Patrik Andersson, del II
I den här delen kan du läsa om det fjärde bytet, om Rolf Zetterlund, vändan i Degerfors mm.
Du spelade matchen med "Fjärde Bytet?"
- Ja, Roffe var helt tokig. Jag gjorde mål i den matchen. Jag är nog först där in i omklädningsrummet och sen kommer Vadim och skriker en massa.
- Vadå, vad är det nu då? undrar jag.
- Vi har för helvete bytt fyra gånger sa han.
Därefter kommer Roffe:
- Fan Klingen måste se det, säger han. (Klingen är Jonas Kling, reds anm)
- Men det klart båda två tränarna och en linjedomare ska ju kunna förhindra att det där sker. Men samtidigt Klingen, vi körde ju med honom efteråt. Han sitter där och när laget gör sitt tredje byte, ja då vet du ju, då får du ju inte lira. Det är ju självklart. Men Klingen, han tar på sig grejerna och så in. Det fick han höra. (Skratt!)
- Men vi hade när jag spelade de fem, sex åren jävligt bra sammanhållning. Ett härligt gäng faktiskt. När jag kom - 96 var det mer stockholmare, med Kling och de där. Vi hade ett jävla bra gäng.
Det går historier om att Klingen mycket väl visste att han var fjärde bytet men att han inte vågade säga emot Roffe, stämmer det?
- Nej, det tror jag inte, Roffe var ju en världsartist men mer än tre byten får man ju inte göra.
Hur var de olika tränarna i Hammarby under din tid?
- Ja vem hade vi först, Göran Göransson? Det var väl inte så mycket. Vad ska man säga om Göransson? Det var väl inte rätt kemi där. En annan typ.
- Sen kom Roffe och jag tror Hammarby fortfarande har en hel del att tacka Roffe för. Han förde in många bra grejer i Hammarby som inte fanns innan honom. Lite disciplin. Det blev ett lyft när han kom. Det tror jag lever kvar fortfarande. Var man inte på hugget då fick man sig en skopa, så måste det vara. Han var jävligt bra på att motivera alltså, det var han.
Det är hans styrka alltså?
- Ja jag tror det, det är ju en vinnare på nåt sätt, alltså. Han har ju fört upp många lag. Roffe var schysst. Cratzen har jag ju haft här i IFK också.
Ja, du har väl haft honom både i Norrköping, Degerfors och i Hammarby?
- Ja, i Degerfors i en och en halv dag. *skratt* Jag hade han som junior i IFKs B-lag och senare kom han tillbaka till IFK ett par år när jag spelade, sen då i Hammarby.
Hur trivdes ni ihop då?
-Jo då, många gånger under de där åren tyckte jag att jag blev utbytt i ett antal matcher fast jag presterade bra, särskilt sista året. Men han var nog rädd att någon skulle börja klaga, det har han erkänt också, att de byter ut någon annan istället för mig, med tanke på den långa historien vi hade ihop.
- Men så kan man väl inte göra sa jag, utan det måste väl avgöras utifrån hur det ser ut på plan?
Sen tyckte jag det var jättetråkigt att jag inte fick göra ett riktigt avslut i Hammarby, Det sa jag till honom, vi hade en fest efter en vecka då, jag tyckte det var skitdåligt, en katastrof av dig sa jag, för då sa jag min mening. Jag hade ju druckit lite vin då, och det gillade han väl inte men jag tyckte det var jättedåligt. Jag var lite skadad innan men det spelade ingen roll, jag kunde ha fått tio minuter eller en kvart eller något, grabbarna ville ju också det, men då ville väl han sätta mig på plats och då sa jag några väl valda ord till honom med lite vin i kroppen. Det var lite tråkigt.
Men det där med Degerfors då hur gick det till egentligen?
- Det var en snabbis, ja. Jag vet egentligen inte än idag, för jag ville egentligen inte dit. Hammarby ringde någon månad innan och sen var ju Degerfors i allsvenskan då. Och jag kände väl det, jag menar var skall jag lira då men då kände jag att jag har spelat så många år i allsvenskan och jag ville ju lira i Hammarby. Så jag tyckte inte det spelade någon roll, ett år i ettan, nu blev det ju två men i alla fall. Ändå hade jag fått biljett, så jag åkte ju upp dit och fan det var ju. Här kan man inte bo tänkte jag.
- Det här får du inte skriva, då får man aldrig komma till Degerfors. Men det var inget för mig, när man var själv och jag skulle ha något att äta klockan nio på kvällen och allt var ju stängt för fan, det gick ju inte. Så jag gick in då dan efter sa det att jag vill inte vara här. Jag hade redan skrivit på så då hjälpte Cratzen mig. Jamen tror du det är bättre i Stockholm då, sa han, för då visste han väl att det var Hammarby som gällde för mig. Ja, det tror jag sa jag.
- Det var ett par riktigt pressade dagar, för då jagade både tidningar här och TV mig. Det var många som tyckte att det var konstigt, men jag är en känslomänniska och när det inte kändes rätt så gick det inte och det löste sig ju bra ändå.
Så ringde jag till Åke Örhbom, Örat. Skön kille:
- Står erbjudandet kvar? frågade jag.
- Ja, för fan sa han. Så skickade han mig en tågbiljett till Stockholm.
- Hur känner jag igen dig då? frågade jag.
- Jo, jag har en grön toppluva, sa han. Och han stod där på station med en grön toppluva. Därefter åkte vi till Stadshagen och tittade på träningen. Sen när vi satt i hans bil så frågade jag om han hade kontraktet, ja, sa han, så då skrev jag på. Bilen var immig och jag tänkte var i helvete har jag hamnat, är det Hammarby det här? Men allting blev bättre för varje år. Så det ångrar jag inte att jag kom till Hammarby.
Läs vidare här.
