relation med ett lag där spelarna köps och säljs fortare än kvickt. Vem fan kan nämna en spelare i dagerns Inter? Jo, Vieri. Och vad är han känd för. Jo, att vara en spelare som köps och säljs ofta. MFF är det senaste exemplet i Sverige, köpelagsstämpel, men till slut ståtar man som vinnare. Och alla tycker att för första gången på länge har Sverige att lag som kanske, kanske kan kvala in till CL. Bra eller Anus?
Men vi i Hammarby måste satsa, så är det bara. Och samtidigt jobba hårt för att bevara identiteten och myten om Bajen så mycket som möjligt och använda oss av den som ett vapen, en styrka, när vi bygger organisation och värvar spelare, publik och sponsorer. Inget annat lag i Sverige har den styrkan. Men jag vet inte om dagens styrelse tänker så, och i vilken grad och till vilket pris, för trots en uttalad policy om öppenhet och information till medlemmarna så kan man konstatera att medlemmarna är långt ifrån nöjda med det som läcker ut från kansliet. Håll oss inte ovetande, kommunicera med oss.
På Söderst@dion har det börjat höjas röster om jänkarnas reella funktion i Hammarby. Dels i arenafrågan, dels när det gäller att agera som ev. riskkapitalist och kliva in med pengar och äga spelare för ev. vinst vid försäljning. Ett perfekt exempel på en fråga man bara skulle vilja ställa Tallen eller Äpplet mot väggen och få ett rakt svar. Eller varför denna tystnad om förslagen om att låta medlemmarna och fansen betala avgifter vikta åt spelarköp? Om det inte är intressant för styrelsen, kom ut och berätta detta för oss, och förklara varför, så vi vet. (En optimist kan kanske tolka tystnaden som att det jobbas på att genomföra detta, och då är det lugnt.)
På läktaren under Kalmarmatchen satt Oliver Cabrera på läktaren med delar av styrelsen. Jag vet att Cabrera sitter på ett antal nya brassar som han tror på och vill slussa in i Allsvenskan till nästa säsong. Anledningen till att hans tidigare spelare inte hamnat i Bajen, och den som gjorde det drog, beror helt enkelt på att Hammarby inte är beredda att betala det som krävs. Och då går de till ÖIS, KFF och så vidare.
Kan inte styrelsen förklara varför man inte är villiga att betala, och varför Hammarby inte kan när andra kan? Som det ser ut nu så förstår vi helt enkelt inte ekvationen. Det är enkelt, vill man att Hammarby ska vara ett absolut topplag i Allsvenskan så krävs det att ett antal faktorer ska fungera, men den viktigaste är kvaliteten på spelarna/laget. Och kvalitet kostar oftast pengar. I dagens lag är det meningslöst att diskutera Sambas vara eller icke vara??? Ska Petter och Haris finnas i startelvan eller inte??? Ge Pablo och Micke en chans??? Nej, blicken måste höjas några snäpp. I Malmö finns Patrik Andersson, Daniel Andersson, Afonso, Skoog, Elanga, Höiland, Rosenberg och Tobias Grahn i truppen och ett gäng duktiga spelare utöver dessa. Där kan vi snacka om spetskvalitet.
Visst, vi har inga Zlatanmiljoner, men köper vi Sharbel Touma, Mattias Lindström, Tobias Grahn och någon/några etablerade målgörare så är vi ett topplag att räkna med. Oavsett om vi betalar någon miljon i signing-fee eller 5-6 miljoner i övergångssumma så får vi tillbaka dubbla pengarna när vi säljer dessa spelare vidare ut i Europa om ett eller två år. Det är här vi vill se jänkarna spänna musklerna. Peanuts för dem, eller?
