En match där Hammarby, trots oavgjort, stod som förlorare
Derbyn är alltid derbyn, som det heter. Numera verkar det också vara mer regel än undantag att avbryta matcher för att imbeciller inte kan uppföra sig. Tyvärr måste man en kväll som denna konstatera att Hammarby har drabbats av AIK-smittan.
Svårt att sammanfatta känslorna efter kvällens match i Solna. Hur glad jag än är för hur matchen slutade, och framförallt vem som gjorde det, så kan man inte förbise eller glömma det som hände efter att AIK tagit ledningen i slutet av andra halvlek. Visst att straffen var inget annat än en gåva från domare Hansson till AIK, men det rättfärdigar inte att snorungar kastar smällare på såväl Gnagets målvakt som poliser. Ursäkta min franska; men shit i helvete vilka jävla idioter! Nu såg jag inte kalabaliken som utbröt på klackens högra del men jag hoppas och ber till gudarna att de som kastade in smällarna fick så mycket däng av riktiga bajare att de inte vågar sig tillbaka igen.
Under senare år är det mer och mer tydligt att Hammarby tyvärr har drabbats av AIK-smittan som är sinnesvaga idioter som förstör för alla andra i publiken. Sen om det är KGB, BBS, ABC, CP eller vilka bokstavskombination de vill briljera med – skiter jag i. Same shit, different name. Men tyvärr tror jag i detta fall att det var små snorungar, kanske 15-16 år gamla, som ställde till det. De har sparat tre års veckopeng och pantat burkar för att kunna köpa den där stentuffa Stone Island-jackan som ger dem legitim rätt att kalla sig huligan. Oj, så häftiga de måste känna sig nu.
När jag stod där, under avbrottet, kunde jag inte känna annat än tomhet och att bilden var spegelvänd. En linje med kravallsnutar som bevakar oss, tjafs inom klacken – va fan, sånt tillhör ju AIK och Norra Stå! Det ska ju inte vara på vår sida av arenan (och inte på deras heller, i en perfekt värld). Men tyvärr verkar det ju nu vara ”mode” att spela tuff Kategori C-supporter, precis som det var med skinnskallar under Ultima Thule-svängen, tidigt 90-tal.
Frågan är bara när denna trend lägger sig och idioterna inser att de inte bara förstör för Bajen och alla andra – utan också att de är ruskigt pinsamma?
För att återgå till matchen då.
Hammarby, med två raka och mycket svidande förluster i bagaget, ställde upp med Poppen i mål. David, Mikkel, Traoré och en frisk Emil Johansson i backlinjen. Erkan fick nytt förtroende som högerytter med Söderström som vänstra dito. Allsvenskans bästa mittfältsduo – Petter och Lollo – som vanligt på mittmitt. Charlie Davies och Nathan Paulse på topp.
AIK ställde upp med – i deras mått mätt – ett imponerande antal svenskar på plan, nämligen hela 5 st. Nästan alla i backlinjen. Träben, någon?
Under dagen hade jag varit ovanligt lugn men allt närmare avspark så kom de sedvanliga tecknen på derbykväll smygandes. De okontrollerbara darrningarna, den flackande blicken, det bultande hjärtat, den svettiga pungen. Bajen var piskat att vinna om de skulle ha något som helst häng på trååååkiga Kalmar i topp.
