Lagbanner

Gästkrönika: Bland folk och rövare

Innan förlustmatchen mot Gefle funderade signaturen Kalle Skröder över tillståndet i klubben.

Vi har det lite motigt nu vi som har hjärtat på rätt ställe och en själ som är grönvit. En förlust i den nionde omgången på övertid på ett sådant där mål som inträffar var femte år i allsvenskan och bara är att applådera. Matchen i den tionde omgången mot ÖIS visade med eftertryck att 2005 års allsvenska inte är Bajens. Vi visade inställning mot Halmstad, men den inställningen ska finnas varje match och inte bara var femte. Att de takterna finns där ibland ger bara frågan? - Var är inställningen när den inte är innanför en grönvit tröja då det är match?

Vi är ganska härdade vid motgångar och uteblivna resultat. Det som smärtar mig är att vi förut inte förtjänade mer än vad vi fick. Vi var nöjda med Bajen som ett lirarnas lag och tyckte det var viktigare att det var kul och att vi fick något att glädjas över. Gärna en klackspark eller en dribbling som siste man, det var bara kul och var spelet underhållande och Bajen satsade framåt, spelade resultatet inte så stor roll. Vi spelade med hjärtat och det var det som var det viktigaste. Fotbollsvärlden är full av lag och länder med den inställningen. Det underbara med fotboll är faktiskt att det inte bara är segrar som räknas, det finns en skola till:
- Skönhetens!

Brasilien vann inte VM 1982 men det spelade den attraktivaste fotbollen och trots att de inte vann är det deras spel som den VM turneringen främst är ihågkommen för. Dessa båda skolor har olika representanter och skolan där resultatet är det viktigaste är klart störst. Juventus, Manchester United, det italienska landslaget är typexempel på den resultatinriktade skolan. Barcelona, Hollands landslag och Ajax är exempel där det faktiskt är väldigt viktigt hur det ser ut. Vinna är det självklara målet men det måste göras vackert också, vilket är mycket svårare och hämmar resultatet.
Jag tillhör skönhetens skola, jag är ju uppvuxen med Bajen och inställningen att fotboll spelas med hjärtat och inte med hjärnan, kan jag inte hjälpa att jag ibland vill se lite mera hjärna, framför allt i klubbledningen. På planen är hjärtat det viktigaste, det kommer jag nog alltid att tycka

Vi har från styrelsehåll proklamerat att det numera ska uppnås resultat. Vi har en VD och en amerikansk multimiljardär som samarbetspartner. Vi ska så ofta som möjligt komma ut i Europa och vi ska vara fast förankrade i toppen inom svensk fotboll heter det. Väldigt vackert och ord som låter som sirap i öronen på de flesta Bajare. År 2003 såg det väldigt bra ut. Vi spelade fantastiskt, var ett topplag i Sverige och kom ut i Europa. Vad hände sen? Andra halvan av 2004 var bedrövlig och första var inte mycket bättre i skönhet betraktat. Nu efter snart halva serien är vi indragna i bottenstriden trots att vi absolut inte borde vara det. Assyriska som var bättre förra året i Superettan än vad de är i år är solklar jumbo. ÖIS med dålig ekonomi och obefintliga spelarförvärv hör också hemma där. Gefle utan ambition och vilja att hänga kvar lika så. Sundsvall med sina skador och obefintliga bortaspel brukar harva där. Räddningsplankorna är många och vi kommer inte att åka ur eller behöva kvala. Ska vi verkligen behöva mäta oss med dessa lag och vackert stå och titta på medan Malmö, Göteborg eller Djurgården med flera gör upp om titeln?

