Omgång II: ”Tillbaka i skolan efter lovet”
Du vaknar, slår upp de blå och känner en oerhörd livsglädje, precis som att denna dag skiljer sig markant från alla de andra. Det är ett annat sorts skimmer ute och det är lättare att andas på något märkligt sätt. Det är idag det skall ske. Första dagen på en ny termin – Äntligen!
Efter en stadig frukost beger du dig ut och så fort du kliver ut genom dörren känner du att luften känns oerhört syrerik och du får en härlig känsla av att alla ser dig. Inte så att du känner dig iakttagen utan mer att du blir sedd. Det känns som att alla som ser dig förstår vart du är på väg och vad som komma skall. Det är som att hela universum kretsar kring dig. Det syns på lång väg att den här dagen är viktig för dig. När du kliver på bussen ser du allas välmenande blickar mot dig och det är bara den röda mattan som saknas mitt i den annars så slitna SL-bussen så hade scenen varit fullbordad. Väl på pendeltåget får du ett leende av föraren och även ett V-tecken. Du är den utvalde – En Messias. Det här bådar gott.
När du sitter där mitt i vagnen försvinner tankarna bort till hur alla de gamla konungarna måste ha känt sig genom åren då de åkte Kröningsvagnen i ståtlig kortege genom staden inför folkets hurrarop och jubel och alla flaggviftande barn som vinkade glatt vid majestätens ankomst.
Jag undrar förresten vad alla kompisarna gjort under lovet? Det skall bli underbart att träffa dom snart. Alla är vi på väg mot samma mål för det är idag det skall ske, det är idag allt de nya börjar. Vi kan äntligen lägga den förra terminen bakom oss. Inget bagage i form av felbedömda svar till proven av en lärare som hade en helt annan bedömningsgrad för mig jämfört med klasskamraterna, inga felskrivna svar på uppgifterna i skrivboken och inga oförberedda idrottsdagar som renderade i dåliga resultat. Utan nu är det ny termin med nya möjligheter och denna termin skall jag vinna över alla. Denna termin, då jävlar! Det känns oerhört bra och som att förutsättningarna verkligen finns för det också. De är underbart att börja med helt oskrivna blad.
Vid Årstaberg kliver du av och byter till Tvärbanan. Nu ser du fler klasskamrater på spårvagnen. Det känns som att ni äger hela sta´n. Just denna tur känns ämnad bara för er. Ni åker ståtligt igenom Årsta och alla omkring er ser att ni är unisont klädda i skoluniformer och tänker: ”Där är dom där klasskamraterna som nu skall iväg på sin första skoldag.” När jag säger ”Alla” så menar jag ”Alla!”. Allt från rollatorförsedda pensionärer och förmiddagsspatserande medelålders par till moppeåkande ungdomar. De har läst om det i tidningarna och hört om det på radio - Det är idag det smäller.
Väl framme vid Gullmarsplan kliver du av med din skolkasse och styr kosan mot den stora byggnaden. Men du är medvetet ute i god tid och du går mot daghemmet i direkt anslutning och där sitter redan många klasskamrater på gräset, mot staketen och i lekställningarna. Det är en avslappnad stämning och det ligger en skön känsla av förväntan och hoppfullhet i luften. En polisbil glider traditionsenligt förbi på cykelvägen och lika traditionsenligt stannar den och konstapel Kling påpekar i ett monotont och inövat tonläge att all förtäring av dryck på allmän plats minsann är strängeligen förbjudet och flera klasskamrater samt undertecknad blir så illa tvungna att inför statsapparatens till synes nöjda ögon lydigt hälla ut innehållet i en angränsande papperskorg. Då jag påpekar att det endast är lättdryck blir hans myndighetsblick plötsligt stirrande och den blicken säger till mig: ”Tjena, jag tror inte det grabben. Häll genast ut den annars blir jag tvungen att vidta omedelbara polisiära åtgärder och det vill du helst slippa. Tro mig”. Men vad gör allt detta en dag som denna? Det är en petitess i ett större glädjesammanhang. När baklyktorna på överhetens bil avlägsnar sig bakom krönet löser några förstående klasskamrater vårt uppkomna dryckesdilemma och de många pysen ekar samstämmigt i parken likt ett ångloks avfärd från Centralstationen ett sekel tidigare.
Någon säger (För 10:e gången) att det är dags att gå och vi reser oss och går genom tunneln mot den pampiga inhägnade 60-talsbyggnaden. Det är många som redan kommit dit och vi ställer oss i kö för att komma in genom de smala entréerna. Eller kö, förresten, det är snarare ett myller av glada personer berusade av glädje och alla pratar med alla om vad de gjort under uppehållet och många kontrollerar en sista gång att de har allting med sig. Det vore förödande om de behövde vända hem och hämta något idag. Det skulle ju inte gå för sig. Vi har ju väntat så länge på just den här dan.
Väl inne på gården känner du dig hemma. Äntligen! Personerna, miljön, trapporna, luften och lukten. Att traditionsenligt börja med att gå in i den överbefolkade och illa belysta herrtoaletten under Norra läktaren ger dig faktiskt ett behagligt lugn inombords. Nu mår du bra. Du är tillsammans med likasinnade själar som alla bär på en ljus framtidstro och det är idag som det nya livet börjar. Reinkarnationen är ett faktum, du går idag från puppstadiet till att spricka upp till en flygfärdig fjäril och är redo för din första skoldag eller matchdag om du hellre vill se det så.
………
Epilog
Någon kanske undrar över vart GIF Sundsvall tog vägen i allt detta. Jag ville inte förstöra magin över denna dag och den pirrande och varma premiärkänslan vi alla känner med något kallt och dragigt norrlandsfönster som ingen har bett om, utan jag låter oss grön-vita fans få må så bra som vi förtjänar denna Dag med stort D. Vi låser det stängda fönstret och slänger nyckeln från Skanstullsbron (Och stå nu inte där du käre norrlänning under bron med träskor, gapande mun och utsträckta händer - Vi slänger nyckeln över vattnet).
Det är nu allting börjar – Välkommen tillbaka till Söderstadion mina klasskamrater!
Eder skolfilosof,
