Gästkrönika: Vi älskar Bajen i med OCH motgång, eller?
En gästkrönika från signaturen TW kring dennes syn på publikens uppgift och livet som bajare i dessa svåra tider.
Att det är tungt att vara Bajare nu är ingen underdrift. Taskig ekonomi, publikfavoriter som lämnat klubben och – framförallt - kräftgång i den allsvenska tabellen är faktorer som gör att det är ganska enkelt att hålla sig för skratt. Hur ska man då som supporter förhålla sig i dessa jobbiga tider? Det finns naturligtvis många olika sätt man kan agera på, och alla har vi vårt eget. Efter den vidriga förlusten mot Örgryte valde stora delar av publiken att bua ut sitt lag. Och visst kan jag förstå att man efter en usel match och hemmaförlust mot seriejumbon, som dittills inte vunnit en enda fight, tar till den metoden, men själv skulle jag aldrig kunna göra det. Det är bara att konstatera att det spelarmaterial vi har nu inte håller någon hög allsvensk kvalitet. På anfallssidan finns det enligt mig ingen som visat att han håller allsvensk klass, Castro är en skön lirare men jag vet inte var han gör sig bäst. Han känns inte klockren vare sig som anfallare, ytter eller central mittfältare. Dessutom är det ju enkelt att konstatera att vi har en väldigt obalanserad trupp. Vi har en hel del hyfsade mittbackar men endast två renodlade ytterbackar (varav en har brottats med skadeproblem och allmänt dålig form de senaste två åren). Sedan har vi ett knippe hyfsade mittfältare men endast en som föredrar (?) att spela på kanten. (Haris har gjort många bra matcher som ytter förr om åren men de senaste säsongerna har han vart väldigt blek när han fått chansen.) Anfallsdilemmat har jag redan varit inne på och lägger vi sedan till att vi har en (f.d.)landslagsmålvakt som är skadad oftare än han är frisk, så ser man ju att läget inte är direkt lysande.
Nog har jag många gånger svurit för mig själv och undrat varför i h-vete han och han spelar för Bajen trots att han är så j-vla dålig, och visst finns det spelare i dagens trupp som jag ännu inte tycker har visat att han håller måttet, men nu är det som det är. Det är vi och vår styrelse som har plockat hit de spelare vi har, det är inte spelarnas eget ”fel” att de är här. När jag väl står på läktaren är alla som spelar och kämpar för något som jag älskar (Bajen) värda min respekt, oavsett vilken kvalitet de håller, sedan har jag all tid i världen att förbanna mig över hur dåligt laget spelar och hur dåliga vissa spelare är, men under den stund jag står på läktaren och hejar på mitt lag väljer jag att ge dem mitt stöd. Jag kan garantera att alla spelare försöker sitt yttersta i varje match, men när självförtroendet inte finns där är det väldigt svårt att göra bra ifrån sig. Att sedan få sin egen publik emot sig varenda gång man missar en dragning eller slår bort en passning gör det definitivt inte enklare.
Det är inga omotiverade och bortskämda galácticos som lirar i Bajen och som behöver en spark i arslet när de inte presterar bra, utan det är i stor utsträckning ett gäng medelmåttiga allsvenska spelare med halvtaskigt självförtroende som behöver allt stöd de kan få. Om man jämför Bajens lag med Örgrytes, spelare för spelare, inte kan man väl då påstå att Bajen är så mycket bättre? Det ska sägas att jag är stolt och imponerad över hur stora delar av Bajen fansen hanterat det prekära läget framför allt sedan Malmömatchen. Det har känts som att vi har insett och accepterat att läget är väldigt tufft och att vi valt att stötta vårt lag till fullo ändå. Men efter den senaste plumpen är känslan att tålamodet är slut och att det kommer att gnällas mer och mer, något som jag verkligen hoppas inte stämmer. Risken är väldigt stor att vi åker ur allsvenskan i år, och om supportrarna vänder sig mot laget är jag övertygad om att så blir fallet, men om vi ger laget vårt helhjärtade stöd har vi stor chans att greja det här. Mot Trelleborg visade i alla fall det här laget att de kan spela riktigt bra fotboll, vilket gav ett visst hopp om framtiden. Kan de upprepa den insatsen vid ett flertal tillfällen nu i höst ska det ändå gå vägen det här. Chansen att de ska kunna göra det ökar betydligt om de får ditt och mitt stöd. Det är nu det gäller att visa att vi är Sveriges bästa fans!
