-
Inför Djurgården-Bajen
Många kallar det för årets viktigaste match. Vissa väljer att se lite radikalare på det hela och kallar den för decenniets viktigaste match. Några vissa utöver de ovanstående vissa har totalt tappat greppet och omnämner söndagens tillställning som ÅRHUNDRADETS viktigaste Hammarbytillställning. Min åsikt är att vi absolut inte ska underskatta matchens betydelse, men vi ska nog samtidigt akta oss för att skena iväg här. Vi behöver inte ge oss själva den ångesten.
Vi står inför en omgång där Örgryte möter IFK Göteborg i ett derby, där Halmstad möter formstarka Kalmar FF och där Gais redan förlorat mot Häcken. Det jag vill framhäva är att OM vi skulle förlora på söndag så är det självfallet inte på långa vägar särskilt bra men det kommer definitivt inte, som många vill göra gällande, vara avgörande för vilken division vi spelar i kommande säsong. Vi har fortfarande 12 matcher och 36 poäng kvar att spela om från och med måndag oavsett söndagens resultat. Vid förlust tror jag att läget och förutsättningarna kommer vara i praktiken lika som de är idag (om övriga resultat i omgången följer ett någorlunda logiskt mönster), därmed inte sagt att läget bra men ni hänger med i resonemanget. Hänger ni inte med så försök ta till er det på något sätt ändå, för det fungerar lite som ett vaccin mot den ofattbara ångest man känner inför hela söndagen.
Mot Djurgården på söndag kommer allting att handla om vilket lag som vågar mest. Vem som vågar göra sin gubbe, vem som väljer att slå en halvsvår passning framåt istället för en trygg passning i sidled. De som vågar vinna på söndag kommer också bli belönade därefter. Det är jag övertygad om. I Hammarbys fall kommer det handla om att våga sätta press på Djurgården över hela banan. På de svaga ytterbackarna i alla lägen, på de spelskickligaste spelarna innan de vänt upp med bollen samt att sätta press när vi själva har bollen. Sätta ytterbackarna på prövningar konstant i anfallen, komma runt med våra egna ytterbackar gång på gång, mata på med inlägg på inlägg mot deras innerbackar, och vara fullständigt hänsynslösa mot oss själva i motståndarnas straffområde. Det ska kännas jobbigt VARJE gång vi anfaller. Djurgårdens försvar kommer endast göra en bra match om vi tillåter dem att göra det genom att inte anfalla med fullständig övertygelse.
Djurgården kommer självfallet att få sin beskärda del av målchanser på söndag, det kan vi inte förhindra. Däremot kan vi förhindra/styra undan de spelare som utgör störst hot i mesta möjliga mån. Undvik Sjölund rättvänd med bollen mellan mittfält och backlinje, undvik Milic i en mot en situationer utan understöd. Försvarsspel handlar mycket om att göra denna typ av avvägningar. Mot ett lag som Djurgården är det extra viktigt då det finns möjligheter till detta då jag tycker att de endast har ett par, få spelare (i likhet med Hammarby tyvärr) som får anses vara ”hotande”. Eliminera de hoten och mycket är vunnet i försvarsspelet.
Vad bör vi ställa för lag på benen på söndag då? Att vi kommer ha Rami,om han är i speldugligt skick, i mål känns ganska givet. Någonting säger mig att Totte inte kommer komma till spel(skadad eller ej). Om så blir tror jag David och kung-Igor ( 39 bollvinster mot Helsingborg!) kommer spela centralt. Vänsterbacken är given, det vet alla. Till höger finns det däremot flertalet alternativ, och vi får nog vänta och se till lördagens träning innan vi kan urskilja någonting om hur Tony tänker. Mittfältet känns klart till femtio procent centralt, och det är Andreas Dahl. Tack vare Söderströms avstängning är den andra platsen öppen. Och jag vet i ärlighetens namn inte vem som ligger bäst till till den positionen. Hallenius? Haris? Vad tror ni? Till vänster, i Castros frånvaro(även han avstängd), tycker jag att Vlado ska spela. Inte för att jag egentligen tror att han är riktigt mogen för ett derby i det här läget utan mest för att jag vill ha Simon Helg på topp. Simon i en mot en alternativt löpdueller med Kuivasto känns…känns…intressant. Kanske allra främst för att vi ska kunna hota med ett ordentligt djupledsalternativ centralt och på så sätt skapa andra möjligheter. Platsen till höger och platsen bredvid Simon får bli brassarnas. Två spelare som fortfarande för mig är två oskrivna kort trots en match i benen. Känns som att de lika gärna kan göra två kassar var på söndag som att missa två nya frilägen, men det får vi leva med. Dessutom är det två relativt främmande ansikten för motståndarnas ögon, vilket man säkert kan hitta positiva aspekter i.
Alltså, jag förespråkar ett traditionellt 4-4-2 på söndag. Mittfältskampen klarar vi av ändå. Visst, vi spelar på bortaplan, men jag ser trots detta ingen anledning att spela med ena foten på bromsen. Där hoppas jag Tony håller med mig. Vi kommer med en ”positiv” förlust i ryggen, Djurgården gör det inte. Djurgården ligger efter oss i tabellen. De jagar oss. Vi har vunnit de senaste derbyna. Jag tycker allt detta talar för att vi bara kör av helvete där ute på söndag.
I en sån här inför-rapport är det brukligt att man som skribent viker ett par rader åt motståndarlaget. Åt dess tänkbara uppställning, deras skador och avstängningar, form och dylikt. Men just i detta fall har det faktiskt aldrig känts mer ointressant. Enligt mig finns ingen information av värde hos våra motståndare inför en sån här match, mer en små petitessmässiga detaljer. Jag tycker vi raderar ut marginalerna dessa detaljer medför genom att vi tar med oss inställningen och glöden från Helsingborgsmatchen och kör över Djurgården. Vi tar tre poäng genom en massiv insats från alla håll och kanter och sen börjar vi från söndag kväll fokusera på hur vi ska göra livet surt för Elfsborg nästa lördag.
Vi ses på träningen på lördag och på matchen på söndag.
Vi är Hammarby. Vi tar detta!