Vi har under de senaste åren gjort ganska bra nyförvärv. Petter Andersson som kanske var Sveriges mest lovande junior värvades till klubben framför näsan på AIK. Jensen, Fjörtoft, Salle, Pétur Lekur, PFO och Aubynn är klasspelare som vi värvat till klubben inför år 2003 och framåt. Ska vi verkligen behöva misslyckas då och skylla på köpstopp och brist på anfallare? Vi kanske inte vinner serien men vi ska fan inte behöva vara ett lag som står på perrongen och tittar på när serien avgörs och tåget mot toppen går. Någonstans har det i så fall blivit fel. Särskilt kul är det inte att titta på heller med obefintligt tempo och passningar i sidled till förbannelse. Varför händer då ingenting? Vi är fortfarande världsmästare på försäsongen. Vi har helt osannolikt mycket skador och vi gör fortfarande väldigt lite mål. Vad gjordes egentligen inför den här säsongen eftersom vi har gått i exakt samma fälla som förra året. Varför görs inga mål och varför har vi så många skador? Någonting är galet i skönhetens klubb.

Jag tycker det är mycket värre att stå på Norra och känna att det ska vara bättre än så här. Håller vi oss kvar i serien med en trupp som knappt håller Allsvensk klass är det helt underbart. Håller vi oss kvar med en trupp som håller god Allsvensk klass är det frustrerande.
Vår trupp är bra, alla andra argument är bara löjliga och försök till bortförklaringar. De två senaste åren har vår trupp till merparten bestått av spelare med landslagsmeriter. Vi har, eller har haft, en isländsk landslagsman, en norsk, en svensk, några spelare med svenska A-landslagsmeriter och en massa U21 landslagsmän. Vi ska tillhöra övre halvan med den truppen. Från mitten av 2004 och framåt är vi ett verkligt bottenlag. Vem ska ta ansvaret för att det har blivit så, för det var inte tanken. Var tar alla pengar vägen och hur länge orkar vi supportrar med att dra det tunga lasset av ständigt ökade biljettpriser och frustrationen av den dåliga ledningen och det kassa spelet? Affärsidén att bygga ut Söderstadion och samtidigt höja biljettpriserna ytterligare, våra årskort till Norra är klart dyrast i Allsvenskan, drygt en tusenlapp dyrare än vad Djurgården tar för sina, är fantastisk.
• Vi bygger ut arenan och så höjer vi biljettpriserna så att inte så många har råd att gå.
• Att differentiera biljettpriser allt för mycket är inte bra, vem i 40 årsåldern vill stå på Östra bland ungdomar och känna sig fattig? Vilka familjer med barn under en och en halv meter ställer sig på Östra så att ungarna får se lite ryggar och siffran nummer 12 i närbild?

Ledningen med Henrik ”Äpplet” Appelqvist i spetsen har här visat klar brist på insikt i supporterskapet. Vi betalar biljetterna och skapar en underbar stämning på arenan och ändå behandlas vi som skit, så ska det faktiskt inte vara. Vi är klubben. Ledningen har bara lånat sin tid av oss för att göra som vi vill, det vill säga det bästa för klubben. Ska en snål jävla bankman utan vidare Söderförankring få härja hur han vill och komma undan med att han sköter ekonomin då vi faktiskt går back år ut och år in.

Vi som älskar skönhetens klubb vill gärna vara med och få vinna lite också. I alla fall ibland, det har vi förtjänat så trogna som vi är. Förra året började trogenheten att ifrågasättas och vi var faktiskt under 10 000 åskådare på Söderstadion vid två tillfällen förra året. Låt det aldrig ske igen. Jag vill så gärna att så många som möjligt tillsammans med mig ska få dela glädje och sorg i skönhetens klubb även i framtiden. Hur mycket ett inkompetent Äpple än försöker att förhindra det med sin biljettpolitik och sina bankmannaformler. Avgå Äpplet (!) och ta gärna Thomas Andersson och Linderoth med dig, så kanske vi som älskar Bajen åter kan få uppleva lite lycka. Vi är folket och ni är rövarna. Observera att ordet rövarna kan ha två innebörder och jag menar dem bägge två.

Vi är Bajen, vi är fotboll!

Kalle Skröder2005-06-28 07:45:00

Fler artiklar om Hammarby

Utvärdering och nästa steg för den sportsliga strategin!
Projektet Hammarby Fotboll - Nya tider, del 9
Inför: Hammarby möter Västerås i Allsvenskans sista omgång
Intervjuer efter Hammarby-MFF 2 november 
Spelarbetyg efter Hammarbys kryss mot Malmö