Bajentugg: Säsongen äntligen över, grattis Kalmar
Skillnaden mellan Hammarby och Kalmar var egentligen inte så stor den där försäsongsträningsveckan i mars 2003.
Det är inte ofta jag skriver numera, men idag kändes det helt rätt att förmedla dessa tankar där jag gör en jämförelse mellan mitt älskade Hammarby och årets Guldlag Kalmar FF.
Den påtagliga skillnaden var att Kalmar åkte ur allsvenskan säsongen 2002, med 24 hopskrapade poäng. Hammarby kom nia och kunde efter en tämligen misslyckad säsong andas ut. Vi riskerade faktiskt att få kvala inför sista omgången. Vi hade 29 poäng och låg precis över kvalstrecket före Göteborg med 28 pinnar. Tack vare att Kalmar (som inte hade något att spela för) slog Götlaborg med 2-0 på bortaplan (0-1 Daniel Mobaek i 7:e och 0-2 Lasse Johansson på stopptid) Vi vann över Landskrona på bortaplan med 3-2 efter mål av, i tur och ordning, Micke Andersson (27:e), Fredrik Winsnes (28:e) och Andreas Hermansson (57:e). 3-0 ledning innan Hammarby på sedvanligt vis gjorde livet lite mer spännande att leva. Först gör Landskronas Daniel Nannskog 1-3 bakom Ante Covic i 66:e och sedan gör Magnus Torvaldson 2-3 i den 84:e.
Eftersom Göteborg bara låg under med 0-1 mot Kalmar så trängde givetvis domedags tankarna upp trots tappra försök att lägga locket på. Nu gick det trots allt vägen och om man bara tittar på tabellplaceringen så syns inte denna påtagliga dramatik. Som sagt Kalmar åker ur och vi slickade våra sår på en intetsägande niondeplats.
I Kalmars nedflyttningstrupp hittar vi: Petter Wastå, Joachim Lantz, Patrik Rosengren, Henrik Rydström och Lasse Johansson.
Till Superettan säsongen 2003 värvades Mikael Eklund och ny tränare, efter Conny Carlsson, handplockades Nanne Bergstrand som återvände efter sin första sejour i Kalmar säsongerna 1998-99.
Dessa nämnda spelare och Nanne, har alltså varit med under hela Kalmars resa från Superettan till Allsvensk Guld anno 2008.
Ur Hammarbys trupp från säsongen 2002 finns fortfarande följande spelare kvar: Erland Hellström, Suleyman Sleyman och Christian Traoré. Observera att både Erland och Traoré lämnade Hammarby efter säsong 2003 och återvände 2007. Sulan är alltså Hammarbys enda stomme bakåt i tiden och har i år spelat 21 matcher. Samtidigt som Kalmars stomme bestått av sex spelare. Dessa sex spelare har tillsammans gjort 137 matcher i år och snittar 22,83 matcher.
Jag tycker att vi genast kan slå fast att kontinuitet vinner i längden (om man inte heter Chelsea och Barcelona eller något liknande) men tyvärr har inte vi supportrar orka vänta in framtida segrar som ligger längre bort än nästkommande match.
- Det är Stockholmsklubbarna och Solna klubbens stora dilemma!
Föresten har jag grattat Kalmar till det Allsvenska Guldet? Om inte så här är kardan och ett stort grattis. Jag tänker inte gå in på de ekonomiska skillnaderna mellan vårt kära Hammarby och Kalmar FF. Bara konstatera ut förutom skillnaderna i spelarkontinuitet så har även Kalmar FF scoutingverksamhet känts snäppet vassare, hittills? Jag hoppas och tror att vi snart närmar oss och till och med går om…
Nu kommer jag till det jag egentligen ville berätta om, träningslägret 2003 i italienska Norcia. Det skulle visa sig att både det Allsvenska Hammarby och Superettan laget Kalmar FF bokat in sig på denna sagolika lilla bergsby. Nu var väl den första åsynen av Norcia den bästa eftersom laget välkomnades med en snöstorm och den första träningsmatchen mot Öster, (som samma dag skulle flyga hem till Sverige) den 16 mars.
För att återvända lite till stämningarna vid den här tiden kommer jag nu att citera mig själv från när det begav sig. Den som inte orkar läsa detta kringtugg uppmanas vänligen att scrolla ner förbi den kursiverade texten:
”På Arlanda nåddes vi åtta förväntansfulla resenärer av beskedet att utresan försenats i en och en halv timme. Vad att göra? Beställa in mer öl ifrån baren?
