Lagbanner
25 saker man gör efter ett Bajenmål
Vild Bajenglädje redan då det begav sig 1982.

25 saker man gör efter ett Bajenmål

Människan har i alla tider varit på jakt efter ett högre medvetande. Oavsett religionstillhörighet så pågår ständigt jakten på något Nirvanaliknande tillstånd. Så här tolkar undertecknad sambandet mellan Bajen och ett högre medvetande.

Forskarna pumpar ständigt ut vetenskaplig s.k. fakta som t.ex. att vi i normalt tillstånd bara använder cirka tio procent av vår hjärnas kapacitet. Oavsett inriktning torde ett högre medvetande vara ett sådant då man agerar omedvetet och hjärnan automatiskt bearbetar fler processer än i normaltillståndet. Om fotboll är religion eller ren vetenskap låter jag vara osagt, men de fenomen som ofta händer på Söderstadion är i varje fall vetenskapligt svåra att förklara.

Likt en bildanalys där var och en av de 25 bildrutor i en sekunds bildmaterial representerar något annorlunda och unikt, har jag i detalj studerat de olika skeenden under de fåtal sekunder som efterföljer ett Bajenmål på Söderstadion och funnit något oförklarligt och nästan gudomligt. Vad händer om man summerar de känsloyttringar som omedvetet visar sig hos oss från det tillfälle bollen passerar motståndarnas mållinje till dess att alla unisont skanderar ”Hammarby! Hammarby! Hammarby!”? Då finner man något som är mer komplext och svårförklarat än den pågående kartläggningen av människans genom.

Här följer en lista över de olika beteenden man som Bajare går igenom strax efter varje producerat mål för hemmalaget på Söderstadion. Turordningen kan naturligtvis variera men denna checklista ger ett hum om de signaler som skickas över hjärnbarken till alla synapser hos varje grön-vit individ:

1. Man börjar med att, på en bråkdel av en sekund avbryta den eventuella fick-pingis som föranledde målet när det var så satans nervöst innan målet då Bajen radade upp chanser men inte fick in bollen förrän just i detta ögonblick.

2. Man följer bollen under en evighet och ser paralyserat på bollen som seglar, rullar eller flyger in i målet.

3. Sedan nollställs hjärnan helt och slutar bearbeta onödiga tankar om familjen, om man verkligen låste dörren hemma och huruvida det egentligen låg till med månlandningen 1969.

4. Man släpper allt (Mobiltelefon, öl och/eller matchprogram) ur sina händer.

5. Här någonstans får ditt varma inre ofta en smärre chock och en isande kyla sveper genom hela din kropp från topp till tå. Precis som det där första ofrivilliga sommardoppet i mellanstadiet då någon Djurgårdsidiot puttade i dig från bryggan för att imponera på någon sockersöt och brunbränd klasskompis till dig som han hyste extra varma känslor för (Om kärleken var besvarad var ytterst tveksamt då killen i sin tur spanade på den snyggaste tjejen i din klass).

Men du vet på en tusendel av en sekund att den bitande känslan idag kommer av att en likasinnad själ med en högst okontrollerad glädje just offrat det för stunden allra heligaste han hade. Han kastar i vild glädje sitt halvfulla plastglas med öl rakt ut i denna grön-vita myriad av euforiska fans som hoppar omkring och publikhavet böljar som ett glädjens gytter av lycksaliga människor. Att 25 cl. öl så förrädiskt och stickande omsluter din nacke är inget som bekommer dig. Du erinrar dig om att detta är segerns sötma och känner samhörighet med Lewis Hamilton då han står högst upp på prispallen som en vinnare och får vätska från kalla rusdrycker över sin overall och hela sitt ansikte. En symbol för seger, glädje och en jävla offervilja. De sista 25 cl. öl i ett plastglas är ett sjuhelvetes offerlamm för en törstig Bajensupporter. Tro mig.

6. Instinktivt tittar man nervöst på linjedomaren så att fanskapet inte felaktigt vinkade av för offside. Den risken är alltid överhängande när vi talar om särlingar till linjedomare som inte ens hade de rätta kvalifikationerna för att bli huvuddomare (Och då vet vi ändå vilka pajasfigurer de kan vara).

