Fredrik Söderström: "Deco är den bäste jag spelat med"
Hammarbys Fredrik Söderström om sina bästa fotbollsminnen, hur han hamnade i Hammarby samt tankar om livet när kärriären är över.
Vi stämde träff med Fredrik Söderström på spelarhotellet. Hemkomna efter träning var det dags för isbad och sen lunch. Fredrik kom lommandes i korridoren och huttrade. ”Fan, jag fryser – vi kan väl sätta oss i solen?”. Jag protesterade naturligtvis inte utan vi parkerade på poolterassen. Dessvärre gick solen i moln och Fredrik fortsatte huttra. ”Ingen idé att vi går in heller, det är kallt där också”.
Vi börjar med att gå igenom vilka klubbar du spelat för, vilka ligor och vilka år. Börja gärna från början.
- Oj, det blir en lång historia. Jag började min karriär i Östansbo IF vid sex års ålder och jag var kvar tills jag var 16 år gammal. Därefter blev det IK Brage där min sista säsong där var 1995. (Fredrik är född -73, reds anm). Då gick flyttlasset ner till Portugal till Vitória de Guimarães . Totalt blev det nio år i Portugal. Jag gjorde även två säsonger i Porto. Efter det flyttade jag till Standard Liege i Belgien för en säsong, tillbaka till Portugal och en säsong i Sporting Braga. Sen gjorde jag ett par månader i estrela amadora innan jag tog steget till Spanien och Cordoba. Jag avslutade sejouren ute i Europa i spanska andraligan på Lanzarote.
Hur gick det till när du hamnade i Hammarby?
- Hammarby har väl alltid funnits med i bilden på ett eller annat sätt. Jag har känt Lasse Eriksson och Thomas Andersson i många år och de har alltid sagt att ”om du någon gång funderar på att flytta hem så vill Hammarby gärna vara med och visa vad dem har att erbjuda”. På den vägen är det.
Trivs du bra i Hammarby?
- Absolut, jag trivs jättebra.
Vilket är ditt största fotbollsminne?
- Det är ganska många minnen det, ler Fredrik och funderar vidare. Mina minnen är de där riktigt stora matcherna. Ser jag till klubbfotbollen så smäller det förstås högt med matcher som Real Madrid borta och Juventus och Inter. Jag har även fått äran att spela mot Manchester United och det är självklart att det är riktigt roliga matcher att spela. Jag rankar även debuten i landslaget högt. Det var en träningslandskamp på Ullevi mot Italien där vi vann med 1-0. Kenneth Andersson gjorde målet. Även landskampen mot England på ett fullsatt Old Trafford, med ett fantastiskt tryck på läktarna var oerhört roligt.
Din allra värsta stund som fotbollspelare?
- Det är nog de stunderna då man gått skadad. Jag fick en stämpling på lilltån under en Champions Leauge-match och det blev en riktigt svår fraktur. Tån hängde bara kvar i skinnbitar. Då var det inte roligt att ta av skon vill jag lova.
Och var någonstans där, mellan största och värsta, värderar du din plats i Hammarby idag?
- För mig är det självklart så att varje klubb jag spelat för så är jag ett fan av den klubben. Jag jobbar ju här och då ser jag också till så att jag tycker om att vara här. Jag trivs bra i Hammarby och nu gör jag allt för Bajen.
Vem är den bästa fotbollsspelare du spelat med?
- Det är ganska många, men ska jag bara välja en så väljer jag nog Deco.
Vem i Bajens trupp idag har gjort störst intryck på dig?
- Jag tycker att många av de yngre spelarna imponerar på mig och det är flera som kan ta ett kliv framåt i år. Sebastian Castro Tello till exempel, innan han åkte på den här skadan, så tyckte jag att han såg väldigt intressant ut i rollen som släpande forward.
En tränare som betytt mycket för dig och varför?
- Jag får nog säga Jaime Pacheco i Vitória de Guimarães på den frågan. Han trodde på mig och var viktigt för mig och starten på min karriär. Tränarkvalitetsmässigt så är José Mourinho den bäste tränaren jag haft.
