När det är höstsäsong...
Nu är jag på landet och laddar upp inför Häckenmatchen på måndag. Men eftersom det spöregnar sitter jag inne och läser lite gamla krönikor på den bärbara datorn. Bl.a. den här texten som jag skrev i början av augusti 1999.
... då är Hammarby bäst!
Minns ni vilket läge vi befann oss i det året?
– För den som inte kommer ihåg kan jag meddela att det var inge vidare! Men jag vill ta upp det igen, för det kan vara en bra påminnelse för att få lite perspektiv på tillvaron. Jag gör det genom att publicera delar ur en krönikan från 1999 kallad:
”Konsten att ordna nytt allsvenskt kontrakt”.
Vi låg sist i allsvenskan, så var läget.
”Jag har förundrats över alla lyckönskningar från andra klubbars supportrar här på vår Gästbok och även på officiella som inofficiella hemsidor. Det verkar som ingen vill att vi ska åka ur. Det tackar vi för, men visst känns det lite märkligt. I svallvågorna över alla lyckönskningar, har jag även hittat ett debattinlägg på Örebros officiella hemsida, som handlar om vad den stora allsvenska publikuppgången beror på. Här är ett litet utdrag:
”1989 genomfördes i Svenska Fotbollsförbundets regi en riksomfattande undersökning av svenska folkets syn på den allsvenska fotbollen, i synnerhet vad man ansåg vara de främsta orsakerna (hindren) till att människorna i allt mindre omfattning besökte de allsvenska arenorna och de allsvenska matcherna.
Vilket problem eller hinder kom då på första plats? Jo, med total överlägsenhet denna:
· Det är för lite stämning och för få som hejar och sjunger på läktarna.
För att ytterligare accentuera betydelsen av stämning på arenorna kom på andra plats det likartade:
· Det är för litet feststämning, arrangemang och jippon kring de allsvenska matcherna.
Men hur får man till ”mer stämning” och ”fler som hejar och sjunger på läktarna?” Lite mer arrangemang och jippon gick väl att fixa till (vilket vi i ÖSK mest av alla klubbar tog fasta på) men stämning och hejningar gick inte att beordra fram. Därför, gott folk, anser vi det väl underbyggt att påstå att det främst är Bajen Fans som gått i bräschen för att fotbollsintresset skjutit i höjden och gett folket vad folket vill ha, stämning på fotbollsläktarna. Men Bajen Fans måste få efterföljare för att inte fotbollspubliken ska upptäcka att det bara är på Söderstadion och vid derbyn på Råsunda som stämningen finns”.
Detta skrevs alltså i en debattartikel 1999, på Örebros officiella hemsida.
Vad krävs för nytt kontakt
Men nu när situationen är som den är så är det svårt att ta till sig alla ryggdunkningar och ska jag vara ärlig så känns det bara så här: (nu vänder jag lite på en gammal AIK-ramsa)
Vi är Bajen, alla älskar oss, men det skiter vi i!
Det vi däremot bryr oss om är vad för konststycke det krävs av Hammarby, för att klara nytt kontrakt utan att behöva kvala?
Jag tror att detta krävs. Vi måste vinna fyra av följande fem matcher:
Det skulle innebära minst 12 poäng.
23/8 Norrköping – Hammarby
12/9 Hammarby – Västra Frölunda
27/9 Hammarby – Elfsborg
4/10 Hammarby – Djurgården
30/10 Hammarby – Trelleborg
Sedan får vi bara förlora en av dessa tre matcher. Det innebär minst 2 poäng.
9/8 Malmö – Hammarby
15/8 Hammarby – Halmstad
18/10 Hammarby – Göteborg
Torskar vi i följande matcher är det ingen katastrof (men för den skull kan det aldrig accepteras).
I värsta fall 0 poäng.
29/8 Örgryte – Hammarby
20/9 AIK – Hammarby
24/10 Helsingborg – Hammarby
Alltså, det räcker nog med 4 vinster i rätt matcher och 2 oavgjorda av de 11 fighter som är kvar. Då skulle vi sluta på 28 poäng och det tror jag betyder nytt allsvenskt kontrakt. Men om det blir så står skrivet i stjärnorna, jag kanske har fel.
(Ni får själva kolla upp vilka av dessa match- förhoppningar som slog in det året, men att vi fixade nytt kontrakt med 29 poäng är ingen hemlighet längre, min anm.).
Den 30 oktober när domaren blåser av matchen på Söderstadion mot Trelleborg, klockan 15.17, då vet vi svaret. Så du förstår att den här hösten nästan kommer att bli svettigare och mer nervpåfrestande än förra året, hur nu det är möjligt, men vi får lita till att:
När det är höstsäsong
då är Hammarby bäst!”
Hur säsongen 1999 slutade vet alla och den är redan inskriven i Hammarbyhistorien.
Det är skillnad mot då och nu.
När det känns som om jag börjar tappa fotfästet, med tanke på framgångarna den här säsongen, är det "skönt" att ha något som påminner mig om att inte få storhetsvansinne. Säsongen 1999 är en sådan "bra" påminnare.
Vi ska självfallet sikta högt, så högt det bara är möjligt. Vi kan även passa på att fråga oss själva vad vi kan göra för att kunna förverkliga våra drömmar i år? Dina, mina och Hammarbys gemensamma drömmar! Sedan går vi ut och visar vad vi kom fram till under de sju matcher som är kvar. Mer än så kan ingen begära av oss. Nu kör vi tillsammans med spelarna. Det kan räcka ganska långt.
Vi ses på Söderst@dion!
