Myteri, fotbollstennis och glada vinnare!
Cypern och söndag. Dagen efter match och dags för träning. Vi var naturligtvis representerade med kamera och skrivblock.
Tony inledde sin samling med att informera att det som stod på programmet var en feel good-träning. Att det skulle inledas med en tjugominuters stund tillsammans med Janne där fokus låg på styrka och smidighet, samt core-övningar. Därefter den ack så viktiga fotbollstennisen. Här snackar vi tonvis med prestige.
Jag ska drista mig till att förklara förutsättningarna:
Samtliga spelare utom Sulan, Petter, Mikkel och Kleber var på plats. Dessa fyra var kvar på hotellet och körde egen rehabträning. Micke genomförde vissa tester med Paulinho i inledningen av dagens träning för att se om han håller för matchsspel.
Solsken, tjugo grader varmt, och den vind som stormade kring oss på lägrets första dagar har nu förvandlats till en väldigt behaglig bris.
Fotbollstennis a´la Hammarby går till så här:
I straffområdet konade Tony och Andreas upp fem stycken banor bredvid varandra,längs straffområdets långa sida. Varje plan hade förutom kant-koner även ett nät iform av en korridor som kanske var sjuttio centimeter brett i mitten på varje plan.
Fotbollstennis spelar man i lag om två och två. Först när alla lag placerat ut sig på varsin planhalva lottades om i vilken ände "kungplanen" skulle ligga. Matcherna spelas i drygt 80 sekunder och det lag som vinner matchen får byta plan. Segrande lag kliver en plan åt "kungplanens" riktning. Förlorande lag får byta plan åt andra hållet.
Allt går ut på att när sista matchen kungörs ska man befinna sig på kung-planen och får möjlighet att spela om segern. Tony hade en noggrann regelgenomgång för att inga missuppfattningar skulle ske. Det märks att det är viktigt och att vi omger oss med en massa tävlingsinstikt eftersom flera frågor på temat "vad händer om" var tvunget att lyftas.
Man servar bollen, med foten, över på andra planhalvan. Där har motståndarna max tre tillslag på sig att få över bollen igen. Man får bara ha ett tillslag i följd per person, men man kan också välja att ha färre tillslag än tre innan bollen passerar nätet. Naturligtvis får man förutom fötterna, även nicka och brösta bollen, men självfallet inte använda några händer förutom när man släpper bollen mot sin egen fot vid serven. Varje spelad boll ger poäng, man behöver alltså inte serva för att inkassera pinnar.
Följande lagsammansättningar gjorde upp om titeln:
Castro Tello / Christer Gustavsson
Claudio / Paulinho
Freddy / Emil
Simon / David
Erkan / Chanko
Haris / Traoré
Rami / Poppen
Mauro / Mattias
Mille / Janne
Thunell / Micke
Andreas / Tony
Eftersom det var 11 lag, fick ett lag alltid vila en match nere på förlorarsidan.
José valde att vara domare.
Om det är prestige inblandat?
Skämta inte. Första matchen som Tony blåste igång, det är ju viktigt att alla fem matcher startar samtidigt, spelades rätt lugnt och utan speciellt mycket snack från spelarna. Men ju längre matchserierna led, desto mer kamp kunde man utskönja i spelare, och för all del även ledarnas, tillrop. Jag var inte avundsjuk på Josés domarroll men han klarade av det hela med bravur.
Jag valde att följa kampen om kungplanen Efter bara ett par spelade matcher hade Erkan och Lolo tagit klivet upp på kungplanen. Chanko deklarerade högt och tydligt att:
- Här hör vi hemma.
Och de gjorde de under väldigt många matcher. Erkan förkunnade kaxigt att "Jag lämnar inte den här planen nu"
Erkan höll en kaxig jargong med mycket skratt. Chanko såg gravallvarlig ut och grymt fokuserad på uppgiften. När Erkan råkade stå ivägen tyckte Chanko att han absolut skulle visa rappare fotarbete och koncentrera sig på matchen. Det visade sig att Erkan hade täckning för sin kaxiga attityd väldigt länge. Lag på lag som klev fram besegrades. Om jag räknade rätt så inkasserade de 11 raka segrar och såg länge ut att vara männen för dagens första titel. Erkan välkomnade varje nytt gäng som skulle försöka slåss om planen med ett: "Nu är ni allt rädda va?"
När det var dags för Haris och Christian att möta Erkan och Lollo tyckte Haris att psykningen gick för långt då han inte kunde koncentrera sig eftersom han hela tiden började skratta åt Erkans manér. Till slut är segerraden så imponerande att Erkan ropar åt mig; -Pernilla, du håller räkningen va? Det här måste du skriva hem om - vi är fan oslagbara!
Paulinho muttrade på Claudio att denne inte var tillräckligt koncentrerad när han slog ut alltför enkla bollar enligt Pålle. Claudio stod å andra sidan för dagens absolut mest eleganta räddning när han räddade en smash som Erkan nickade, den studsade mellan Claudios ben och trots det lyckades han få upp foten bakom ryggen och klackade upp bollen till Paulinho. Mycket elegant. Och säkerligen en grym teknisk prestation!
