Lycka är att ha en stor familj
Hammarby är min stora kärlek. En kärlek jag delar med en stor, underbar familj. Vi hade släktträff i fredags. En fest vars arrangörer förtjänar ton av hyllningar för. Här är ett litet försök att beskriva fredagens Bajenkväll.
Det är söndag. Fortfarande klädd i morgonrock och tofflor. Stan ligger inbäddad i ett blött lager snö, våren lyser med sin frånvaro och jag känner inte för att göra någonting annat än att glo på fotboll och läsa slutet på den vansinnigt spännande deckaren. Lägger dock ifrån mig boken en stund för att minnas tillbaka. Tillbaka till i fredags.
Det var magi det som upplevdes innanför Hovets grå plåtväggar. Det var en upplevelse som gick utanpå det mesta. Och även inuti. Jag tror att vi var många som lämnade Hovet helt klart berörda in i själen. Och för mig handlar det inte alls om sportslig framgång.
Visst, Bajen Fans hockeyförening lekte hem division fyra. Det är ju en sportslig framgång. Fast storheten ligger i något helt annat. Jag är mållös och stum av beundran för de grabbar och tjejer som bestämde sig att dra igång hockeyföreningen igen. Jag är imponerad, inspirerad och fascinerad över resan de startade och som långt ifrån är färdig.
I fredags på Hovet stod det återigen klart för mig att jag har en vansinnigt stor familj. Hammarbyfamiljen. En familj jag inte klarar mig utan och som jag är så oändligt tacksam att jag har. Vi var drygt 4200 personer som hittat till Hovet och till Bajenkvällen och hela arenan darrade av stora, glada känslor. Känslor av stolthet och av styrka.
Samma kväll spelade AC/DC inne i Globen. Vi smet in på Röda Kvarn innan Hovet slog upp sina portar och det kändes märkligt att stå där bland dalmål och skånska, bland HD-tröjor och skinnvästar, nitar och långt hår. Det var liksom inte alls som jag är van vid inför match. Desto skönare var det att ta klivet in på Hovet. Där var allt precis som det skulle. Vi möttes av ett band som lirade bajenlåtar. Bara grönvita färger och glada leenden. Barerna serverad visserligen svindyr öl, men stämningen var hög långt innan match.
Och leendena tog liksom aldrig slut. Det var en otroligt skön känsla att återse sina vänner efter en lång, kall vinter. Sporadiskt har jag mött dem under bandy och någon handbollsmatch, men det här var annorlunda. Det kändes som att det här var både en årsavslutning och en påbörjan. Som en säsongsavslutningsfest och kick off - samtidigt.
Jag vill härmed hylla initiativtagarna till Bajenkvällen. Jag är helt övertygad om att det kommer skapas något liknande igen. Det här bara måste bli en återkommande tradition. Det var jättehäftigt att se alla sektioner samlade, souvenirer säljas, höra startelvor och drömmar om nyförvärv diskuteras. Att se gamla och unga, julgranar och ultras, hela och trasiga samlas för en kväll för det vi har gemensamt, den stora kärleken till föreningen.
Ni som inte var där, ni missade verkligen något. Det finns mycket dokumentation att tillgå från kvällen men ingenting går upp mot hur det verkligen var. Mina rätt sargade sport-batterier fick sig en ordentlig påfyllning. Mitt hjärta fick sig en ordentlig dos värme vilket sannerligen var välbehövligt i denna kyliga årstid. Jag gick helt enkelt oerhört stärkt hem i Stockholmsnatten.
Stort tack till alla ni som ordnade detta arrangemang, stort tack till alla ni som var där och bidrog till festen. Tack till hockeykrigarna med Boustedt i spetsen. Tack till alla härligt skönsjungande hjältar och hjältinnor på läktarplats.
Det är vi som är Hammarby!
Vår egen hovfotograf Bajen777 gjorde som vanligt en insats i fredags. Se hans film här.
