Kärlek behöver även lite sunt förnuft
En lång natts färd mot dag är över, imorgon kväll är det årsmöte, sedan hoppas jag att vi kan börja fokusera oss på lite andra saker också. Vi vill skåda ljuset!
2001 upplevde vi någonting liknande som vi upplever nu, på Hammarby Fotbollsförenings årsmöte. Även den gången ringdes det samtal i det dolda och bildades konstellationer under förespeglingen:
ALLT FÖR HAMMARBYS BÄSTA!
- Varför känner jag då sådan ångest!
Söderst@dion har under veckan som gått arbetat för fulla muggar för att ge Hammarbys medlemmar och supportrar så mycket information som möjligt. Utan att ta ställning för något av förslagen. Vår enda målsättningen har varit att DU, VI, NI ska kunna fatta egna kloka beslut. Men tyvärr tror jag att vi misslyckats, med tanke på att det fortfarande råder delade meningar om vad redaktionen har haft för syften. Har någon i redaktion haft några syften så har personen döljt det väldigt bra. Som jag ser det har vi givit alla parter möjligheten att informera och debattera genom att skriva artiklar bli intervjuade samt delta i forumdiskussioner. Många inblandade har tagit chansen, andra har låtit bli.
Öppenhet har varit vår ledstjärna. Givetvis har bägge de inblandade parterna berättat om sin/sina egen/a förträfflighet/er. Det vore mycket konstigt annars. Däremot har det inte gått att spåra någon speciell favorisering mot eller för något av förslagen ifrån Söderst@dion redaktionsmedlemmar. I alla fall har jag inte hittat något som pekar i den riktningen. Därför känns det väldigt tungt att behöva gå ut och försvara sig mot något som inte existerar. Vi har fått mejl och samtal från anhängare av bägge alternativen som undrar varför vi stödjer motsatt sida.
Att arbeta med Hammarby fotboll måste kännas kul och inspirerande. Det har inte gjort det den senaste tiden. Jag tror nog att det är lite av den känslan vi har gemene man/kvinna. Varför får man aldrig vara nöjd och glad i den här klubben? A-laget går som tåget! So what, känns det liksom...
Jag avslutar detta tugg med att sno stora delar av den krönika jag skrev inför årsmötet 2001. Givetvis med lite justeringar och ändringar så det passar morgondagen. Det jag skrev 2001 är ett tidsdokument nu. Det jag skriver nu är ett tidsdokument i framtiden. Så ser jag det! Håll till godo:
Måste medge att jag med förundran har sett på alla turer runt Hammarby den senaste månaden och undrat var det "sunda förnuftet" tagit vägen.
Alla som haft något att säga i frågan, har sagt det med omtanke och kärlek för klubben. Det betvivlar jag inte ett ögonblick på. Tyvärr har det ibland fått motsatt effekt. Kärleken till Hammarby är kanske på väg att ta död (eller är det ett för starkt ord?) på den klubb alla säger sig älska. Skuldbördan är inte så tung som den var förra gången det begav sig, ändå har den en märklig förmåga att trycka ner den som råkar komma ivägen med andra åsikter.
För de som inte är riktigt insatta, har det säkert känts frustrerande och svårt att hänga med i svängarna. Troligtvis även för de som är insatta. Kraften, engagemanget och kärleken till klubben har varit så stark att det ibland har gått överstyr. Precis som det ibland gör mellan man och kvinna.
Jag vill inte att man ska sluta engagera sig, för det kan vi inte. Det jag vill är att vi tittar lite längre fram. Förslagsvis fram till torsdag den 31 mars. Vad kommer vi då känna när vi vaknar upp, hur kommer det framtida engagemanget för fotbollsföreningen Hammarby att se ut?
Vem som än vinner ordförandeposten så måste den personen ges chansen att få samarbeta med dem som föreslagits av valberedningen samt manifestgruppen. Är inte klubben värd att vi sväljer våra förtretar och tappade sugar och väljer en mix av det bästa.
- Ja, ja, få inte blodstörtning nu. Jag försöker bara tänka mig in i namnen i de bägge förslagen. Och hoppas, som många med mig, att det går att kompromissa sig fram till en lösning som gynnar Hammarby Fotbollsförening på bästa sätt. Jag hoppas och önskar att få komma till ett årsmöte där bägge lägren är överens om ett ordförandeförslag, men även namnförslag på ett positivt gäng hårt arbetande kandidater till den kommande föreningsstyrelsen. Ska det vara så djäkla svårt att uppfylla?
Har det gått så långt att vi imorgon onsdag kan bedyra vår kärlek till klubben vi så innerligt älskar och redan dagen efter hota med att skita totalt i vad som händer med Hammarby? Om det inte blir som man önskar!
- Villkorar vi kärleken, så anser inte jag att vi älskar fullt ut. Och är det något som klubben behöver så är det kärlek fullt ut, samt hårt arbete.
Nu ska ni inte tro att jag inte tagit ställning. För det har jag. Jag vill att både Rickard Tallén och Lasse Strandberg tar en plats i Hammarbys nya styrelse. Vem som blir ordförande anser jag i detta läge vara av mindre vikt. Jag hoppas att bägge kandidaterna brinner så pass mycket för Hammarby att de även klarar av att sitta med som en styrelseledamot bland andra. En ledamot i ett styrelselag som jobbar mot målet att göra fotbollsföreningen Hammarby till en ständigt bättre klubb för spelare, ledare, supportrar och Börje. (Förlåt det där sista, ett ställningstagande som inte hör hemma här, men som ändå bara slank ur mig). Det är min lösning på det hela, det kanske finns bättrelösningar och förslag? I så fall kläm fram med det omedelbart, så jag kan sova inatt!
Givetvis måste motsättningarna mellan två gamla styrelsemedlemmar lösas och som jag ser det finns det bara ett tänkbart sätt. Den omstridde Christer Lönnegren måste inse allvaret i situationen och ta det enda rätta beslutet. Att avsäga sig sin plats i Hammarbys styrelse för det kommande året.
Jag fördömer inte hans tidigare handlande, som är en av anledningarna att vi befinner oss i denna dokusåpa, eftersom jag anser att jag är för dåligt insatt. Däremot kan vem som helst se att den enda och rätta vägen är att avgå för att finna en så bra lösning som möjligt på Hammarbys årsmöte.
Men jag anser att Lönnegrens engagemang och arbetskapacitet borde tas tillvara. Inte bara borde utan måste tas tillvara. Hur blir en senare fråga?
- Christer, svälj förtreten och välj det som är bäst för Hammarby!
Då kan vi tillsammans spotta i nävarna, för att hjälpas åt att reda ut även denna kris som Hammarby Fotboll just nu genomgår.
Det är vad jag kallar:
- Evig och villkorslös kärlek!
Vi ses imorgon kväll!
