Inför årsmötet: Anders Jutterström
Söderst@dion presenterar här en intervju med nuvarande Anders Jutterström som inför årets årsmöte är ett av valberedningens namn till en plats som suppleant i Hammarby Fotbolls föreningsstyrelse.
Inför årsmötet så är du aktuell som suppleant i Hammarby IFs fotbollsförenings styrelse. Berätta för medlemmarna, vem är du?
- Jag heter Anders Jutteström, men ”Jutte” är väl det jag lyssnar till mest. Jag fyller 35 senare i år. Jag är gift, har två barn och är numer bosatt i Stureby. Hammarbyare i själen, född och uppvuxen i Söderort i Fagersjö, Farsta. Nu jobbar jag sedan sju år tillbaka på Swedbank.
Beskriv ditt förhållande till Hammarby IF? 
- Jag började gå på matcher med farsan väldigt tidigt. Jag började gå själv när jag var elva. Min första match utan vuxet sällskap var en elitseriematch mellan Hammarby och Djurgården. Det var jag och två klasskompisar varav den ena var djurgårdare. Det var han som hade köpt biljetter till oss och han hade gjort det i Djurgårdens klack. Vi ställer oss där och när Hammarby gör 1-0 jublar vi högt och viftar med våra halsdukar. Och insåg att vi nog gjorde bäst i att gå därifrån.
- Jag har gått mycket på både fotboll, hockey och även sen då bandy i slutet av 80-talet. Jag blev invald i Bajen Fans styrelse 1992. Mellan 95-98 var jag ordförande i BF och året efter det var jag med i valberedningen för Bajen Fans.
- Jag har spelat i Hammarby rugby och gjort någon A-lagsmatch i Hammarbytröjan. Jag har även suttit med i rugbyns styrelse.
- Jag har säsongskort i klacken och försöker åka på ett par bortamatcher varje år med prioritet på de utlandsmatcher som vi haft förmånen att få åka på nu under senare år. I år var jag nere i Holland och i Portugal. Det blev mycket mer bortamatcher innan jag skaffade familj, nu går det ju inte att komma iväg på allt. För min del är det ju skönt att matcherna visas på TV men jag är kluven i den där frågan i och med att det verkligen påverkar att det är färre som åker i väg på bortamatcherna. Jag hoppas att vi kan få igång resandet igen till de allsvenska bortamatcherna för det borde vara fler supportrar som åker på bortamatcher än som fastnar hemma framför TVn.
Vilket är ditt eget bästa bajenrelaterade minne?
- Oj, det är många. Karlstad -89 är ju ett av de minnen som dyker upp först. Jag var där på plats, det var det året jag började åka på bortamatcher. Det var helt fantastiskt. Det fanns ju en chans innan matchen, men den chansen låg ju i att Luleå skulle slå Vasalund. Inte att de skulle spela 0-0 och att vi skulle göra två mål på övertid. Innan sista målet kom och frälste oss stod jag ju där och tänkte på alla missarna från det året. Micke Andersson hade ju missat flera öppna lägen, jag har kommit fram till att Micke Andersson trots allt är missarnas man i Hammarby (skratt)
- Naturligtvis är guldet ett av de allra bästa minnena jag har. Det är det väl för alla?
- Utlandstripparna är också minnesvärda. När vi var i Danmark två gånger på tidigt nittital och i Gomel, Vitryssland. Sådana resor glömmer jag ju aldrig. Jag minns också några enskilda matcher som varit viktiga. Örebro borta -94, när det vände där på hösten och vi vann med 4-2. Även Malmö hemma från det året är stort för mig.
- Från i år har jag ett litet speciellt minne från den kvällen när Hammarby spelade bortamatchen mot Fredriksstad. Jag hade verkligen tänkt att åka på den, men det blev ändrade planer i sista stund. Istället satt jag och grannen framför datorn och försökte följa matchen på den där websändningen. Jag hade köpt en flaska konjak som stod där bredvid, beredd för att fira.
