-
Ett återseende med blandade känslor - Matchrapport Bajen - Norrköping
I en match som aldrig någonsin ville betrakta sig själv som avgjord gick till slut Bajen av planen med hjärtat i halsgropen och med tre viktiga poäng.
Jag begav mig till Söderstadion iklädd tjocktröja och mössa, mitt i juli, och såg ordentligt fram emot att få se mitt älskade Hammarby på Söderstadion åter igen. Jag har befunnit mig på resande fot i Sydamerika (där jag sökte efter talanger till Bajen men bara fann kall cerveza) under hela våren och endast kunna följa Söderbrödernas berg-och-dalbana i Allsvenskan genom hemsidan och skvallertidningar som Aftonbladet. Vad jag har fått läsa har ena dagen varit skräckläsning (Trelleborg borta) och andra dagen som en erotisk novell (derbyt mot Djurgården), så det skulle bli riktigt intressant att se kvällens match. Backlinjen var ju åtminstone lite mer lik en sådan än ett mittfält som mot Halmstad, och det var kul att José Monterio och Christian Traoré var tillbaka för att styra upp ett och annat. Mikkel och Alagie Sosseh fick fortsatt förtroende bland backarna som gästspelande mittfältare/anfallare. Haris tog sin plats till vänster på mitten och Erkan till höger. Firma Petter och Lollo på mitt-mitt och Charlie Davies och Paulinho på topp. Det var dags att visa vart det grönvita skåpet ska stå.
Jag fick finna mig i att slå mig ner på sittplats på Södra, eftersom Norra var slutsåld, men det har ju sina fördelar i att man då får se klacken i sin helhet. Tyvärr hamnade jag framför en självutnämnd ”expertkommentator” som minsann visste exakt hur Bajen skulle spela och var inte sen att berätta det högt och tydligt i var och varannan sekund.
Matchen blåses igång och Bajen tar tag i taktpinnen direkt. Paulinho får en superchans direkt, på pass från Petter, men det enda som hamnar i målet är han själv då han på ngt mystisk sätt lyckas att få bollen över ribban. Hammarby fortsätter att trycka på och efter 10 min smiter Petter in i straffområdet, med en känslig chipp över backarnas fötter, och lyckas efter lite trassel smacka in ledningsmålet. Jag såg inte vem som passade då jag var upptagen med att messa min polare i klacken om att Haris inte var allt för vacker i sitt nya hårsvall. Hade Petters skott gått rakt i mål, istället för via målvakten, så hade det blivit riktigt snyggt. Nu blev det bara snyggt.
Oerhört skön start på matchen och när Paulinho gör 2-0 sju minuter senare, med en lätt vrickning på frispark från Lollo, så ser det ut att bli en promenadseger för de grönvita. Bajen fortsätter sin dominans och framförallt Charlie Davies är ständigt orosmoment för Pekings försvar. Tyvärr vill han lite för mycket ibland och missar den där sista touchen. Men hans ihärdiga löpningar skulle betala sig senare i halvleken. Petter kontrollerar det offensiva spelet bra och lägger ett inlägg som till slut hittar nämnde Davies som blir bryskt fälld bakifrån. Straff menar domaren och bara en blind hade klagat över det beslutet.
Paulinho kliver fram och ser ut att vara på väg att bli tvåmålsskytt. Men nej. Straffen är dåligt slagen och målvaktens räddning leder till en hörna som brassen har chans att revanschera sig på men nickar över. Med rätt sko på rätt fot hade brassen kunna gjort hattrick i första halvlek, men det vill sig inte riktigt. Dock är han nyttig på många andra sätt och visar det när han, en stund senare, vänder upp felvänd framför målet, passar till Davies som med en smekning ger Petter öppet läge med målvakten. Tyvärr vill ”Ljusvattnets Henry” göra det snyggt och den förväntade knorren i krysset hamnar på läktaren. Men spelet fram till situationen får en att dregla av välbehag. Kort därefter är Davies inblandad igen då han serverar Haris denna gång, som med ett litet ryck får en yta framför sin försvarare men målvakten räddar tyvärr det efterföljande skottet.
