Säsongspremiär - äntligen här
Allsvenska säsongstarten närmar sig med stormsteg och redan nu börjar nervositeten göra sig gällande.
I år börjar vi för ovanlighetens skull på bortaplan, mot Assyriska, men den 18 april får vi äntligen komma hem. Här kommer ett omarbetat Bajentugg från april 2000.
---------------------
Väntan och längtan är äntligen över och förberedelserna inför premiären kan börja för laget och supportrarna.
Dagen innan brukar det inte bli mycket gjort för mig och därför känns det inget vidare att just den dagen är en måndag i år. Lugnet brukar infinna sig på kvällen före premiärmatchen då det ska laddas upp med videofilmer från året innan. Numera även DVD.
- Är det någon som tvivlar på att Mikkels mål mot AIK och Kung Erik´s tunnel, i Djurgårdsmatchen, kommer att rulla ett antal gånger. Nej, jag tänkte väl det.
Eftersom spelartruppen som de allsvenska lagen ställer upp med i inledningen av säsongen kommer att se annorlunda ut efter sommaren så känns det tämligen meningslöst att tippa slutplaceringar.
- Vilka spelare kommer att bli proffs och vilka kommer att vända hem? Och i så fall var kommer spelare att hamna? De enda som är bestående är lagets supportrar, Hella och Börje Lundberg.
Hur som helst natten innan premiärmatchen brukar jag sova gott. Först samma morgon/eftermiddag, brukar "DEN STORA NERVOSITETEN" infinner sig. För att få bukt med den införde jag några nödvändiga tvångsmässiga rutiner. Dessa rutiner har ändrats lite omärkligt under årens lopp och just nu, hör och häpna, har jag inga speciella rutiner. Jag vet inte om det kan kallas mognad, eller vilken etikett man kan klistra på denna insikt. Men så här såg det ut förr:
Eftersom det är premiär så ska Kentas "Just idag är jag stark" letas fram och spelas, högt, mycket högt. Kan bara minnas att det varit soligt på premiärdagen, förvisso kalla dagar, men som sagt en STOR strålande och skinande SOL. Då på morgonen eller eftermiddagen brukar de grönvita björkarna på Enskede IP alltid ställa sig givakt och le sina underfundiga leenden, när jag tittar ut på dem. Ett leende som hälsar våren, mig, dig, fotbollen välkommen, ja alla som vill får denna hälsning om du är så subtil att du mäktar ta emot den. Kanske jag överdriver nu för Bajenbjörkarna är inte så väldigt gröna i april, men vi färgblinda kan ju måla upp vilka färger vi vill och då får det bli de grönvita Hammarby nyanserna.
Det är bara att instämma i deras hälsning, tacka och ta emot och skulle de kunna sjunga med i Kentas låt, så vet jag att den mäktiga Björkkören skulle älska att få sjunga dessa rader:
Just idag är jag stark
just idag mår jag bra
jag förs framåt av kraftiga vindar.
Just idag är jag stark
just idag mår jag bra
jag har tron på mig själv på min sida
Sedan skulle Björkkören ta i så knoppar brista, katter springa upp i Svedmyra skogen och göra det katter gör i april, trots att det sägs att de rumlar runt i mars. - Ja, sången skulle förmodligen höras ända upp till Söderstadion:
Jag har väntat så länge på just den här dan
och det är skönt att den äntligen kommer.
Jag har väntat så länge på just den här dan
och den ger lust - när den kommer
Matchbiljetten
En annan ritual brukar vara att sitta och tumma på matchbiljetten och läsa texten tyst för mig själv. Om och om och om och om och om igen.
Premiärbiljetten anser jag vara stor poesi där orden får en ljuvlig klang med sin finstämda innebörd, det sprids en varm känsla genom kroppen eller vad säger ni?? Lyssna på dessa smäktande, brinnande rader från säsongen 1999:
HIF - HELSINGBORG
SÖDERSTADION
ONSDAGEN 21 APR kl 19.00
SEKTION
E HÖGER
rad plats
12 27
PRIS: 140 KR + ADM 10 KR
STOCKHOLM
GLOBE ARENA
- Fantastiskt, vad får dom allt ifrån, dom där biljettförfattarna??
