Stig ”Slas” Claesson död
Söderkisen, författaren, konstnären och Hammarbyaren ”Slas” har lämnat oss.
Under fredagen avled ”Slas” som i år skulle ha fyllt 80 år. Stig Claesson föddes 1928 och studerade i unga år vid konstakademin. Hans aktiva karriär som författare och konstnär sträckte sig över femtio år och hans sista verk, ”God Natt fröken Ann” gavs ut 2006.
I Slas långa lista av verk återfinns flera mer eller mindre kända alster bland annat ”En vandring i solen” från 1976 som även filmatiserades med Gösta Ekman i huvudrollen. Även ” Henrietta ska du också glömma” från 1977 blev det film av, Filmen hette kort och gott ”Henrietta” och hade Janne ”Loffe” Carlsson, Svante Grundberg och Per Oscarsson i rollistan.
Men mest känd och uppskattad bland oss supportrar är helt klart ”Supportern” från 1962. En modern och ständigt aktuell klassiker.
"DJURGÅRN, sa killen. Hade han sagt Gnaget. Man fattar ju om en kille säger Gnaget. Till och med IFK eller Hagalund eller Sumpan. Eller Älvsjö eller nåt annat insnöat lag i Tumba. Men Djurgårn. Vi snacka bara lite löst. Vi snacka om gäng som vi tyckte skulle få finnas. Lag som vi kände för. Jag hade halv pott sagt Reimers. Fast man känner ju mer för Hammarby. Hade jag sagt Reimers hade killen vissnat. Och så säger han Djurgårn. Jag vart förbannad. Ja först vart jag inte förbannad. Jag tänkte att killen fattar väl inte bättre. Men sen sa han att jag var lokalpatriot. Han mena på att bara för att en annan var från trakterna så höll man på Hammarby. Att jag i själva verket inte hajade fotboll. Men du har ju själv sagt Djurgårn, sa jag. Va då, sa killen. Du sa ju själv Djurgårn. Och nu snackar du om att haja fotboll. För det första snackar vi inte om fotboll. Vi talar om LAG. Lag som är roliga bara för att dom finns. Har du som kil kutat i gräset vid Blockhusudden? Nä, sa killen. Det har jag heller aldrig trott, sa jag. Snacka inte om lokalpatriotism. Jag kunde lika bra ha sagt Reimers, sa jag åt killen. Reimers, sa killen. Ja just det. Mulle och Masse. Dra inte in Djurgårn i det här. Är det nåt fel på Djurgårn, sa killen. Fel och fel. Det är inge fel på Djurgårn. Vi snackar inte om Djurgårn. Vi talade om fotbollslag som vi kände för. Ja och då sa jag Djurgårn, sa killen. Ja och det passar inte mej, sa jag. Då börja han igen. Likadant. Du är lokalpatriot. Det är väl inge med Hammarby. Vad är det för bra med Hammarby. Killen börja mena på. Det är inge med Hammarby, sa jag. Vi snackar inte om, om det är någe med Hammarby. Vi talar om kvalitet. Vi talar om lag som får finnas. Som man inte blir förbannad på bara man hör namnet. Säg Karlberg, sa jag. Eller vad fan som helst. Men inte Djurgårn. Det finns väl många som håller på Djurgårn. Det är klart att det finns många som håller på Djurgårn, sa jag. Vi snackar inte om det. Du sa ju Hammarby och så sa jag Djurgårn. Är inte det samma sak. Samma sak. Nää, det är det förbanne mej inte, sa jag. Jag sa Hammarby och det står jag för. Kom inte med Djurgårn. Jag var färdig att nita killen. Du förstår. Sen sa han nånting om att han i alla fall höll på Djurgårn och så pös han med sin spårvagn. Där stod jag ursinnig. Jag va så lack så jag kunde inte åka trick ens en gång. Då hade jag mördat kondisen. Dom blårandiga! Dra åt helvete."
Den bok som blev Slas sista, "God natt fröken Ann" handlar bland annat om åldrande.
"Jag låter det papperet sitta i och så sätter jag på skrivmaskinshuven. Jag anser nu att jag tagit farväl av min skrivmaskin med värdighet. Alldeles frivilligt. Nej, inte helt frivilligt. Jag orkar inte mer. Jag är för gammal bliven för att hålla på, och skrivmaskinen är lika gammal som jag och ingen i vårt land nu levande person som jag känner till kan laga den, putsa upp den eller byta band i den i denna datorernas tid, och ännu en period i mänsklighetens historia har nått sitt slut."
Vila i frid Slas - hälsa Nacka och de andra kisarna.