Paulinho är åter igen företagsam när han suger in bollen och passar Petter som med en tå friställer Davies med målvakten. Denne gör det herr Andersson en stund tidigare misslyckades med, nämligen att mycket snyggt och bestämt smeka upp bollen i keeperns vänstra kryss. Man vill ju bara dansa med när Charlie visar sin målgest efteråt. Riktigt kul att han får näta igen!
Utöver en del fasta situationer, där Poppen inte har någon kommunikation med sin backlinje alls och det nickas lite varstans, så har Peking en eller två enstaka chanser. Det darriga försvaret övervägs av den sprudlande offensiven dock och Norrköpings målvakt, för dagen klädd som en banan, kan inte ha haft en speciellt rolig första halvlek. 3-0 till Bajen.
Andra halvlek rivstartar i samma tempo men tyvärr är det denna gång Norrköping som tar initiativet. På en hörna efter endast 6 minuter kommer den icke önskvärda reduceringen. Poppen är väldigt stillastående på linjen och efter en nickskarvning från en medspelare vräker sig Gunnlaugsson fram och nickar in bollen till 3-1.
Bajen verkar ha lämnat spelglädjen i omklädningsrummet och låter Peking föra spelet. Det enda positiva framåt är Lollos frispark som går strax ovanför ribban. Tony Tiger sätter in Simon Helg istället för den backvikarierande anfallaren Alagie Sosseh, som ändå gjort det bra, för att få tillbaka anfallslusten och visa att man kan för bövelen inte kan komma till Söderstadion och tro att man kan rulla ut Bajen på hemmaplan. Simon Helg, som jag i paus såg behandla bollen på ett sånt lent sätt som jag aldrig någonsin kommer att kunna göra oavsett hur mycket hudlotion jag smörjer in mina fötter med, får det svettigt direkt när Norrköping anfaller igen men Haris är räddande ängel den gången. Bytet får inte så mycket effekt framåt eftersom Bajen är fullt upptagna med att försvara sig inför Peking som anfaller i våg efter våg. Det är hårt tryck på Bajens mål och Monterio får rensa bollen över med en halv tånagel. På hörnan som följer ser det ut som att bollen går i mål men det gör den lyckligtvis ej. Den chansen gjorde mina kalsonger lite brunare än vanligt och jag lägger in en mental påminnelse om att byta dem när jag är hemma igen.
För en stund är Bajen äntligen på rätt planhalva, d v s offensiv, och Lollo rivs ner strax utanför straffområdet. Han tar själv hand om frisparken och vallar den i skallen på Petter som tajmar sin löpning perfekt. Väldigt snyggt mål mellan två spelare som kompletterar varandra bra. Målet kommer mycket lägligt, då Norrköping i allra högsta grad har tagit över matchen.
Nu borde väl ändå jumbolaget veta sin plats och skita i alla dessa anfallsförsök? Knappast. Trots att läktaren sjunger ”Always look on the bright side of life”, som José önskat, så är matchen verkligen inte död och begraven som man kan vilja tro. Olof Guterstam byts in och gör debut på SöS istället för den mycket pigge Charlie Davies, som jag gärna hade sett kvar lite längre på planen.
Det får ingen effekt överhuvudtaget. Peking kommer igen och igen och vägrar ge upp. Poppen lyckas rädda med bröstet när en Norrköpingsspelare, såg inte vem det var, får ett jättebra läge efter en helt magisk pass mellan tre storögda Bajare. Några minuter senare kommer Peking igen, denna gång på deras högerkant, och trots att anfallet ser att rinna ut i sanden slutar det med ett baklängesmål för Bajen. Daniel Bamberg får bollen serverad, snett inåt bakåt, och drar på med all kraft, som om Kalle Bah skulle ha gjort låten ”Ugly Girls” om hans mamma. Eftersom skottet kommer utifrån straffområdet, slickar gräset hela vägen och Poppen har god tid på sig att ta den så undrar jag vad han egentligen gör när bollen rullar in i nätmaskorna bakom honom. Visst är skottet hårt men det är ändå riktigt dåligt agerande, enligt mig. På en hörna minuterna senare är han ruskigt tveksam åter igen och boxar bollen lamt ut till en Pekingspelare som i lugn och ro kan skjuta på volley till ytterligare en hörna.
Av vad jag läst på hemsidan och i forum så har Poppen varit riktigt bra under våren, speciellt mot Helsingborg, och det är tråkigt att se hans spel ikväll. Han måste visa mer auktoritet och visa vem som är pappa i försvaret.