AIK tar initiativet direkt och skapar sig några halvchanser kort efter avspark men inget är direkt oroande. Efter en frispark som Paulse nickar ut till en gnagare drar denne till på full kraft men skottet går så högt att Ted Gärdestads låt ”Satellit” måste ha handlat om det. Traoré, som annars är säkerheten själv, ser osäker ut och belönas med ett gult kort redan i 7:e minuten efter att ha slarvat med bollen och sen rivit ned en gnagare. De första 20 minuterna av matchen kan lätt beskrivas med två klyschor: ”det ges och tas” och ”det är ett ställningskrig på mitten.” Det blir inga riktigt klara chanser, mer än ett tungt skott från Petter samt att domarens feta röv kommer i vägen för en Bajen-pass och startar i och med det en Gnaget-kontring. I den 23:e minuten mynnar dock ett anfall från AIK ut i ett mål. Ivan Obolo får ett väl avhängt inlägg in i boxen, tar behärskat ned bollen på bröstet och skjuter in den på volley i Poppens bortre hörn. Mycket snyggt, måste jag surt erkänna. Om man ska diskutera något så är det vem av backarna som skulle ha legat på Obolo, då han hade väldigt mycket rum att ta sin löpning på. Men det är ändå ett snyggt nummer av argentinaren med den typiska och så heta sydamerikanska frillan. 1-0 till AIK och ett ”Grattis, Karin”-sms är jag stor nog att skicka till den enda fina Gnagaren på Norra Stå.
Hammarby har förtvivlat svårt att ens komma över mittlinjen och det blir många alibipassar i sidled och bakåt. Halvlekens bäste är Erkan Zengin, som enligt kvällstidningarna tycker det är mer ”proffs” att spela i Norge än Sverige och ”är väldigt nära” en flytt till Fredrikstad. Varför vill man spela fotboll i ett land där de klubbar säl som fredagsnöje? Men hur som helst är han läcker att skåda ikväll och han är den som oroar Gnagets försvar klart mest. Traoré blir olyckligt skadad efter en halvtimmes spel och tvingas byta, in kommer José. Innan domaren blåser för halvtid gör Poppen två fina nummer. Det första är när han iskallt fintar en anstormande gnagare i straffområdet (mina kalsonger behövdes bytas efteråt, kan det tilläggas) och det andra är när han räddar det tunga skottet som en AIK-spelare fick mycket god tid på sig att måtta in. Poppen gör en bra halvlek, trots insläppt mål, och trion Erkan-Petter-Lollo får även de ett plus i kanten. Frågetecknet är tveklöst David som inte bara tappar bollen vid 3-4 tillfällen utan även agerar utan självsäkerhet i flera situationer.
Överlag så får man väl säga att AIK kontrollerade de första 45 minuterna av matchen och Hammarby inte fick till det i det offensiva spelet.
I andra halvlek börjar Hammarby med bollen, endast för att förlora den till AIK som direkt skapar en hörna som lyckligtvis inte genererar i något mål. Tony Tiger verkar ha sagt något riktigt uppmuntrande till de grönvita som ser mycket piggare ut i andra halvlek än i första och det visar sig verkligen i 49:e minuten. Efter mycket fint passningsspel från Erkan, Paulse och Petter hamnar bollen hos Charlie någon halvmeter utanför straffområdet. Amerikanen försöker sig på någon slags show men tappar bollen som, mycket turligt, studsar till en helt obevakad Söderström som smugit sig med i anfallet. Det forna Portugal-proffset visar klass och dundrar in kvitteringen till 1-1 med en vänster intill första stolpen ur dålig vinkel. Jag förväntade mig en skruvad högerdoja i keeperns bortre hörn, men å andra sidan kanske det finns en anledning till att jag spelar i div. 6 och inte i Allsvenskan. Ett mycket snyggt och framförallt viktigt mål, trots att en smula tur var inblandat.
Hammarby blir oerhört taggade av målet och tar över allt spel. De få försök till anfall av AIK plockas ned av Bajens backar och bollen studsar väldigt bra under en lång period. Petter testar Gnagets målvakt (som fick sitt kontrakt tack vare en hemmagjord DVD-film där han, vad jag förmodar, sjöng ”AIK är så satana pra!” med finsk brytning endast iförd en svartgul suspensoar) men denne räddar det tunga skottet och kniper sin egen retur. Finländaren i AIK-målet får jobba hårt för sin lön under en tio minuters period när Söderström skjuter och Paulse har nickchans två gånger om, den sista så nära som i stolpen. Men Tomi Maanoja, som han tydligen heter, fredar sitt mål och Hammarbys ledning uteblir trots att den känns så nära.