Rutiner
Under ett antal år såg mina rutiner ut på exakt samma sätt till stor förundran från mina närmaste. Uppgivna miner samtidigt som jag tyckte mig kunna skymta lite återhållsam beundran.
Cykeln skulle pumpas och när det var två timmar och 15 minuter kvar tills domaren blåser igång matchen, bar det av, samma väg som alltid de senaste 6 åren.
Ställer cykeln vid Globen hotell och går uppför trapporna, samtidigt som jag andades in djupt för att insupa atmosfären. I regel brukar det inte vara mycket till atmosfär vid den här tidpunkten, men det här hörde liksom ändå till. Sedan gick jag in i bokhandeln och kollar lite, måste även in till MIX skivor och bläddra och det brukade oftast sluta med ett CD inköp.
Dags att äta en bit mat och dricka ett par bärs. Nu brukar jag allt som oftast stöta på vänner från olika perioder av mitt långa Hammarbyliv. När jag beställt maten drar jag iväg för att spela på Oddset. Resultatet 6-0 fanns alltid med bland mina tips på "Matchen", sedan tillbaka till tallriken och glaset. När maten intagits är det dags att gå till "klacksparkens vänners" sponsorsrum. Det är på vägen dit, förbi det härliga sorlet från Röda Kvarnen, som den rätta känslan och atmosfären för det mesta brukar infinna sig.
Jag vill snabbt få tag på matchprogrammet för att kunna läsa det i lugn och ro. Och en halvtimme innan match sitter jag på min plats för att kolla uppvärmningen och samtidigt se hur Söderstadion sakta fylls. Det går faktiskt att ta på stämningen och känna hur trycket och förväntningarna stiger den här sista halvtimmen. När spelarnas uppvärmning är klar och de knallar ut, börjar sponsorer och laguppställningar att presenteras och lite annat smått och gott.
När buropen växer från klacken på E1, då vet alla att motståndarna, står i spelargången. Jag ger motståndarlaget tre klapp till applåd när de vinkar upp åt mitt håll, klapp, klapp, klapp, varken mer varken mindre utan exakt tre klapp, det har jag gjort sedan urminnes tider. Skulle jag glömma det, torskar vi, så är det bara, det är inte mycket att orda om.
Sedan förra året (2004) spelas äntligen Kentas låt "Just idag är jag stark" som inledning inför varje hemmamatch och numera är den ett lika självklart inslag som Tidaholm, Lee Baxter och storbildskärm.
Det kryper i kroppen, blicken flackar (jag ryser samtidigt som jag skriver detta) och alla vet vad som väntar, det öronbedövande sköna dånet trummar mot trumhinnorna, samtidigt som det för dagen så vackra och helt underbart inbjudande TIFO - arrangemanget åskådliggörs.
Spelarna joggar in, flaggorna viftar, gondolerna flyter i Venedig, solen skiner på Bali, någon beställer flamberad njure på Grand hotell, vem slog sönder fem öl på Blekingegatan?, 14 personer slog över till text-TV, handbollslaget finns på plats, en kvinna på Rosenlunds sjukhus vi namn Liv gratuleras på sin namnsdag och jag, som för väldigt många år sedan valde att detta skulle bli en stor del av mitt liv, sätta mig ner och försöker få luft.
Nu är jag så inne i vad som komma skall att jag helt glömt bort om det sjungs nationalsång, men jag tror det. Och i så fall har jag haft helt fel i att lagen kommer ut var och en på Söderstadion? För visst kommer de ut tillsammans och ställer upp på varsin sida av domartrion, eller..? Sedan tar de av sig hjälmarna och .??. Nej visst ja, det är bandyn, nu hinner jag inte med alla tankar utan plötsligt. Pipan ljuder, matchen har börjat...
Vi syns i Bajenvimlet!
