Bajenlegend@rer: Intervju med Patrik
Om badtofflor, hundar, Sören Cratz. Om piggelin-glassen som orsakade bråk på en träning. Varsågoda, en lång intervju i 5 delar med "Pinnen".
Många är de spelare som tillsammans utgör Hammarbys historia. Samtliga är naturligtvis värda att uppmärksamma och kommas ihåg, men en del poppar upp i minnet lite oftare än andra. Det gemensamma med dessa lirare är ofta att de kombinerade ett fint spel med att vara "mer" Hammarby än andra, att de på olika sätt personifierade legenden om Hammarby.
Söderst@dion träffade Patrik "Pinnen" Andersson en vacker dag i Norrköping. Patrik är på bra humör och har nära till skrattet under den timme som vi träffas utanför Idrottsparken och pratar lite minnen från hans karriär. Den nuvarande fotbollskarriären består av att vara tränare i Norrköpingsklubben Waria i div. 6.
Om vi börjar med Waria, spelar du någonting där?
- Nej. Jag tränar de bara, jag hade problem med ryggen. Brosket mellan två kotor är borta så det är svårt att spela eller rättare sagt, det går inte att spela.
Har du tänkt dig uppåt i tränarkarriären sedan?
- Det vet jag inte, vi får väl se vad det blir av det. Jag har ju inte gått några kurser eller så. Om man ska gå vidare behövs det ju alltid när man har med människor att göra. Det måste man ha. Sen får man se, man vet inte vad som händer. Det är bara andra året i Waria.
Hur mycket följer du Hammarby numera?
- Jo, det gör jag ju. Försöker, likaväl som jag följer IFK så har Hammarby alltid varit ett favoritlag som jag har haft, utöver IFK. Det var en härlig grej att jag fick spela där ett antal år. Så man följer ju alltid. Sen är det ju så att för varje år som går så slutar ju spelare som man har spelat med så det gör ju att det blir lite mindre, det blir ju så. För några år sedan då ringde man mycket och tjatade på dem. Men nu har de gått till andra klubbar, bland annat Johan Andersson.
Har du någon kontakt med någon fortfarande?
- Oh ja, vi har lite fester och så där ibland, det har vi. Kontakt, det har man med många faktiskt. Ibland ringer Börttja och säger att de har ont om folk, kan du ställa upp? Linderoth sa att det gick bra. Ja, centringen kan jag väl vara med på.
(Börtjja är matrialförvaltare Börje Lundberg, reds anm)
Nu är det alla incidenter vi måste fråga om, eller hur? Det finns ju så många skrönor om dig. Vad är sant och vad är inte sant, det är det vi vill åt.
Det finns någon cup-match mot Åtvidaberg, i Hammarby alltså, på bortaplan, som spelades i Linköping där vi torskade på straffar. Efter den matchen var du avstängd i två matcher, vad var det som hände?
- Vad var det, jo då sa jag väl något till domaren så klart. Men det var nog inget speciellt, säger Patrik med ett leende.
- Jag tycker det är viktigt att domarna kan ha en avspänd attityd. Jag har ju en riktigt bra historia med Bosse Helén. Han var skön, en bra människa. Mot Göteborg med IFK Norrköping borta. Jag får en knuff, och då skriker jag:
- Men för fan domaren.
- Äh kom igen nu, svarar Helén.
- Fan, du ser ju ingenting skriker jag tillbaks, och då blev han ju tyst. Sen fick jag en chans, och sköt en bra bit utanför. Då kommer han och knackar mig på axeln:
- Du ser ju för fan ingenting.
Då var man ju tvungen att garva. Jag hade aldrig några problem med honom sen. Så ska det tas, inte så där att du ska vifta. Men jag sa väl nåt i den där Åtvidabergsmatchen, att han inte var bra i den matchen kanske.
Vi måste ta det här med Öster också, för då fick du två eller tre matcher för något som ingen riktigt vet, någonting som hände efter i spelargången.
- Vi fick det ja, Johan och sen Vadim fick väl nån avstängning också. Men vi klagar ju inte på straffen, det är solklar straff, Eskil klipper ju honom. Direkt efter att de har gjort mål så frågar jag hur mycket tid det är kvar. Jag får till svar att det är tre minuter och därefter så blåser han av direkt efter centringen. Det är ju det som är frågan och det tycker jag är för jävla dåligt. Sen sa vi väl nåt både Johan och jag, jävla idiot eller nåt sånt, inte som alla har sagt att jag sa alltså. Den som var tuffast kanske var Vadim, det var väl både ryska och svenska.
Så det var inte din blonderade fjolla då?
- Nej nej, för fan. Det klart din jävla idiot eller något, det räcker väl det till en domare. Det får man ju inte säga. Och sen vet du så kan du aldrig ha rätt, det såg du ju nu i Örebro, du kan ju aldrig vinna mot domaren eller fotbollsförbundet. Sen när dessutom Vadim kom och tjattra en kvart på ryska gjorde det ju inte saken bättre.
- Det var synd för jag tror att vi kunnat vinna annars. Jag ångrar det där en del. Hade vi haft fullt manskap mot Frölunda borta, där fick vi ju stryk då när alla var borta, så hade vi Petur skadad också, för alla andra lag tappade samtidigt när vi med tappade, då hade vi nog fan vunnit. Så det ångrar jag mycket.
En fråga vi bara måste fråga är hur var det med den där reklamskylten och bytet egentligen?
- När jag spelade i IFK hade vi Kent Karlsson som tränare och spelade mot Brage borta och jag skulle hoppa in. Då var jag väl sexton, och Kent sa åt mig att "du ska komma in nu". Och sen gick tiden vet du och jag fick inte hoppa in. Sen var det väl fem minuter kvar och jag tänkte nä, jag sätter mig bakom reklamskylten, jag skiter i det här nu. Jag var väl lite så då. Det var väl nåt man vart tjurig på.
- Så de hittade ju inte mig där när jag skulle hoppa in. Så jag fick alla emot mig redan då. Men ja, va fan ska man göra? Nu som tränare blir man ju själv tokig på gubbarna som inte vill hoppa in.
Badtofflorna då?
- Ja, U-21 ja. Ingesson lånade mina skruvdobb. Vi hade åkt ner till Albanien och jag skulle sitta på bänken i U-21. Klasse Ingesson fick låna mina skruvdobb och Micke Nilsson, blåvitt-backen, fick låna mina andra. Och jag sitter med mina tofflor, badtofflor. Nisse Andersson, var ju U21-kapten, han är skön Nisse:
- Du ska in nu Patrik!
- Nä, jag kan inte, sa jag.
- Vadå kan inte? sa han, det här är för fan svenska landslaget!
- Ja, men jag har inga skor, sa jag.
Men det sjukaste är ju att han bytte ut Micke Nilsson, så jag får hoppa in alltså. Så vi får byta skor snabbt som fan innan jag kan komma in. Jag fick mina skor tillbaks av Micke men det var väl inte smart att låna ut bägge mina par skor.
- Jag träffade Nisse ett antal gånger när jag bodde i stan och han brukade bara skaka på huvudet och säga, ja du Andersson, det glömmer jag aldrig. Och det gör ju inte jag heller. Det var ju en klassiker.
Läs vidare här.
