En härlig kväll!
Några spontana intryck från en härlig kväll i handbollens tecken.
Nyss hemkommen från Eriksdalshallen kan jag inte låta bli att plita ner några reflektioner trots att jag mycket väl vet att detta är en fotbollssajt. Det är en mycket glad Pernilla som nu sätter sig framför datorn, då detta var en riktigt fantastisk kväll!
Först och främst måste jag ge beröm till alla ni grönvita som var där ikväll. Det var riktigt bra tryck av de dryga 2000 personerna och den timeouten i andra halvlek när hela hallen står upp och skanderar Hammarby måste ju vara helt underbart att få uppleva som spelare!
Lekman är jag, men jag ska ändå försöka göra några jämförelser mellan handbollen och fotbollen i vår förening. För som läget är nu inbillar jag mig att vår fotbollssektion skulle kunna titta lite på handbollen för att kanske lära sig något?
Jag slås av hur Hammarbys handbollslag spelar som ett lag. Det är alla för en. I dagens match var det ett virrigt, darrigt och säkert ett tämligen nervöst Bajen som klev ut på plan. Inledningen var dålig. Det var tama avslut och ingen skärpa i försvaret. Men, det tog sig allt eftersom och SOM det tog sig!
Jag tycker mig kunna se att handbollslaget har en tydlig rollfördelning. Där finns klara ledare. Staffan Olsson, som väl gjorde en av sina sämre första halvlekar någonsin i Hammarby, tog tag i saken i andra och visade med sina precisa framspelningar och enorma försvarsspel att man ville annorlunda.
Lukas Karlsson, lagkapten, var fenomenal i andra halvlek. Vilka skott och vilka makalöst viktiga mål! Hur tusan kan karln vika sig så där och ändå få på underhandskott som nästan flyttar målet?
Anders Linderoth sa i den intervjun jag gjorde strax efter säsongsavslut att han saknar en rejäl ledartyp som alltid ger allt för laget. Jag kan förstå honom. Handbollslaget verkar ha flera ledartyper som för den sakens skull inte konkurrerar med varandra. Mario Bjelis var väl den som höll högsta klass matchen igenom. Som han sliter i både försvar och anfall! Noll divalater där inte!
Efter att ha tittat på den vändning som Hammarby stod för idag så förstår jag kanske än mer hur viktigt det är med ledare. Tydliga och bra ledare kan få ett helt lag att växa. Jag är helt övertygad om att Staffan Olsson lyssnas på. Man visar respekt för all den kunskap som han besitter och utgår från att man faktiskt kan lära sig något ifrån honom. Här måste något hända i fotbollen. Vem kliver fram och tar ledaransvar nästa säsong? Jag röstar (om jag nu kan rösta i den här frågan) för att Max von Schleebrügge och Petur Marteinsson ska kliva fram ett snäpp. Både Max och Petur var där ikväll, jag hoppas att de gillade vad de såg!
Ett sådant resonemang väcker förstås många frågor i sig. Är man född ledare, eller är det en roll man kan växa in i? Blir det konstlat? Är Petur en ledartyp? Är Max det? Vem kliver fram och hur det ska gå till? Jag har ingen riktig aning och kanske ska man rekrytera en ledare utifrån? Förmodligen blir det svårt när ekonomin nu ser nattsvart ut. Hur som helst så känns det som en angelägen fråga att fundera över för alla inblandade i laget.
I andra halvleken täppte Hammarby till bakåt. Försvarsspelet blev nästintill hundraprocentigt och bara 9 insläppta mål där vittnar ju om att något hände i omklädningsrummet i paus. Målvakt Forsberg spikade igen och gjorde några räddningar i världsklass. Den där dubbelräddningen i mitten på andra måste ju RIK-spelarna drömma mardrömmar om - länge.
Vad ett tajt försvarsspel kan betyda för ett lag såg vi under fotbollens vårsäsong. Ack så viktigt det är att hålla tätt bakåt. Fotbollslaget får fortsätta nöta försvarsspel. Ett försvarsspel över hela planen, där alla tar sitt defensiva ansvar. Ett spel där man tänker på laget i första hand!
Det som dock slår mig allra mest är att handbollsspelarna ser ut att ha roligt. Riktigt roligt dessutom. Våra fotbollshjältar verkade ha allt annat än just roligt i höstas. Hur man vänder en sådan trend låter jag vara osagt men helt klart lyckades inte Hammarbys ledare och spelare vända den här negativa spiralen i år. Jag tar för givet att det kommer att analyseras noga vad detta berodde på, men som lekman kan jag fundera i termer kring att när man kör fast, så som Bajen gjorde i höstas, kanske man skulle ha struntat i fotbollsträningen helt en period. Det kanske var då man skulle ha gjort den här roliga 10-kampen med udda sporter. Allt för att få ha roligt ihop, att kunna få se andra sidor av varandra.
Nu fattar ju även jag att det är lättare att ha kul i medgång än i motgång men det är ändå värt att ta med sig. Att man ska ha roligt och trivas tillsammans är dessutom inte en persons ansvar. Det är allas ansvar i en grupp. Man måste bidra till den goda stämningen, inte bara notera att det är dåligt.
Det ska bli enormt spännande att fortsätta följa handbollslagets framfart. De 2145 personerna på plats lär säkert vara lika lyckliga som jag och förmodligen välja Eriksdalshallen fler gånger. Och gott folk, gör det! Jag är nämligen helt övertygad om att vi som var där ikväll och bidrog till den höga stämningen var en del av vändningen. Det måste vara fantastiskt att spela handboll, eller fotboll med för den delen, när läktarplats låter som den gjorde i ikväll.
Alexander Östlund fick i sin frånvaro ta emot pris som årets spelare. Ingen överraskning då han förmodligen har varit bäst sett över hela säsongen. Själv är jag grymt imponerad av Björn Runströms säsong. Första träningsmatchen på Skytteholm och jag skakade på huvudet. Under hösten var han en av dem som hela tiden slet för laget. Han har i mina ögon tagit enorma kliv under den säsong som gått och jag ser fram emot att få se Björn nästa säsong!
Tack handbollslaget för en fantastisk måndagskväll!