- -
Derbyförlust för Bajen på Råsunda
AIK drog det längsta strået på ett blött Råsunda när de besegrade Hammarby med 1-0. Bajen kämpade och ville mycket men kunde inte rå på Solnalaget som vann rättvist.
Det var på många sätt ett typiskt derby ikväll. Det var mycket kamp och vilja. Det var knappast något skönspel. Det var bra drag på publiken och i synnerhet respektive lags klack. Det var målsnålt och chansfattigt. Och det var oroligheter på läktaren. Som alltid numera känns det som.
Skade- och avstängningsdrabbade Hammarby startade med annorlunda och oväntad elva. Tony överraskade i alla fall mig med att spela Maic Sema och Freddy Söderberg på topp samt peta både Castro Tello och Nathan Paulse. Jag undrade för en sekund varför men sket sen blankt i det. Bajen skulle vinna, kvittade hur. Mittfältet bildades med Helg och Söderström på varsin kant, Mikkel och Lollo i mitten. I backlinjen så fick Marcus Törnstrand göra sin första match för säsongen, detta som högerback, och José Monteiro körde vänsterback. I mittlåset stod Armas och Monday redo för allt som AIK hade att erbjuda.
Det var fantastiskt bra inramning när lagen promenerade ut innan avspark, spöregnet till trots. Bägge klackarna rockade loss med sång och man kan säga vad man vill om Gnagets supportrar men att arrangera snygga tifon – det kan de. Jag såg inte mer av Bajens motsvarighet än den gula banderollen jag hade framför mig men det var säkert fint som alltid. Spelarna verkade vara taggade till tårna av publiktrycket och det var ett härligt tempo och grym intensitet i inledningen av matchen. Om det var bra spel? Nej, för tusan.
Bajens första riktiga chans kom efter kvarten spelad då Söderberg fick bollen i straffområdet – efter att Helg testat skott – och spelade snett inåt bakåt mot tre fristående Bajare. Tyvärr kunde de inte enas om vem som skulle ta avslutet utan alla försökte nå bollen och Semas skott blev därefter åt helvete. Kort därpå fick Törnstrand gult kort, för vad vet jag inte. Jag såg inte riktigt vad som var så styggt med duellen han var inblandad i, eftersom han var klockrent på bollen, men varnad blev han i alla fall. Några minuter senare varnades även Mikkel Jensen men det kortet kan jag hålla med om var adekvat då danskens dobbar var i punghöjd på den stackars AIK-spelaren.
När tempot trappades av så tog tyvärr AIK över dirigentpinnen och spelade runt kontrollerat. Hammarby hade några småchanser men de kändes som att de uppstod ur slumpen. Ett anfall var dock riktigt snyggt och då blixtrade Bajen till med fint kortpassningsspel, där Mikkel visade prov på känsla i fossingarna. Efter ett par snabba passningar så testade Helg skott men dessvärre blev det endast hörna av det goda anfallet. Det var ändå glädjande att se och hoppet tändes en smula – bara för att försvinna minuten efter när AIK fick frispark. Jonson i Gnaget avlossade sin kanon och bollen gick stenhårt i ribban, ner i gräset och upp igen för att sen boxas bort av Poppen. Där hade Bajen lite flax, skulle man kunna säga. Mot slutet av halvleken tog Solnatattarna över helt och hållet och Hammarby hade inte så mycket att ge till svar, förutom ett halvdant skott från Sema. Poppen räddade ytterligare en farlig frispark, denna gång från kanten, samt att ett skott efter en AIK-hörna ven tätt över ribban. Vad som följde kändes tyvärr väntat - AIK gjorde mål. Jag missade hur situationen uppstod men plötsligt kom Saihou Jagne i full karriär mot Bajens mål. Armas gick upp för att stöta men halkade – som många andra ikväll – vilket Jagne utnyttjade direkt och kyligt lobbade över en utrusade Poppen. 1-0 till Gnaget stod det, precis innan domaren blåste av för halvlek och det förbannade regnet vägrade sluta falla.
Det var tydligt hur AIK ständigt försökte komma runt på Bajens högerkant, alltså där Törnstrand spelade, vilket de tyvärr lyckades med rätt så ofta. Givetvis var det väntat, att attackera motståndarens svaga punkt, det är därför att Bajen alltid försöker anfalla på Jan Taurs kant när vi möter DIF till exempel. Jag tycker att Törnstrand ändå gjorde det han kunde, det finns lättare uppgifter än att kliva in i ett derby och dominera. Man måste heta Eguren för att göra det. Det var kul att se inställningen från de flesta i Bajen, att de kämpade och krigade så mycket. Maic Sema var bra, han försökte mycket och besitter ju en god teknik, men hans anfallskollega Söderberg såg mest vilsen ut och saknade den där självklara instinkten att gå mot mål.