7. För säkerhets skull ägnas även en blick på just huvuddomaren. Har han verkligen bedömt det som mål för Bajen? Det är nära nog 50-50 att glädjeyran tar slut här. Det går aldrig att lita på att en envåldshärskare från bystan faktiskt har koll på det som sker på plan. Det kan låta tragiskt men det är tyvärr som vi alla vet alltför sant.

8. Om känslan efter punkt sju fortfarande är positiv drar man automatiskt in lite extra luft som fyller lungorna till bredden.

9. Man spänner nu varenda muskel i hela kroppen.

10. Sedan sträcker man båda händerna i luften mot den grönskimrande himlen med vita fluffiga moln och tar ett extra kraftfullt avstamp med fötterna.

11. Nu frigörs energi ohejdat som får Pompejis utbrott år 79 e.Kr. att liknas vid en änglaviskning i jämförelse för att inte tala om CERN:s aktersnurra till partikelaccelerator. Det känns som att man nästan får huka sig så man inte slår i norra läktarens tak. Man vrålar ut i all sin kraft och så gör även alla andra. Mestadels består utbrottet av versaler av littera ”A” och ett pyttelitet ”j” i inledningen.

12. Man vrider sig automatiskt blixtsnabbt mot närmaste granne.

13. Ömsom milt, ömsom kraftfullt kramar man om denna vilt främmande person skrikandes och hoppandes. Om detta hade hänt på linje 19 en vanlig vardag skulle personen i fråga bli högst förvånad och chockad för att sekunden efter ge dig en smäll på käften. Nu däremot är det andra bullar. Nu är det kramkalas bortom alla gränser av sexuell tillhörighet. Här omfamnas första bästa person och det vilar en skön aura av lycksalighet, nästan som på Woodstockfestivalen fyra decennier tidigare.

14. Ni båda (Eller alla tre) hoppar upp och ner och/eller faller framåt ner på nästa bänkrad.

15. Man knyter nävarna och böjer sig framåt nedåt mot fötterna i en klassisk fosterställning och skriker ”Jaaaaaa! Så jävla rättvist! Aaaaaaargh!”

16. I all hast sliter man av sig halsduken för att, något övertydligt, visa hela världen vilket lag man tillhör och sympatiserar med (Som om någon tvekat?), viftar den frenetiskt och högst orytmiskt runt, uppåt och nedåt, fram och tillbaka samt i sidled. Nu talar vi ingalunda om något taktfast sydamerikanskt halsduksvift med en touch av nordkoreansk paradkoreografi. Nu är det ettrigt på japanskt manér och samtidigt lika osynkroniserat som den första skolavslutningens musikuppvisning av sjuåringarna.

17. Man tittar nu på Bajenspelaren som gjorde målet för ditt kära Hammarby när han springer i vild glädje mot läktaren och nog är det just dig han tittar på när han blickar upp mot den exploderande läktaren.

18. Blicken förflyttas direkt mot Bajenbänken. Man ser hur tränarna, avbytarna och de andra studsar, kramar om varandra och hurrar ikapp vid sidlinjen.

19. Din blick sveper nu runt alla grön-vita läktarsektioner för att på något omedvetet sätt få bekräftelse att det är fler som känner som du – Det är det!

20. Nu letar du upp den där satans nr 2, 5, 11 eller 18 i motståndarlaget. Alltid finns det någon som medvetet har retat upp dig under matchen antingen genom sitt fula beteende mot någon Bajenspelare, genom sin allmänt fula uppsyn eller ännu värre: Efter ett mål för bortalaget sprungit framför klacken och hånflinat och/eller hyssjat à la ”Nebo den kobenta”. Med lite tur så tittar han nu argsint upp just mot dig. Ett lugnt och stilla ”Silviavink” och hämnden sitter som en Fimpen-smäck och hånet är totalt.

21. Vidare tittar man leende åt den ytterst besvikna motståndarmålvakten som moloket lunkar med krökt rygg in i målet som en annan Lee Baxter. Helt sonika ett klassiskt såll.

22. Sedan till crescendot: En hastig blick till vänster som slutligen fokuseras och stannar vid den (Eventuellt tillresta) klick bönder som alla sänder ut, inte bara negativa signaler, utan minimerar sig själva genom att angripa gräsmattan med diverse attiraljer, riva sönder något på läktarsektionen, smäda den (För omväxlings skull) ytterst korrekta och sympatiska ordningsmakten som ju faktiskt bara gör sitt jobb för att bibehålla säkerheten på arenan. Dock står aggressiviteten i direkt proportion till befolkningsantalet på orten. Ju färre innevånare det bor i bortalagets håla desto mer reaktion av modell ”fågelholk”. Du känner i varje fall trivsamhet för en bråkdel av en sekund.