Tony deklarerade att de tre lag som hamnar på förlorarplats blir materialgrupp för resten av dagen. Att de som vinner finalen får 3 poäng, de som vinner semifinalen får 2 poäng och alla andra får en poäng. Ledarteamet kör även i år med poängsamlande i många träningsmoment. Allt för att höja kvalitén och få spelarna att kanske kämpa lite extra. Som sagt, mycket prestige är det.
Till slut möter paret Chanko och Erkan sina banemän. När de för andra gången ställs mot Emil och Freddy lyckas Emil, i sudden, slå in en serv som godkäns till Chanko och Erkans högljudda protester. Domarskandal och andra starka ord hörs men till sist erkänner de sig förlorade och får kliva ner ett steg, bort från kungsplanen och detta sker bara två matcher från det som Tony utropar som turneringens sista match. Det skulle visa sig att Lolo och Erkan inte skulle hämta sig från den nesliga förlusten utan hamnade utanför finaluppgörelsen.
Den sista matchen, finalen, står mellan David och Simon mot Emil och Freddy. Freddy får läge att avgöra men väljer att slå en svår smash och slår den i nät. 2-2 och sudden. Freddy får dock chans att jubla eftersom i den allra sista och avgörande bollen så servar Simon ut! Mästare, och synnerligen lyckliga sådana, var Emil Johansson och Freddy Söderberg. Emil förklarade efteråt att det här förmodligen är årets viktigaste seger och att han ännu inte bestämt hur han ska fira den. "Något skoj ska vi definitivt hitta på".
Vidare berättade Emil att han finns tillgänglig för matchspel på onsdag och att han verkligen hoppas att han får speltid. Han känner sig fortfarande stel i sin ljumske men har inga smärtor. Stelheten beror på att muskeln krampar men det kan man lösa genom att få ordentligt hjälp att stretcha och töja. Micke sliter och drar i Emils ljumske innan varje bollpass för att åstadkomma detta.
På andra delen av straffområdet avgörs den rafflande förlorarmatchen. Poppen och Rami är mycket nära att bli materialgrupp men även de klarar sig i sudden och skickar istället ner Tony och Andreas till materialgrupp. "Där är bollarna" skriker Poppen högt när sista bollen går in. Vi kan då konstatera att alla tre förlorarplatser innehavs av män i grå tröjor, det vill säga lagets ledare.
Medan de börjar plocka ihop konerna har Börje redan samlat in alla bollar i bollpåsarna. Det tycker spelartruppen är lite för enkelt så helt plötsligt ser vi 20-talet bollar skjutas ut i satellit över hela planen. Myteri!!
Tony och Janne hotar med strafflöpning men möts av glada leenden och ledarna får vackert gå runt och samla upp bollarna.
När ledarna samlar ihop sina personliga saker som ligger på bänken och Tony muttrar något om "att somliga ska kastas i poolen". Andreas utlovar inkvisition med hårda förhör för att utröna vem som ligger bakom detta påhitt. Han och Micke gör planer om på vilka sätt de ska få spelarna att peka ut hjärnan bakom boll-kuppen. Micke påstår att det går att dra ut tånaglar på fotbollsspelare fast att de knappt har några.
Men revanschen ligger närmare till hands än de då kan ana. Plötsligt ser Börje att en tröja på bänken ligger kvar. Nr 17. Stackars Erkan. Ledarstaben smider snabbt ihop en hämnd. Micke klättrar högt upp på staketet och fäster Erkans tröja på piggen längst upp. Alla spelare har redan satt sig i bussen och väntar på att få åka.
Det tar ett par minuter men sen kommer Erkan upp för att hämta tröjan. I badtofflor och med ett ytterst instabilt nät att klättra på blir Mattiaz, Mischa och jag oroliga för Erkans säkerhet. Inte fan kan vi låta en av våra stjärnor klättra upp där? Som tur var stod ett "mediatorn" på hjul alldeles bredvid och med gemensamma krafter lyckades vi flytta paketet ett par meter närmare så att Erkan enkelt kunde ta trappstegen upp och rädda sin tröja. Han vinkade triumferande till killarna i bussen med sin tröja, tackade för hjälpen, och sprang till bussen.
Onekligen är det en grymt bra stämning i laget. Så mycket skratt och så mycket glädje var det länge sen jag såg. Som utomstående ser de ut att ha riktigt kul ihop och gliringar och skämt haglar genom luften.
Jag har dock ett pinsamt erkännande att göra; jag glömde att fråga Rami om det verkligen var så att han igår hade bollen i träribban någongång. Jag kan ärligt säga att jag inte såg några träffar i virket alls. Jag såg däremot några farliga hörnor som gick tätt utanför, men jag såg aldrig att Rami hade några ramträffar. Jag hoppas att Mischa kan fråga Rami senare ikväll så svaret kanske kommer på officiella hemsidan senare.
