Omgång XII: ”HBK – Allsvenskans Teletubbies”
Halmstad BK är ett lag som man alltid tror slutar på en slätstruken 8:e plats i Allsvenskan. Ett typiskt mittenlag som har för långt upp för att på allvar kriga om guldet och för långt ned för att åka ur. Verkligheten visar sig visserligen vara en annan, men ni förstår säkert känslan.
Som tidigare nämnts har Halmstad BK prenumererat på titeln som No-namelaget nr. 1 under hela 90-talet. Men Elfsborg har nu tagit över den tronen. Jag vet inte om det är den profilfattiga truppen i Halmstad BK eller de medelmåttiga innevånarna som skapar den bilden. Men genomskinligt är det i alla fall.
Den känslan förstärks de gånger man åker till Örjans Vall för att se en bortamatch med sitt kära Bajen mot HBK. Sällan har en arena fyllts av så många intetsägande individer. De flesta kommer cyklandes med Hallandsposten på pakethållaren utmed kanalen och som inte ens blir irriterade på de många grön-vita supportrarna som i parti och minut utför sina behov vid/på/i de angränsande buskarna, skränar och kastar tomma ölburkar överallt. ”Är det av glädje eller raseri?” undrar de släta figurerna som ser dem. ”Nåja, huliganer är de i alla fall” konstaterar dom för det har den ”vassa” (Hrmpf…) sportkrönikören på Hallandsposten skrivit att Stockholmarna är.
Vidare är den typiska HBK-supporten inte alltför sällan en kepsbeklädd, medioker äldre och lite småmossig figur som köper varmkorv med ketchup och senap (OBS! Ej stark). Han klappar händerna lite då och då och har som idol den än mer trista ärketypen till HBK:are – Björn Hellberg för att inte tala om den allsmäktiga och folkskygga ”Gubben under trädet”.
Ändå har man för det mesta svårt att brusa upp över Halmstad BK. Jag menar, när sådana som Håkan Svensson, Fredrik Ljungberg och Henrik Bertilsson fostrats där så är det som med Per Gessle: Man ser på fenomenet med glimten i ögat och kan inte riktigt ta det på alltför stort allvar. Det är nördigt, men lite smågulligt. Typ som Teletubbies.
Man får dock faktiskt ge en eloge till Halmstad som sommarstad: Tylösand, ett eget ölbryggeri och som sagt oförargliga lagompersoner som varken bits eller hörs, nästan som Borås (Om vi bortser från trevlig sommarstad och bryggeri förstås). Att SvFF så många gånger fixat så att Bajens bortaresa till Örjans Vall alltid är första veckan i juli måste ses som det enda positiva de gjort för Bajen och våra fans räkning. För det kan väl inte handla om att Tävlingsutskottet skall få en extra sol- och badresa till Tylösand med tillhörande ”snok och span” på en fotbollsmatch som en extra sommarkrydda? Bajare på bortaresa mitt i sommaren är ju en riktig högrisksmatch och inte alls förenat med glädje, festande och sjungande.
Fast det slipper dom i år då det inte blir något grön-vitt bortafölje till landet lagom. Nu kommer Hallänningarnas sitta där på Tylösand med sina tomma grillar och kylda men avslagna berusningsdrycker. Några pengar på tillresta Bajensupportrar kommer ni inte att göra i år i alla fall. Ni får lov att ta betalt för alla som önskar ”Gå och fiska” med Per Gessle på Hotell Tylösands after beach. Det ligger förmodligen mer pengar i det även om vi hade invaderat Halmstad.
Tyvärr kommer ni inte att kunna hamna på en 8:e plats efter denna omgång, för likt Anticimex har vi annat att tänka på och minsann, skymtar där inte en vilsen och illaluktande rått-butt där vid horisonten? Lika bra att passera ohyran av bara farten.
Med färgstarka Bajen – Mot beigefärgade Halmstad.
Eder lagomfilosof,
