K@nalplan presenterar:
José Monteiro de Macedo
Eftersom Jose går knäskadad och inte kunde vara med i matchen mot IFK Eskilstuna tog jag chansen att få en pratstund med honom.
- Jag är född 1982 och uppvuxen i Farsta. Således är det FOC Farsta som är min moderklubb. Jag kom till Sverige bara en månad gammal. Mamma är från Algeriet och pappa från Guinea-Bissau. Pappa jobbade på ambassaden här. Farsta och Hammarby är de klubbar jag representerat. Jag kom till Hammarby 2000 för att spela med juniorerna. Jag trivs riktigt bra i Hammarby. Det är en bra klubb och framförallt är det ett riktigt bra gäng grabbar. När jag är ledig gillar jag att slappa, hänga med flickvän och polare. Sova tillhör nog favoriterna, säger José med ett skratt.
Har du något speciellt minne från tiden i juniorlaget?
- Ja, jo men det är både ett bra och dåligt minne. Jag var bänkad i en slutspelsmatch mot Frölunda. Vi låg under med 3-1 när jag fick komma in. Jag fixade en straff och ordnade ett mål så vi kvitterade till 3-3. Tyvärr förlorade vi matchen då Frölunda går och gör 4-3 precis innan slutsignalen. Extremt bittert.
Om du skulle beskriva dig själv som spelare?
- Oj, jag tycker sånt är svårt, säger Jose och ler förläget. Men, jag är snabb. Jag har ett bra huvudspel. Jag gillar att löpa. Jag spelade yttermittfältare från början i Bajen men under en b-lagsmatch där Peter Holm gick sönder fick jag chansen på högerbacken, och det gick bra. Ju längre tid jag fått på mig att spela på den platsen desto säkrare blir jag ju. Nu trivs jag jättebra som högerback och det är den platsen jag siktar in mig på.
Har du några förebilder inom fotbollen?
- Jag gillar Max von Schlebrügge. Han är riktigt duktig och någon jag gärna försöker att ta efter. Jag går självklart på alla hemmamatcher, så länge det inte krockar med någon träning eller match för oss och då försöker man ju se hur spelarna agerar. Belletti i Barcelona är en annan favorit. Barcelona överhuvudtaget är något av internationellt favoritlag. Jag gillar att titta på dem.
Ungefär här gör Andy Jansson en riktigt fin soloprestation och avslutar med att elegant sätta bollen i mål under träningsmatchen mot IFK Eskilstuna. José applåderar ivrigt och uppmuntrande.
Har du några ledare som betytt något extra?
- Där måste jag nog nämna Janne Lundberg, Börjes son. Han tränade mig i FOC Farsta och jag har honom att tacka för mycket. Jag var less på fotboll där ett tag men han var den som övertalade mig att fortsätta. Naturligtvis betyder Tommy mycket för mig. Han har visat att han tror på mig.
Vad har du för mål?
- Mitt personliga mål är att ge och få ut maximalt i varje match. Jag vill spela så mycket som möjligt. När det gäller laget så har vi väl inte pratat ihop oss om något mål än, fast jag ska inte säga det bergsäkert för jag har varit borta nu ett tag och det är möjligt att vi haft något snack som jag missat, men själv tycker jag att vi har ett bra lag. Jag tycker att det är helt realistiskt att tro att vi kan komma bland topp fyra. Det vore kanon det. När det gäller framtiden så är mitt mål att spela i a-laget. Självklart kan jag drömma om att bli proffs utomlands, men i första hand är det ju naturligtvis a-laget jag siktar på.
Apropå A-laget, du fick ju chansen att följa med dem till Cypern. Hur upplevde du den veckan?
-Det var verkligen jätteroligt. Jag fick helt klart en extra kick. Lite otur att jag skulle gå och bli skadad men jag kunde ju vara med i inledningen och slutet av veckan. Knäet mitt är dock inte bra än, därför vilar jag från den här matchen. Det var tuffa och roliga träningar. Det märks att det är lite mer styrka hos a-lagsspelarna men jag känner mig inte vansinnigt långt ifrån. Det är ett högre tempo och mer fysiskt spel men skulle man få vara med lite och träna mer kontinuerligt så är det inte alls någon omöjlighet att man klarar av det tempot.
- Steget upp till A-laget känns inte gigantiskt. Det blir ju ännu bättre när spelare som David Johansson, Haris och Erkan tar klivet upp och gör det bra. Det gäller bara att jobba hårt och visa vad man går för. Jag har ju aldrig själv varit någon stor talang. När jag kom till Bajens juniorlag var det ju 84:orna som var de stora talangerna. Jag var bänkad en hel del. Men Tommy Davidsson tog med mig till A2-truppen och på den vägen är det. Jag känner att jag har utvecklats massor och utvecklas hela tiden. Hårt arbete är det som gäller.
Det ska bli väldigt spännande att följa José och hans lagkamraters framfart i tvåan detta år. Seriepremiär sker mot Spårvägens FF den 23/4 kl. 15.30.
Fotograf: Anders Ögren