Tillslut kom vi iväg runt halv sex snåret tillsammans med Kalmar FF´s trupp som också fanns med i samma plan. Tack vare kraftig medvind landade vi en halvtimme före beräknad ankomsttid, vilket tacksamt mottogs. Direkt efter det att väskorna hämtats ut nåddes vi av beskedet att handbollen torskat med 29-30. Suck, jag som hade bergsäkert kryss på den matchen.
Bilarna kunde hämtas ut ganska omgående och sedan bar det iväg ut i Romnatten, med färdriktning Norcia. Det var 12 plusgrader så än så länge kändes vädret behagligt.
Det tog sin lilla tid att köra motorvägen och på grund av mörkret missade vi avtagsvägen mot Orte, men efter en snygg U-sväng var vi på väg åt rätt håll igen.
Vi kom fram till Norcia och hotellet klockan halv tolv på natten och då var det minus 2,5 grader. Brrr… Väldigt kallt på rummet. Efter lite dividerande om sängplatserna slocknade vi och ingen av oss hade en aning om vilken underbar dag som väntade oss.
Tisdag i Norcia. Det kändes lite stressat när jag vaknade, vid åttatiden, eftersom vi inte visste när Hammarbys förmiddagsträning startade. Efter en snabbdusch hägrade frukosten. Därnere slog jag på min mobil och fick genast ett SMS från Heikki som meddelade: Bara fysträning kl. 10.00, boll kl. 16.00
Genast kändes det lite lugnare och vi beställde in lite flera smörgåsar. Folk droppade in och när alla var församlade bestämde vi oss för att gå ut på bygden och kolla. Kallt i skuggan men en behaglig värme i solen. För nu var det klarblå himmel och en slösaktig sol strålade ner från skyn. Norcia visade sig från sin bästa sida. Vilken vacker liten ort. Bästa beskrivningen jag kan komma på är en halva Visby och en halva Gamla Stan hopmixad nere i en dalgång med en ringmur runt hela den inre kärnan. Och med mycket vackra och ståtliga snöklädda bergstoppar som omringade hela bebyggelsen.
– Ja, ja ni får ge er till tåls om mina första intryck om Gil!
Efter lite planlöst vandrande hamnade vi utanför muren och på ortens största supermarket. Öl, salami, ost, bröd, oliver och vin inhandlades. När vi kom ut stod några och pratade med Kennedy och ett par spelare till. Det visade sig att gymmet som de skulle ha fysträning på låg mitt emot affären vi handlat på.
NU känns det som om de flesta vill att jag ska skippa allt kringtugg som utspelade sig denna dag och komma direkt på sak:
- Hur var träningen och hur verkar brassen Gil vara som spelare.
Vi tog oss till träningen som redan denna eftermiddag kunde genomföras på fotbollsplanerna i Norcia. Vi kom dit först av alla. En halvtimme innan Hammarbys träning började. Området var låst men eftersom de flesta hade matchtröjor så trodde vaktmästaren att det var spelarna som kom. Han kan inte ha titta speciellt noga på figuren på figurerna han släppte in.
De hade gjort ett gott jobb med planen med tanke på att den var snöbelagd så sent som igår. Givetvis var den blöt, men fullt spelduglig.
När spelarna droppade in så kunde jag till min glädje se att Harris från Hammarby TFF fanns med. Ja hela truppen var med utom Erik Pilfalk. Men jag tror att han är bortplockad ifrån A-truppen och ingår numera endast i Pröpa.
Brassen Gil visade sig vara väldigt lik Elvis till utseende, men lite kortare. Elvis och Max deltog inte i träningen utan slickade fotbollsplanslinjerna varv efter varv. Max springandes, Elvis gåendes. Det fortsatte de med hela träningen.
Omdömet om Gil är att som ny forward måste han nog sticka ut mer för att bli en tillgång i dagens Hammarby. Bevisa motsatsen imorgon tack”.
Dagen efter spelade supportrarna en match emot ledarstaben och den går att nå via länken med rubriken Vilken match! under mer läsning.
På fredagen var det äntligen dags för första träningsmatchen och Kalmar stod upp väldigt bra.
Förmiddagen var lika skön som vanligt, men i Norcia myllrar det av människor just nu, till skillnad mot tidigare. För denna helg är det medeltidsfestival och det är tydligen en stor begivenhet på dessa breddgrader.