23. Är du riktigt muppig kastar du nu den kvittorulle eller konfetti du sparat till ett ”perfekt tillfälle” men som alla tappra tifosjälar så noga förklarat att man skulle kasta när spelarna kom in, varken före och definitiv inte under matchen. Den imponerande faktorn är inte riktigt lika hög nu om man säger så. Ett slängt matchprogram är ett slängt matchprogram. Det symboliserar en glädjeyttring som heter duga. En enstaka inkastad kvittorulle - Det är bara just muppigt.

24. Du smälter samman med de annalkande überglada medspelarna som kommer för att gratulera målskytten samtidigt som alla i publiken just nu känner samma varma glädje. Era hjärtan slår med samma slag och ni lever nu som en unisont pumpande 11 000-cells organism.

25. Någonstans här börjar alla mer och mer synkroniserat skandera ”Hammarby! Hammarby! Hammarby!” med knytnävarna pulserande fram och tillbaka och de individuella, omedvetna och rituella målbeteendena är över för den här gången och nu tar grupptillhörigheten åter vid.

Summering

Trolleriet, eller skall vi kalla det ”Det gudomliga” i det hela är att allt detta är resultatet av flera helt omedvetna händelser som får sin kraft, utlopp och spontanitet från de mängder av tankar, matcher och diskussioner man som Bajare har haft genom alla år. 

Ett tecken på att detta rimligtvis måste komma ur en kraft från högre makter är att hela denna omedvetna flödesprocess är över på inte alltför många sekunder. Det är helt omöjligt att genomföra detta på konstgjord väg utan att ett Bajenmål är inblandat tillika att släppa lös de omedvetna känslor och beteenden som du bär inom dig. Prova läs igenom alla 25 steg eller memorera dessa och utför dem sedan en efter en och ta tid. Hur långt kommer du på ett tiotal sekunder? Till nummer sju? Nio? Eller 13?

-----------------

Epilog

Man skulle lätt kunna tro att ett liknande scenario utspelar sig på läktarna i övriga fotbollssverige. Så är icke fallet. Om vi för en sekund flyttar tanken exempelvis till Örebro och tittar hur ett typiskt målscenario ter sig där noterar vi följande: En gnällig gubbe som sitter och surar över att ÖSK radar upp målchanser men inte trycker in bollen. Men så plötsligt gör någon, med NA tryckt på ändalykten ett ÖSK-mål och då kan gemene man tro att ett liknande omedvetet flödesschema utspelar sig på Behrn Arena. Men icke sa Nicke. Där förtog man sig och det rejält. Det som händer kan enklast beskrivas med följande rader klassisk Basic-programmering:

10 INPUT ”Gubbe ställer ned kaffekoppen”
20 INPUT ”Gubbe mumlar ÖSK”
30 INPUT ”Gubbe tittar sig omkring i 10 sekunder”
40 GOTO 20
 

Eventuellt får man lägga till en rad: 15 INPUT ”Gubbe tuggar ur munnen som är full med torra kanelbullar” om mannen i fråga är bosatt i Norrköping.

Nu består Allsvenskan tragiskt nog till största delen av lag med smurfig publik och lagnamnet ”ÖSK” kan med fördel enkelt bytas ut mot t.ex. ”GIF Sundsvall”, ”Gefle” eller till någon annan mossig landsortsförening. 

Vi andra åker i stället till Söderstadion, sjunger och är delaktiga. Du skall se att när Bajen strutar in bollen nästa gång har du omedvetet betat av hela listan på rotmos och som i trans. Välkommen åter till det himmelrike (Ursäkta ordvalet) vi kallar Söderstadion.

Eder målgestfilosof,

Dr. Coco2008-08-08 08:30:00
Author

Fler artiklar om Hammarby

Projektet Hammarby Fotboll - Nya tider, del 9
Inför: Hammarby möter Västerås i Allsvenskans sista omgång
Intervjuer efter Hammarby-MFF 2 november 
Spelarbetyg efter Hammarbys kryss mot Malmö
Inför Hammarby - Malmö