Tony tar ut Paulinho och sätter in Marcus Törnstrand i backlinjen vars ben ser ut att vara återställt efter överfallet i Halmstad förra veckan. Petter kliver upp i anfallet och Mikkel på mitten för att ge mer tyngd och täppa till luckor tidigare i banan. Mycket bra rokad av Tony, tycker jag. Tyvärr ger inte heller det bytet så god effekt, utan Peking hittar igenom Bajens bakre regioner gång på gång. Och i 84:e minuter ringer det igen, dessvärre inte för Bajen. Ett inlägg seglar över samliga grönvita och Mikael Roth får stå helt sopren och nicka in bollen. Jag vill inte vara kritisk mot Poppen men jag tycker att han även i den situationen kunde ha gjort något bättre. Jag är dock ingen målvakt och borde nog vara tyst. Expertkommentatorn bakom mig verkar dock veta allt som går att veta om fotboll och går i taket när reduceringen till 4-3 kommer. Han har hela matchen varierat sina utlägg med att ena stunden prisa spelet med ”fan va bra vi spelar” för att sekunden senare surt gnälla; ”va fa-an håller ni på med, Bajen?!”
Stötta Bajen i med- som motgång, ja. Vi när Bajen leder. Ni när de är spelet hackar. Folk är för roliga.
Nu börjar jag svettas, trots att det är svensk sommar alltså kallt som fan i luften, och de sista minuterna blir en ren avrättning. Poppen räddar en frispark behärskat i 89:e minuten, sen Erkan orsakat den med en väldigt sen spark. Minuten efter räddar han de tre poängen igen då en Pekingspelare sånär får se sin tåfjutt glida förbi Bajen-keepern. I femtioelfte timmen, närmare bestämt 93:e minuten, så trodde jag att det var dags för ridå. Törnstrand brottas med en anfallare på inlägget som seglar mot mål men Poppen, som har all tid i världen att ta bollen med bägge händer, väljer att boxa bort den med en hand. Tack Jehova, Allah, Moses, Maradona eller vem som helst för att den chansen aldrig blev farligare än så.
Domaren blåser av matchen kort därefter och Bajen är 3 poäng rikare.
Det blev en sån där skön höstkväll, mitt i juli, när man slits mellan hopp och förtvivlan hela matchen för att till slut se Bajen som segrare. Jag kommer att drömma om att Sulan kommer ridandes på en vit häst till pompig musik som räddaren i nöden, Bajens försvar är onekligen i behov av honom. Petter var kvällens stora artist och gjorde knappt ett fel. Vem blir den lyckliga proffsklubben att köpa honom? Erkan har jag sett bättre och tyckte att det blev lite väl mycket show hela tiden. Visst handlar Bajen om klacksparkar och skönt spel men när det inte funkar någon gång borde man börja spela enkelt. Charlie hoppas jag kommer att utvecklas ännu mer och tror verkligen på honom. Paulihno måste börja bära skygglappar som hästar använder så att han enbart ser målet som han ska panga in bollen i. Han missar på tok för mycket. Poppen…ja, i hela det här referatet har jag klankat ner på honom men jag tror ändå att han är rätt man mellan stolparna nu när Rami har gått sönder. Han gjorde en del bra saker faktiskt. Det var bara en väldigt väldigt väldigt dålig kväll för honom helt enkelt.
Expertkommentatorn bakom mig, som såg ut som en blandning mellan Babben Larsson och Leif ”Loket” Olsson med en fuktig Charles Puyol-frisyr, klagade konstant i andra halvlek. Till en viss del kunde jag kanske instämma, men mest var det bara skitsnack från hans sida. Han klagade på att ingen sprang och att alla var ”överbetalda j**la snorungar” som inte kämpade. Jag tror nog att han själv skulle kanske klara att springa en kilometer under en timme, om han verkligen tog i. Vilken pajas.
Det man verkligen inte kan klaga på är underhållningsvärdet i kvällens match i alla fall. Kanske Siggi Jonson kan komma och kolla med sitt Djurgården, de är ju tydligen i ”entertainment-branschen”, enligt honom.
Nu kör vi en favorit i repris mot Malmö på måndag! Tyvärr utan Petter.
Forza Bajen!