- Första halvlek gick ju inte att följa med tanke på den dåliga uppkopplingen, men då istället satt vi och svor över Erkans miss och Paulinhos miss. Vi hade ju nästan givit upp där när Bajen fick straff. Det var så jävla kul att lyssna till de norska kommentatorerna. ”Naj naj naj, det är ikke sant”. Och när de dessutom kör någon bisarr kommentar om att Ryssland ligger närmare Sverige och att det är därför den ryske domaren blåste straff. Att de sedan inte tänkte på att deras eget land faktiskt gränsar till Ryssland gjorde allt bara än roligare.
- När matchen var slut och grannen gått hem satt jag i säkert 2 timmar och bara spelade det där klippet om och om igen samtidigt som jag firade med än mer konjak, messade polarna och skrattade så gott åt de där norrmännen. Det var onekligen en häftig upplevelse.
- Annat var det ju förr, när man missade en match, och var hänvisad till att polarna faktiskt skulle komma hem innan man kunde få en rapport. Då kunde väntan på besked verkligen vara en pina.
- Där har jag en till historia som är lite speciell. Min pappa flyttade till Norge och bodde i en by i Norge de sista 20 åren han levde. En liten by mitt i landet med typ 150 personer. Jag var där ett par månader och jobbade. Pappa var ju bajare, om än kanske inte lika extrem som jag, men hans norska fru visste ju knappt var fotboll var. Det här var -91 och kvalrysaren mot Västra Frölunda. Jag missade slutet av den där serien och Bajen hade haft så många chanser att klara av det där redan innan sista matchen mot Frölunda. Jag satt där uppe och väntade på att telefonen skulle ringa.
- Ochh när jag då fick samtalet att det slutade 1-1 vilket innebar att det var kört så sjönk jag ihop där i fåtöljen och satt helt stilla och deppade i flera timmar, ja hela kvällen. Hon undrade verkligen vad det var som hänt och kunde ju inte för allt i världen förstå innebörden av att vara inbiten Hammarbyare. Men hon förstod i alla fall där och då att vad än det innebar att vara fotbollssupporter så var jäkligt allvarligt.
- Hennes första fotbollsmatch någonsin var förövrigt guldmatchen mot Örgryte 2001. Då stod hon i klacken med oss. Du skulle sett hennes min när alla människor kramade varandra efter slutsignalen, folk som hon aldrig träffat slängde sig runt halsen på henne. ”Jag förstår nu att ni älskar att gå på fotboll om det är så här det är”. Där och då hade man ju inte mage att säga att det här nog inte är vardag, men hon har gjort några matcher på Söderstadion även efter den gången.
Jag måste ju få fråga om historien bakom, ”Jutte Jutte, ge oss en sång”?
- Det handlar ju om ”Hur ska vi ha´t”-ramsan. När jag var liten chipp så var det ju alltid Schultz som drog den där men sen på något viss hamnade det ansvaret på mig. Så under många år så var det ju jag som startade den där ramsan. Och då föddes väl även uppmaningen från klacken på att jag skulle dra igång den. Numer sker det ju rätt sällan, oftast på bortamatcher att just jag drar igång den. Det finns andra som gör det oftare än jag.
Varför ska medlemmarna rösta in dig i styrelsen? Vad kan just du bidra med?
- Jag tror att Hammarby Fotbollsförening behöver ett bättre samarbete mellan styrelse och supportrar. Jag tycker att vi behöver någon i styrelsen som har supporterperspektivet. Jag tror att det skulle gagna Hammarbys utveckling. Jag tycker att det är något som saknats genom åren. Glappet mellan supportrar och styrelse är stort, man pratar inte samma språk. Jag tror inte att det räcker med något möte per år där styrelsen träffar supportrarna utan jag tror det perspektivet behövs hela tiden. Jag tror att Hammarby skulle tjäna mycket på att förbättra dialogen mellan beslutande personer och supportrarna. Jag hoppas att jag kanske kan föra in lite av supporterpassionen in i styrelserummet för jag tror att det perspektivet behövs både i föreningen och aktiebolaget.
Vilka förbättringsområden ser du ligger högst på prioriteringen för Hammarby fotbollsförening?
