Fall framåt trots oavgjort
Hammarby IF och IFK Göteborg spelade på söndagen en mållös match på Söderstadion. För hemmalaget var det resultatet till trots ett stort fall framåt rent spelmässigt. Uddlösheten framåt oroar dock ofantligt.
Efter matcher helt utan inställning och kämpaglöd presterade Hammarby idag en fotbollsmatch där vi äntligen fick se en hel del av den varan. I den första halvleken var det ett positivt, spelglatt Hammarby som hade mycket boll och även skapade en del farligheter. 12198 personer på plats och årets största bortaklack på Söderstadion. Kul att se bortasektionen full med folk!
Uppenbart efter även denna match är att vi saknar målskyttar då vi är alldeles för uddlösa. Runström, kom hem! Nu har vi passerat över 400 minuter utan att göra mål vilket naturligtvis inte är godkänt.
I matchinledningen ställde solen till det för både målvakt och försvarare i Hammarby. Backlinjen såg en smula ängsliga ut och IFK Göteborg vann fler andrabollar än oss och vi såg återigen prov på ett par usla rensningar som landade rakt i gapet på motståndarna.
Hammarby tog dock tag i taktpinnen och hade absolut mest boll. Charlie Davies gör nog egentligen en bra match men har en får inte till den sista touchen eller själva avslutningen. Ett exempel är det friläge med Christensen som han sätter rakt i famnen på denne. Det blir helt uppenbart att vi måste förvalta de chanser som erbjuds då antalet klara målchanser på en match som idag trots allt är försvinnande få. Charlie blir även omkullvräkt av en IFK-spelare när han så när är på väg att skapa sig ett friläge. Fröjdfeld tar upp det gula kortet medan flertalet ur hemmapubliken vrålade efter det röda för en målchansutvisning. Tolkade jag Fröjdfeldts tecken rätt så menade han att Charlie fick bollen för långt ifrån sig och därmed spelade han ur sig ur sitt eget läge. Chanko tar frisparken och en kort stund var det folk på norra som trodde att den bollen satt i nätmaskorna för att sekunden senare konstatera att skottet tagit i burställningen.
I den första halvleken glädjs jag mycket åt Emil Johanssons offensivlusta. Gång på gång driver han med speed upp på sin vänsterkant. Även José Monteiro spelar stabilt och det gör han hela matchen igenom. Han och Kleber har två tunga forwards att möta i Wernblom och Wallerstedt men jag tycker att José löser uppgiften utmärkt.
Lolo Chanko var tillbaka efter skada och kändes en smula ringrostig. Jag har dock en känsla för att Lolo dels känner av sin onda fot men också det faktum att han står på två varningar. Känner jag Lolo rätt så vill han spela onsdagens derby så mycket att faran för det tredje gula kortet faktiskt hämmade hans spel idag.
Roligast idag var dock att se Erkan Zengin tillbaka i det slag som vi så hett eftertraktar. Idag skapade han ständigt farligheter ute på sin högerkant och ställde till förtret för Göteborgs försvarare. Hysén såg inte ut att trivas alls i sitt defensiva uppdrag mot Erkan medan Erkan å andra sidan såg ut att ha betydligt mer roligt.
Haris Laitinen har halvlekens bästa chans med ett tungt skott rakt framifrån mål. Christensen är vaken och kan med en fin räddning tippa bollen till hörna. Haris gör en bra första halvlek men försvinner lite i andra delen av andra. Han kändes trött och kanske borde han ha fått kliva av till förmån för någon med mer kräm i benen.
Hammarby är det klart piggaste laget i den första halvleken även om IFK Göteborg kommit i ett par farliga kontringar. Hammarby har 64% bollinnehav.
I den andra halvleken sjunker matchkvalitén något. Inget utav lagen skapar några heta målchanser första delen av halvleken och Hammarby tillåts rulla boll runt ett gästande lag som ligger tajt och inte lämnar några större ytor att hitta instick på. Tyvärr blir bolltempot för lågt och dessutom ser det ut som att orken börjar tryta i hammarbyled.
De chanser som dyker upp dyker upp ur ingenting. IFK Göteborg lyfter in en frispark djupt in i straffområdet. Spelare bökar och stökar, plötsligt dyker chansen upp – jag tror det var Wallerstedt – som dock bara får en tå på bollen och Rami kan enkelt skopa upp bollen. Där hade IFK ett bra läge.
IFK Göteborg har den andra halvlekens klart vassaste målchans. Tack och lov att Wernblom för dagen var utrustad med en julgransfot där han i den 73e minuten i ett helt fritt läge, ett par meter framför Rami Shabaan, missar bollen och hammarbybackar kan istället rensa undan. Puh! Där var det nära.
Petter Andersson, som även han gör en klart godkänd match, får ett patenterat ”Petter-läge”. Han driver in bollen i skottsektorn men dessvärre kan vi konstatera att skottet går en bit utanför.
Hammarby gör sitt första byte i den 77:e minuten. Ut går Freddy Söderberg och in kommer Simon Helg som återigen gör ett storstilat offensivt inhopp. Han tar plats ute till vänster på mittfältet. Haris Laitinen går in centralt och Petter Andersson tar plats i anfallet. Freddy Söderberg är tyvärr inte vän med bollen i de avgörande lägena. Han ska dock ha beröm för sitt idoga arbete. Vid flera gånger idag gick han in hårt i duellerna och vann tillbaka bollar.
Petter Andersson kliver av i den 86:e minuten och Sebastian Castro Tello kliver in. Sebastian kom aldrig in i matchen och sågs mest ”irra” omkring. IFK Göteborg tillåts ta över i de sista skälvande minuterna och lyfter in boll på boll i vårt straffområde. Där och då bet jag på naglarna och var oerhört orolig över att en jävla slumpboll skulle trilla in men domaren blåser av efter 93 spelade minuter och jag lämnar Söderstadion lite lättare till sinnet än vad jag gjort när jag sett TV-matcherna på sistone. Hammarby presterade stundtals riktigt fin fotboll, bra passningsspel och bra rörelse. Förmodligen säsongens bästa match, rent spelmässigt. Vi är som tidigare nämnt för uddlösa framåt och vi saknar även längd i offensiven. Vi radade upp hörnor idag, som slogs med bra precision och kraft, men det var idel göteborgsspelare som kom högst upp i duellerna. Det finns fortfarande spelare som måste höja sig. David Johansson är en sådan spelare. Han känns som en skugga av sitt forna jag och det är bara att hoppas att det vänder.
Skönt att vi fick hylla handbollskillarna ordentligt innan matchen. Det var de sannerligen värda! Där har vi vinnarmentalitet så det sjunger om det. SM-guld för tredje året i rad, det är stort!
Nu laddar vi om för ny match om tre dagar. Det är ett sanslöst tajt spelschema och den här gången ska man ju samla all kraft man någonsin har eftersom det handlar om ett derby ute i Mordor, vi ska stå på Norra läktaren och förmodligen bakom ett högt nät som är AIKs straff.. men som nu även drabbar oss. Hoppas verkligen att spelarna tänder till, visar samma inställning som första halvlek idag och ger oss en seger där ute i Solna!
Får Simon chans från start snart?