Paulse är grymt nyttig med sin längd och sitt huvudspel, då resten av Hammarbys spelare är två pannkakor långa med dobbskor på. Han vinner så gott som samtliga närkamper och är väldigt användbar som targetplayer. Han, tillsammans med en briljant Erkan, är de som utmärker sig extra mycket i ett övrigt väldigt välspelat Hammarby.
Efter att Bajens klack skanderat om att ”öka takten, sista kvarten” så visar AIK sitt fula nylle igen efter att ha varit så gott som utspelade hela halvleken. Obolo får två chanser att peta in ledningsmålet efter inspel från vänster men som tur är har argentinaren inte Michael Phelps skostorlek och når inte bollen vid någon av chanserna.
Hammarby har, som sagt, ägt halvleken totalt så vad som sker i 85:e minuten är en gåva av empati från domare Hansson. Gnagets inhoppande Saihou Jagne hamnar bakom José på en långboll, men lyckas ändå tappa balansen och ramla rakt in i en utrusande Poppen. Vad som snarare skulle ha varit frispark för Bajen blir alltså straff för AIK och Markus Jonsson skjuter beslutsamt in 2-1 till Solnalaget.
Och nu spårar kvällen ur totalt.
Hammarby är inget man hejjar på, det är något man ÄR. Så därför vet jag att det är inga riktiga bajare som kastar in smällare mot AIK-målvakten efter straffen. Det är idioter/töntar/nollor/parasiter – men fan inte Hammarbyare. Ingen var nöjd över Hanssons helt felaktiga beslut att döma straff i slutskedet av matchen men, som jag skrev inledningsvis, det ger inte någon rätten att uppträda på det sättet som de ”supportrarna” i Bajens klack gjorde ikväll.
När matchen blåses igång efter dryga 10 minuters uppehåll är jag så inne i mina dystra tankar att jag knappt märker något av vad som händer på plan förrän jag vaknar upp och ser mig själv stå och skrika ”Sleyman! Sleyman! Sleyman!” i falsett. Jag missade helt hur situationen uppstod men jag ser hur Sulan – denna härliga underbara hjälte med det stora hjärtat – komma i full kareta i straffområdet och kruta in bollen i krysset som om han skulle ha gjort det tusen gånger förr. Men det är just det han inte har, den käre backklippan. Hans första mål, efter 10 år i Hammarbys dräkt, blev alltså inte bara fördjävla snyggt utan också väldigt viktigt. Sen att han skjuter med vänstern, dvs ”fel fot”, gör ju inte målet direkt fulare.
Jag och mina vänner stod och diskuterade under avbrottet att vi nästan sket i hur matchen artade sig om den blåstes igång igen, eftersom kvällen ändå var förstörd tack vare pajasarna till huliganer. Dock när Sulan gör det på så sätt så går det självklart inte att bli annat än överlycklig. Men, som min polare Johan så snyggt sa det, ”läktarskandalen tar bort äran från Sulans första mål, han var värd något bättre”. Media och alla andra kommer ju endast att minnas hur några retarderade snorungar ställde till det, inte hur en sällsynt storhjärtad Hammarbyhjälte fick göra sitt första, efterlängtade mål. Det gör mig ännu mer förbannad på småglina. På alla forum som internethuliganerna vistas på och skriver stora ord till varandra så kommer de säkerligen skryta med att det var deras förtjänst att matchen slutade som den gjorde. Sorgligt patetiska är de.
Även om Hammarby inte förlorade matchen så förlorade vi på många andra sätt denna kväll. Jag gick med tunga steg, miserabla tankar och tomt hjärta mot pendeln med polissirener och blåljus i bakgrunden utanför Råsunda.