- Det är svårt att prioritera eftersom allt är viktigt och det finns väldigt många områden som måste bli bättre men jag tillhör ju en av dem som tycker att föreningen ska återta kommandot över bolaget, föreningen äger ju trots allt 51%. Arenafrågan är självfallet jätteviktig även för föreningens framtid och naturligtvis då att, som jag redan nämnt, arbeta fram ett bättre förhållande till supportrarna.
- Något som jag önskar ska bli bättre det är ju information ut till sina medlemmar. Det handlar ju dels om information från aktiebolaget, men även informationen från föreningen. Vad är det som händer i föreningensstyrelse. Vilka projekt arbetar man med? Behöver man någon hjälp? Jag tycker att kommunikation är något som Hammarby generellt behöver förbättra.
- Vi måste även se till att bli fler medlemmar i föreningen och där finns det ju flera idéer på hur man kan göra. Jag tror på idén om att aktivt jobba mot ett Bajenland. Att Södermalm och Söder om Söder ska vara grönvitt. Hur formerna för det ska se ut vet jag inte exakt, men det är absolut något som jag kan tänka mig att jobba med. En del skulle kunna vara att bygga ett slags nätverk för olika lokala bajengrupper, säg t.ex. Tyresö, Stureby, Farsta och att man på sätt kan ordna lokala bajenaktiviteter för ungarna. Att man, om man flyttar som bajare, vet vart man kan vända sig om man vill träffa likasinnade. Det finns ju hur mycket idéer som helst.
Har du några konkreta tankar om hur du vill att föreningen ska arbeta med detta?
- Jag tror på att arbeta i arbetsgrupper. Alla varken kan eller vill sitta i en styrelse. Här tror jag att Hammarby fotbollsförening kan bli mycket bättre. Tydliga ansvarsområden för de som sitter i styrelsen och att man sen har arbetsgrupper där man är många fler som delar upp arbetet mellan sig. Det finns ju en del spännande projekt som är igång och jag vet även att det finns många riktigt bra idéer i supporterled.
Vad ser du i kristallkulan när vi ringer ut 2008? Ser vi några nyheter inom föreningen eller aktiebolaget?
- Förhoppningen är ju att vi ska vara ett par pinnhål högre upp i den allsvenska tabellen nästa år. Jag hoppas att vi är med och slåss om guldet även om jag nog tror att det kan bli tufft. Sen tror jag att föreningens styrelse har fått en del nya ansikten och att det påbörjat en rad spännande projekt. Jag hoppas och tror att vi har kommit igång med projektet ”Bajenland”, eller vad det nu döps till. Jag tror att det är nödvändigt att påbörja ett sådant projekt parallellt med arenaprojektet, för vi måste aktivt profilera oss om vi ska trygga återväxten även inne på arenan. Jag kan inte låta bli att snegla lite avundsjukt på AIK där som ju haft möjligheten att i många år bjuda in S:t Erikscups lirare från hela västerort och visst, man garvade lite åt gnaget när de satt där med sin stora arena och kanske fem tusen personer som tittade på en vanlig allsvensk match på nittiotalet, men idag skrattar man ju inte lika mycket längre. Deras publiksnitt är ju högt och det är klart att kidsen som suttit där på Södra och fått se fotboll för en billig peng är fast. Det har ju varit en strålande strategi för AIK.
Om 10 år då, var tror och önskar du att Hammarby står då?
- Då har vi en ny arena. Å andra sidan så var jag för 10 år sen förbannad när politikerna lovade oss en arena först 2005. Jag satt en mandatperiod i idrottsnämnden och bråkade om att Söderstadion och tyckte ju då att det var horribelt att inget skulle hände före 2005. Nu är det 2008 och vi har fortfarande ingen spade i backen. Det känns ju dock som att vi är på väg. Jag hoppas och tror att det ska lösa sig.
- Det skulle vara häftigt att få vara med på resan från dagens idag snitt på 10 000 åskådare på Söderstadion till säg kanske 20-25 000. Det vore riktigt häftigt om det kunde bli så, även om jag är medveten om att det inte är något som kommer gratis. Där måste föreningen arbeta aktivt för att få den drömmen att bli sann.