Visst mår man piss efter förluster, särskilt efter sådana som mot Örgryte, och man omsvärmas av alla möjliga negativa känslor. Man är ledsen, besviken, förbannad, uppgiven och frustrerad… och man vet inte hur man ska hantera alla dessa vidriga känslor. Men oavsett hur mycket jäkelskap en förlust framkallar, nog fan känns det ändå bättre att lämna arenan med att applådera sitt lag och pressa fram ett ”Vi älskar Bajen” och på så sätt ändå känna en sorts varm gemenskap och stolthet över att tillhöra en härlig och unik grupp mitt i den tunga stunden, än att bua ut spelarna som i sin tur snabbt flyr in till omklädningsrummet?! Det är ju ändå egentligen det här som det handlar om att vara Bajare, att ligga där nere i skiten och åka på blytunga förluster, och sedan se - och fira - varje seger som ett guld. Nog var det roligare för några år sedan då vi var med och slogs om mästerskapet, men den där Malmömatchen fick mig att inse att min kärlek till Bajen aldrig baserats på titlar och framgång, utan det speciella med Bajen har alltid varit den härliga kärleken och gemenskapen mellan spelare/ledare och supportrar.
Även om jag gräver ner mig totalt efter varenda förlust och självklart inte skulle tacka nej till SM-guld så är egentligen nummer 12:s insats i slutändan på något sätt nästan lika viktig och det som får mig att känna stolthet över att vara Bajare. Det har alltid funnits en betydande del Hammarbysupportrar som alltid visat sitt stöd när det varit som tyngst. Det senaste exemplet är från i våras på träningen dagen innan den där matchen mot Malmö då en skara supportrar satte upp en banderoll med det enkla, men fina, budskapet ”Enade under samma fana – tillsammans vänder vi trenden”. Det är precis det som det handlar om, att tillsammans göra allt för att lyfta Bajen till säkrare mark. Jag vill verkligen att spelarna ska känna att de har supportrarnas stöd även om de skulle göra ett misstag och att de ska våga lira, inte att de ska vara rädda för att få sin egen publik emot sig. Att stå och bua ut dem gör då absolut inte saken bättre kan jag lova, även om man skulle tycka att de förtjänar det.
Jag hoppas verkligen att situationen ska ordna upp sig också för Tonys skull. Det har varit mycket skitsnack om honom på forumet den senaste tiden, att han skulle vara inkompetent o.s.v. och jag kan förstå att många är missnöjda med spelet och resultaten. Jag tycker att han har gjort ett väldigt bra jobb hos oss med tanke på det material han haft till förfogande (sedan måste det ju vara väldigt frustrerande att en spelare så fort han utvecklats till en bra allsvensk spelare reas bort till ett lag i något annat land för att sedan ersättas med någon ”mindre lyckad” värvning), och han är ju en väldigt härlig och sympatiskt man som brinner för, och hela tiden talar gott om, föreningen. En sådan människa önskar jag verkligen uppskattning och framgång i Bajenland. Jag tror inte att någon tränare skulle kunna ta det här Bajenlaget till en plats bland de fyra främsta i allsvenskan, och då har jag då mycket hellre Tony, som älskar klubben och är en fullt duglig allsvensk tränare, vid rodret än någon grå gubbe som totalt saknar hjärta för klubben. Visst har han vissa brister när det gäller matchcoachningen (precis som många andra tränare) men nog sjutton förtjänar han supportrarnas respekt för vad han gjort och gör i klubben.
Måndag den 3 augusti är det dags att applådera in spelarna för uppvärmning (en vacker och viktig del av ett Söderstadionbesök!) inför Helsingborg hemma. Vi kommer kanske att förlora även den matchen vilket förmodligen cementerar vår plats i bottenträsket av tabellen men jag hoppas att vi kan stötta och sjunga fram vårt södergäng till tre livsviktiga pinnar i jakten på nytt kontrakt, och att vi efter matchen får stå och göra vågen följt av ett obligatoriskt ”Krossa djurgårn *klapp klapp klapp* Krossa djurgårn *klapp klapp klapp*”. Sedan skulle jag gärna se att vi kunde köra den positiva versionen av den gamla klassiska ”Vi vill se Hammarby, vi vill se Hammarby”, ni vet den då spelarna blir inropade efter matchen för att återigen få ta emot publikens hyllningar. Det finns inte något mycket vackrare här i världen än att fira en allsvensk Bajenseger på Söderstadion med tusentals glada och stolta likasinnade. Men skulle vi torska även den matchen kommer jag ändå stå där efter slutsignalen och applådera de spelare och ledare som vågar sig fram och tacka klacken, och jag hoppas att jag inte är ensam. För nog är det väl så att; VI ÄLSKAR BAJEN i med- OCH motgång! Eller?