Medan jag stod och funderade på vilka mer i Bajen som var värda ett plus så hände något ännu mer tråkigt än underläget mot AIK. Några idioter hade tagit sig fram på Östra och började hetsa mot likasinnade i Bajens klack. De verkade först tävla i att vifta med armarna och skrika smädelser mot varandra – det ser ju bara för komiskt ut – för att se övergå till att kasta saker sinsemellan. Kan det bli löjligare? Fan, ställ upp i Idol om ni vill skämma ut er så mycket. När jag var liten tyckte jag det var jätteskojsigt med snöbollskrig. Kasta saker på varandra – gud så kul. Vissa verkar fortfarande vara kvar i dagisåldern. Det spårade ordentligt när alfahannarna började kasta bengaler mot varandra och då undrar jag: Hur fan smart är man om man kastar en brinnande bengal rätt in bland människor? Man kan ju inte ha många hjärnceller om man gör något sådant. Tänk om ett barn hade fått den i ansiktet? Hade ni skrytit om det på alla häftiga internetforum då också? Man kan lägga till ett P i slutet av ”Kategori C” för att bäst beskriva folk som är inblandade i allt sådan skit. Kan ni inte bara slå ihjäl varandra så att vi RIKTIGA supportrar kan njuta av fotbollen? Medan polisen stormade in på Östra så tyckte jag mig höra hela Norra Stå skandera ”Ut med packet”, i alla fall så vill jag tro att jag hörde det. Alla de Gnagare jag känner är vettiga människor (till och med du, Blennmark) och jag är säker på att de skämdes lika mycket över sina ”problemsupportrar” som jag gjorde över Bajens dito ikväll när skådespelet pågick vid Östra.
Barnsligt är bara förnamnet.
Andra halvlek startade med ett kraftigt AIK-övertag och det enda som Hammarby visade upp var ett imponerande darrigt försvarsspel. Jag fruktade ett tag att det skulle rinna iväg med flera baklängesmål. Gnaget parkerade allt förutom målvakten Örlund på Bajens planhalva och spelade stundtals ut de grönvita men lyckligtvis uteblev de riktigt farliga chanserna för Solnaiterna. I den 60:e minuten byttes en oerhört blek och osynlig Freddy Söderberg ut mot mer tyngd och jävligt vassa armbågar i form av Nathan Paulse.
Medan Bajens klack stod med ryggen mot planen och hoppade för att vi älskar Hammarby så lyckades Hammarby skrapa fram en hörna. Bra där. Lite senare fick Maic Sema ett mål bortdömt för vad jag gissar var offside, svårt att se från andra sidan plan. Men Bajen kändes i alla fall lite på G och fick till lite eget spel. Castro Tello, som byttes in i paus till förmån för Törnstrand, var en bra injektion. Han höll i bollen och skapade mycket på egen hand. Stundtals var det jämt och med lite flax så kunde kanske Hammarby ha petat in en kvittering. Gaete Moggia blev inbytt istället för Maic Sema med dryga tio minuter kvar men han gjorde inte mer avtryck än att mangla en AIK-are det första han gjorde och sen skjuta högt över några minuter senare. Ju närmre klockan tickade mot minut 90, desto mer kom AIK tillbaka till övertaget de hade i början av halvleken. De passade runt stillastående Bajare och väntade ut tiden. Hammarby fick en sista chans och den kom i tredje övertidsminuten. Efter en kontring så revs Gaete Moggia ned och på den efterföljande frisparken såg jag för mitt inre hur Lollo smekte upp den i krysset och tystade samtliga på Norra Stå - men så blev det inte. Frisparken blev av kaka modell bajs och AIK kunde istället kontra skjortan av Bajen. Det blev dock inga fler mål och Jagnes snitsiga lobb till 1-0 blev slutresultatet.
Jag suckar djupt och erkänner att AIK vann rättvist ikväll. Bortsett från inledningen av andra halvlek så gjorde Bajen en okey match med tanke på vad de ställde upp med. Med ordinarie ytterbackar och en vindsnabb Charlie Davies så kunde Bajen ha bjudit upp till bättre motstånd. Igor Armas och Monday James var de bästa i Hammarby ikväll men Castro Tello förtjänar även han en klapp på axeln. Ett välbehövligt sommaruppehåll följer nu och förhoppningsvis kan Bajen starta juli med några sköna trepoängare (och med Emil och Charlie fortfarande kvar i laget). Om poängen kommer genom gris- eller sambafotboll bryr jag mig inte om, så länge de kommer.
Tills jag dör – Bajen.