Måste säga att Hammarby verkligen har tajmat in sitt träningsläger så att vi som följer det på plats får valuta för pengarna. Under eftermiddagen dök molnen upp och det innebär att högsommarvärmen förbyttes till lite svensk vårkyla. Men nu över till matchen!
1-0 Pablo högg snabbt på bollen efter en försvarsmiss av Kalmar.
2-0 Fursth spelar in bollen och Kalmars målvakt och back gör en missbedömning. Markstedt hinner först på bollen och slår enkelt in den.
2-1 Dålig kommunikation mellan Johan Andersson och Ante. En Kalmarspelare får enkelt nicka bollen i ribban. Returen sitter bakom Ante och Kalmars första mål ett faktum. Vem som satte den hann jag inte se. – Billig balja!
3-1 Frispark lite snett åt vänster alldeles vid målområdeslinjen. Johan Andersson dundrar in bollen utan pardon.
3-2 Väggpass som sågar sig igenom vårt försvar på ett snyggt sätt. Om nu får kallas för snyggt som inte är Hammarbyrelaterat? Lasse Johansson helt fri och sätter den mycket behärskat bakom Ante.
Samanfattning:
Ska vi lista det bästa först?
• Vi vann matchen!
• Markstedt och Pablo börjar hitta varandra bättre och bättre.
• Johan Andersson får äntligen dundra in en frispark igen.
• Ante gjorde en kanonräddning på slutet och säkrade i och med det vinsten.
• Hella och Fursth hittar fortfarande varandra. De är som handen och hansken.
Det som inte var så bra var:
• Alldeles för många bollar till fel adress.
• Antes kommunikation med försvarslåset under ett par tre gånger. Speciellt på Kalmars första mål
• Alexander Östlunds insats på högerbacken gav mycket mer att önska.
• Kennedy slarvade bort bollen alldeles för mycket.
• Jensen slog bort för många bollar.
• De märkliga domsluten som höll låg italiensk klass och gjorde”.
Anders Linderoth fick en vinst i födelsedagspresent (21 mars 2003) och den firades på Norcia´s enda pub där några i lagledningen vi supportrar samt ett hel del Kalmarspelare hade en trivsam kväll.
Det är denna kväll mina sympatier för Kalmar grundläggs. Hur kan man tycka illa om några som är så fantastisk trevliga spelare som kan ta en gliring med glimten i ögat. Får jag bara ta ett exempel.
Lasse Johansson mannen som var på väg att slå rekord i antalet nedflyttningar under en allsvensk spelarkarriär. Nu är jag inte hundra och hinner inte kolla efter ordentligt men nog är det så att Lasse Johansson åkt ur Allsvenska med Öster, Kalmar FF, GAIS och sedan Kalmar FF igen. Fyra gånger alltså.
Och givetvis önskade vi att han skulle bli historiskt genom att gå upp i allsvenska igen tills nästa säsong för att sedan ramla ur direkt.
Han kunde ta det och i takt med att stämningen steg på puben i Norcia så var det bara att kapitulera.
Om Kalmar spelarna kunde omsätta sina personligheter och dra nytta av dem på planen då skulle det här laget kunna gå hur långt som helst!
Ja, ja jag ser hur det ser ut som en enkel efterkonstruktion, men fråga fönsterputsaren så får ni höra att så gick i alla fall hans och mina funderingar dagen efter Linderoths födelsedag. Flera ur Kalmars nämnda stomme (givetvis räknar jag även dit Nanne Bergstrand) bevisade igår (och egentligen redan förra året) att de på ett fantastiskt sätt har lyckats omsätta personlighet, spelskicklighet och taktisk förmåga. Så att det gynnar hela laget på ett nästan fulländat sätt. Det är många som snackat skit om Kalmar under resans gång, men det verkar bara ha stärkt kollektivet Kalmar, så jag tror nog att de bara tacksamt tagit emot smädelsen med stor distans och sedan gått ut och omvandlat det till något positivt.
Det tycker jag vi har sett åtskilliga bevis på i diverse Kalmarbloggar, krönikor i Expressen och egna filmer med självironi.
- Från ett Hammarbyhjärta, ett ärligt gratis till guldet Kalmar FF! Njut av det för vi kommer alltid tillbaka på något sätt.
PS! Med facit i handen (5-2 till Norrköping), kanske man kan säga att fotbollsgudarna visade barmhärtighet mot oss supportrar som slapp bevittna eländet via PPV!
Vi syns i Bajenvimlet!
