En dag på Söder
En gästkrönika levereras från signaturen Bajen777
Ingenstans i Sverige finns det något så fint som att gå i grönt och vitt på Söder! Denna kärlek och härliga känsla av förbrödring är som en sval skön bris i sommarvärmen.
Man vaknar på morgonen och tar en dusch, för att äta en stor frukost. Man tar på sig sina kläder och minst ett klädesplagg som bär de grönvita färgerna.
Man kliver ut ur porten i Aspudden och direkt så träffar man på granntanten som morsar och önskar en lycka till... Man bara vet att denna dag kommer bli en bra dag oavsett resultat.
Man skippar tuben och tar en längre promenad längs vattnet. Vid badstranden "Trekanten" så får man hejarop och lyckönskningar samt en en hel del gissningar om kvällens resultat. Man kan nästan undra om man liknar någon spelare i Bajen.
Man går över bron och kommer till Hornstull där den stora gräsmattan är full av grönvita människor som har picknick. Man blir bjussad på en öl av främmande Bajare och efter 10 minuters snack så fortsätter man sin färd.
Man passerar Zinken och tänker tillbaka på hur nära vi varit i Bandyn men längtan finns inte alls efter snö och kyla. Istället så möter man ett gäng barnfamiljer som viftar med något som ser ut som små MC-Donalds vimplar fast i grönt och vitt, man ler mot barnen och en kille på ca 7 bast tittar på en och skriker med en djurgårdares basröst: (han är förlåten med tanke på hans ålder) HAMMARBY!
Man fortsätter och när man närmar sig Götgatsbacken så vimlar det av glada människor på pub efter pub, café efter café och det gemensamma de har är de grönvita färgerna och deras glädje som strålar ut på ett övermänskligt sätt.
När man närmar sig Medborgarplatsen och torget så är det bara ett grönvitt hav och helt plötsligt så inser man att Sladjan Osmanagic på Fotbolldirekt har rätt när han säger att det inte bara är Bajare på Söder. Det måste vara Bajare över hela Sverige för detta skådespel kan inte endast rymma alla boende på Söder.
Man sätter sig hos polarna på uteserveringen på Medborgarplatsen och hör ramsorna skanderas från Björns trädgård till vänster och från gräsmattan till höger och framför en står en stor skara skanderande HAMMARBY där det spelas volleyboll med vackra kvinnor på planen.
Vi beslutar oss för att gå till Söderstadion denna vackra dag och på vägen så hinner Bajarna ifatt oss som suttit längs Götgatsbacken och längs hela vägen fram till bron så kommer det grönvita ut från alla restauranger, caféer och pubar som finns till både höger och vänster på gatan.
Man inser att denna vandring som man gör just nu faktiskt är helt unik i hela Sverige. Det rör sig inte om fem restauranger eller 8 Pubar utan vi pratar om oräkneligt antal pubar, caféer, restauranger och det finns gator från alla olika håll som bara korsas på Söder. Där myllrar grönvita från alla olika håll och kanter, tanken på en myrstack är det närmaste jag kan komma. En myrstack i grönt och vitt. Man går över bron och till höger ser man tunnelbanerna passera var tredje minut full av grönvita människor med ett leende på läpparna.
När man närmar sig Söderstadion och hör sången så börjar man automatiskt gå i expressfart och man inser att man är sen även om det är minst en halvtimme kvar till match.
Man tar fram sin biljett och ställer sig i den grönvita kön med massa flabb och njuter av ironin samt den glada förväntansfulla stämningen. När man kliver in på arenan och går upp för trapporna samtidigt som man ser den blåa himlen och hör sången om Hammarby så förstår man att resultatet inte är det viktiga utan det viktiga är att man har valt rätt. En snabb tanke flög förbi där man gick igenom alla andra arenor och tanken på vad som hade hänt om jag valt fel, vilken trappa hade jag gått i just nu, vilken väg hade jag gått till matchen, vilka hade jag haft med mig och vilken tomhet som jag hade haft i mitt hjärta utan att riktigt veta vad som saknats.
Jag kliver på det sista trappsteget och där möts jag av en grön gräsmatta, vita linjer, grönvita människor och en ljuvlig sång.
Hur matchen gick?
Vilken av dem?
Ses på Söderstadion!