(Reds anmn: Han heter naturligtvis inte Chempa Tjeko, det är min ljudenliga stavning från intervjun och jag lyckas inte googla fram det rätta namnet. Ska fråga Fredrik om stavningen senare... sorry!)
Vilka är dina intryck av Hammarby i jämförelse med dina tidigare upplevelser?
- Jag tycker att lagen i Allsvenskan har tagit ganska stora steg på utvecklingsskalan men det är naturligtvis långt ifrån hur storklubbarna ute i Europa har det. Hammarby vill utvecklas och vill hela tiden framåt och det är positivt. Det är många fler människor som arbetar kring de stora klubbarna, mediebevakningen är helt annorlunda, vi hade ju alltid flera TV-team som bevakade varje träning vi hade. Antalet supportrar skiljer sig ju också från de riktigt stora klubbar jag spelat för. Det var alltid välbesökta träningar utomlands.
Vad har du för intryck av Hammarbys supportrar då?
- De är kanon. Jag tycker de är helt fantastiska. De kan inte nog många gånger få veta hur viktiga de är för oss. Jag hoppas vi får äran att ha bortastöd i många matcher i år, att den frågan löser sig. Vi är verkligen tacksamma för all hjälp vi kan få.
Tony beskriver dig som oerhört professionell i flera intervjuer. Vad lägger du själv in i ordet professionell?
- För mig handlar det om allt som har med match, träning, mat och vila. Om man sköter allt sådant minutiöst så håller man längre och presterar bättre. Där känner jag att jag har mycket att visa för flera av de yngre spelarna i Hammarby. Att det yrket vi har, som kanske inte alltid så fantastiskt och glamouröst som kanske en del supportrar tror, men det är ett riktigt bra yrke. Det är fantastiskt att kunna få livnära sig på det som från början var ens hobby. Jag känner att jag kan hjälpa till att utbilda de yngre spelarna genom mitt sätt att vara och dela med mig av mina erfarenheter. Att få dem att förstå vad det innebär att vara professionell, att hela tiden ge sitt yttersta och inte vika ner sig mentalt.
Vilken är din personliga målsättning inför säsongen 2009?
- Det är att hålla en väldigt hög lägstanivå och bidra till kommande framgångar med laget.
Känner du att det finns kommande framgångar med det här laget?
- Ja, absolut!
Hur ser din skadesituation ut just nu?
- Det är på rätt väg. Min förhoppning är att kunna spela match här på lägret. Inte kanske till matchen på fredag men måndagsmatchen hoppas jag kunna delta i. Just nu är det en liten känning i baksidalår, fotskadan jag drog på mig i USA är läkt nu.
Och när karriären tar slut då, vad tänker herr Söderström göra då?
- Det finns väl en hel del alternativ som känns intressanta. Kanske väljer jag att jobba vidare med något inom fotbollen. Jag ser inte mig själv som en kommande tränare, snarare kanske en manager-roll, eller i en scoutroll. Vem vet, kanske skulle agentrollen passa mig. Det finns även tankar på att kanske kliva över till mediabranchen. Allt det här känns dock väldigt långt bort för motivationen är på topp och den inre glöden för att spela fotboll finns verkligen. Jag känner mig, förutom skadan då, i fysiskt väldigt bra form och känner att jag har mycket kvar att ge.
Stort tack för att du tog dig Fredrik.
- Det var så lite så, tack själva!
När en genomfrusen Fredrik lämnar mig så gör jag reflektionen över att det är oerhört vilka meriter killen har. Det är nog ifå andra svenska spelare som haft en sådan karriär som han och kanske ingen som gjort det så pass anonymt som han gjort. De första dagarna här på Cypern så noterar jag att han har en central roll i det sociala snacket på träningarna trots att han bara kört rehabträning. På onsdagsträningen var det han som gjorde Tony uppmärksam på ett par djupa hål i träningsplanen. Fredrik såg sen till att hålen markerades med röda koner för att ingen av hans lagkamrater skulle råka kliva där. Min upplevelse är att Hammarby har stor nytta av Fredriks erfarenheter med tanke på hur pass ung och oerfaren trupp vi idag besitter.
