Derbyvinst
En sagolikt bra Erik Johansson. En ständigt pådrivande Pétur Marteinsson. En Mål-Micke som äntligen börjar göra skäl för sitt namn. Deryhjältarna var många i går. Men länge såg det tungt ut.
I nära på en timme satt man och led på Söderstadion. Jag kollar i mitt anteckningsblock ifrån gårdagen. Korta noteringar som skulle ligga till grund för en krönika där allt som är fel i Hammarbys spel just nu skulle synas och sågas. "Petter A. och Micke totalt osynliga", "Max fyller på bra men bedrövliga inlägg", "Björn slarvar, är ingen högerytter", "Det är förjävla lätt att göra mål på Bajen trots våra "stjärnor" i backlinjen", "Jeffrey, den ende som kan skapa något ut, skadad", "Förlorar ständigt dueller på mittfältet", "Inte en het målchans" Sedan kom Erik Johansson in... Exakt 36 minuter senare hade vi fått oss en lektion i hur man behandlar en boll. När det är spring i benen och fötterna känns lätta har Erik väldigt få begränsningar. Han kan dribbla och rycka förbi vem som helst och han är ständigt ett hot mot motståndarnas backlinje med genialiska passningar. Nu får han förmodligen spela från start nästa match och sedan blir det bänken igen. Bevisa mig gärna fel Erik, att din ojämnhet endast är en myt, att du är den spelfördelare vi så desperat behöver som är bra i match efter match. Men för tillfället skiter vi i detta. Igår var du magnifik.
David Johansson är sjukt snabb. Han har råd att tjuva lite och ändå hinna ikapp motståndaren. Underbart när det såg ut som om han blivit uppsnurrad av Kusi-Asare men vände blixtsnabbt och lätt hann ikapp den lille djurgårdaren och tog bollen. Däremot är han inte världens bäste markeringsspelare.
Den stabile, säkre, trygge... hmm, nåja Totte var tillbaka. Tack för det!
Pétur - härföraren.
En som bibehållit formen sedan försäsongen, Petter Furuseth Olsen. Efter en mindre bra insats mot Helsingborg var han strålande igen. Lika bra på vänster- som högerkanten.
En som dock har det fortsatt tungt är Petter Andersson. En bra andra halvlek mot Malmö, en inspirerad första halvlek mot Helsingborg och en godkänd insats mot Göteborg är lite för lite för att man ska vara nöjd så här långt. Såg tung ut igår.
Mikkel börjar närma sig 2003-års form. Lugn när det behövs, aggressiv när han måste, uppsamlande och fördelande med ständig uppsikt över fria ytor.
Kanske är formen på gång också för Pablo. Gjorde sin klart bästa match så här långt.
Och så "Mål-Micke" förstås. (För första gången sedan hösten 2003 skrivet helt utan ironi) Han är förmodligen den anfallare i Allsvenskan som spelar enklast. Ta emot bollen, spela tillbaka till mittfältare. Inga krusiduller. När Pablo, PFO och Erik J dribblar, vänder och vrider gör Micke det han är bäst på. Går rakt på mål och avslutar ständigt med ett tillslag. Alla Mickes senaste tolv mål i Allsvenskan har gjorts på ett tillslag. Just när jag skriver detta pågår en debatt på forumet om Micke ska få nytt kontrakt efter säsongen. Jag sällar mig till tvivlarna. Har man ambitionen att ständigt vara ett topplag behövs mer kompletta anfallare. Man kan uttrycka det så här: Micke är jävligt medveten om sina begränsningar och spelar efter dem. Detta gör han väldigt bra.
På måndag möter vi Elfsborg borta. Borde passa oss. Vi är bra på konstgräs och möter ett lag som gillar att rulla boll och bjuda upp till spel. Sedan möter vi i tur och ordning Häcken, Sundsvall och Örgryte. Ska vi säga att vi tar en tio poäng på dessa fyra matcher?
