"Det där var en gång en fyrbackslinje"
Träningsrapport från det som kanske var årets sista utomhusträning med boll på Årsta.
I morse när jag klev upp sken solen. Jag vaknade med ett leende eftersom denna vecka innebär höstlov. Torsdag och fredag innebär även lov för oss lärare. Det i sin tur gav mig möjligheten att besöka Årsta IP. Kanske för sista gången denna säsong?
Nere på Årsta var det full aktivitet. Grävmaskiner höll på att arbeta med delen närmast baracken. Nästa säsong skall gräsytan vara än lite längre. Spelarna körde en lugn träning och enligt Börje så var det en av de sista utomhusträningarna för året. Nästa vecka kommer truppen att ägna tid åt sin 10-kamp som de traditionsenligt brukar avsluta säsongerna med. Det ska bli spännande att se vilka sporter som ingår i år. Får vi månne äran att se Ante göra skridskosuccé även detta år?
Det var uppsluppet på Årsta idag. Efter att ha läst intervjun med Gerrbrand på officiella hemsidan var jag inställd på ett gäng trötta, sura spelare som bara längtar efter semester. Det var inte riktigt så. Istället var det fortfarande en stor dos tävlingsinstinkt. Det är fascinerande, tycker jag, att se hur otroligt arga och upprörda en del spelare kan bli när någon inte ger 100 %. Detta trots att vi pratar om säsongens kanske sista träning med boll.
Idag var det dock väldigt högt i tak. Det fanns utrymme för mycket stoj och skratt. När Erik Johansson för tredje gången missar ett gyllene läge i tvåmålsspelet bryter spelare och ledare nästan ihop i skrattkramper. Haris Laitinen bjöd på ett par riktigt fina mål som värmde oss där i höstkylan. Även Ante(!) gjorde mål. Det skedde i den övningen där man vid missat avslut eller tappad boll fick plocka av en spelare i sitt lag. Till slut var det bara 3 mot 3 och här visade Ante sina målskyttstalanger.
Det var kanske inte det största av fokus i försvarsspel under dagens tvåmålsspel. När gula laget kommer 4 mot 1 utbrister Thom Åhlund åt svarta laget:
- Det där var en gång en fyrbackslinje!
Petter Furuseth Olsen saknades. Jag skulle tro att han redan gått på semester och åkt hem till Norge. Gerrbrandt och Mikkel Jensen körde egen rehabträning. Nadir, Karl-Oskar och Hindsberg saknades också. Pablo fick agera domare i matchspelet och när han i sista minuten blåste straff för svarta laget möttes det inte av särskilt glada spelare i det gula laget. Aluspah protesterade högljutt då han själv blivit tämligen hårt fälld av Micke Andersson i anfallet innan utan åtgärd alls från domare Pablo.
Hur som helst, fram stegar Petur Marteinsson som ju varit straffsäkerheten själv. Men, i detta avgörande läge skjuter Petur straffen en bra bit utanför och hans lagkamrater suckade ljudligt.
Kanske var Petur distraherad av sin underbara boxer som gnällandes saknade sin husse vid kanten. Oerhört fin hund har han. Gula laget, mest bestående av ungtuppar, vann matchen och slapp plocka undan materialet.
Träningen avslutades med gren 1 i 10-kampen. Stafett runt Årsta IP. Från denna stafett kan meddelas att Petur är snabbare än vad man kan tro. Att Aluspah verkligen ser ut som en friidrottare och att Erkan tog en genväg. Detta ledde till att svarta laget vann tävlingen då gula laget diskades.
När jag knallade bort från Årsta kom tankar om att det nu dröjer månader innan man får se grabbarna lira boll igen. Det känns faktiskt en smula sorgligt, men å andra sidan har vi en spännande silly season att se fram emot!
När försäsongen drar igång och när suget efter träningsrapporter är stort så lovar jag att ibland finnas på plats och bidra med intryck.
