Bajentugg: Vi möts igen…
… vet ej när vi kommer hem. Men skriv upp vi möts igen, jävlarimig.
Onsdag kväll med efterföljande natt var tung, tom och overklighetskänslan var total. Svårt att komma till ro, svårt att finna någon tro.
Direkt efter matchen kröp det i kroppen och jag visste inte riktigt var jag skulle ta vägen.
Tyckte att straffen var en fifty/fifty situation där domaren ibland dömer att bollen söker handen och ibland dömer att handen söker bollen. Jag brukar ha en intuition om vad som sker och i det här fallet fattade jag inte vanför han blåste straff. Åsikten kvarstod efter det att reprisen vevats upp ett antal gånger.
I t.ex. matchen mot GAIS så var det min bestämda åsikt att Hammarby inte skulle haft straff, däremot var det solklart att GAIS skulle ha det. När jag kom hem och kollade inspelningen av matchen så tyckte jag att bilderna gav mig rätt, trots den vanmakt som framkallades. Men givetvis var det inte på grund av de här detaljerna som vi åkte ur. Det ligger mycket djupare än så.
Efter Trelleborgs torsken kollade jag in slutet av matchen mellan Arsenal-Liverpool och där uppstod det en liknad situation där Arsenalspelare fick bollen på handen inne i straffområdet, efter ett Liverpoolskott. Domaren valde att fria och det strödde ytterligare salt i såret.
Sedan försökte jag att somna, men tankarna snurrade så sömn var inte att tala om. Upp igen och zappa bland TV kanalerna.
Blev sittande framför ett debattprogram om ungdomar och brott. Det handlade om mordet på Therese Johansson Rojo. Först då fick jag perspektiv på kvällens händelse och insåg att en Superettanplats inte är slutet. Ser det nu istället som en början.
Lite kuriosa: Det här blir tionde gången vi åker ur Allsvenskan och därmed är vi just nu bäst i Sverige på att åka ur rikets högsta serie. Hur kul känns det? Om Assyriska klarar av kvalet mot Djurgården får vi dela på den statistiska förstaplatsen för då har även Djurgården åkt ur tio gånger.
Jag har sett Hammarby i lägre division tidigare och njutit, varför skulle jag inte göra det även nästa år? Dessutom har vi fortfarande chansen att kliva upp igen redan nästa år eller om två, tre år (det har inte Therese (om ni förstår hur jag menar). I så fall blir det den tionde gången vi återvänder hem till Allsvenskan.
Nu blir vi dessutom tvungna att ge föreningen ungdomar chansen att ta klivet upp. Skillnaden är att nu måste vi även låta dem få rimligt med speltid, inte bara låta dem finnas med i truppen som en slags gisslan, för jag vet inte vad…
Resten av natten satt jag och gick igenom spelartrupperna för de senaste 12 allsvenska åren och kom, mycket trött, fram till en mycket fantastiskt startelva, en underbar bänk och en väldigt intressant trupp. Men jag fick inte med alla och därför leker jag även lite med en större Champinjons trupp Givetvis fick jag hålla på att fixat och ändra några gånger.
Startelvan
Eriksson, Lars
Sleyman, Suleyman
Marteinsson, Pétur
von Schlebrügge, Max
Hellström, Mikael
Bakircioglü, Kennedy
Eguren, Sebastian
Chanko, Louay
Andersson, Petter
Hermansson, Andreas
Runström, Björn
Bänken
Kingson, Richard
Eskilsson, Hans
Guará, Paulinho
Davies, Charlie
Bergman, Trym
Övriga i 24 mannatrupp
Östlund, Alexander
Fursth, Christer
Andersson, Patrik
Markstedt, Peter
Fjörtoft, Karl-Oskar
Zengin, Erkan
Furuseth Olsen, Petter
Johansson, Emil
Champinjons 32 mannatrupp
Berggren, Hans
Berggren, Peter
Gustafson, Jens
Andersson, Mikael
Siljak, Ermin
Covic, Ante
Stoor, Fredrik
Winsnes, Fredrik
Ledare:
Linderoth, Anders
Cratz, Sören
Dennerby, Thomas
Lundberg, Börje
Mian, Janne
Carlsson, Magnus
Eriksson, Lars (här blir det lite konstigt, ska Lasse träna sig själv?) Jag bjuder på det.
Så såg det ut sist jag fibblade med listan och givetvis skulle den säkert förändras på några punkter om jag gick igenom den imorgon. Det är en lista med en blandning av trotjänare, fantastiska personligheter, fotbollsproffs ända ut i fingerspetsen samt egna produkter. Vissa har spelat för oss i evigheter, några i bara ett par år, någon enstaka endast ett år och Ermin Siljak endast i några månader, guldåret 2001. Vissa har setts som hjältar, sedan som förrädare, för att återigen blivit hjältar.
Under dessa tolv år har jag haft förmånen att följa Hammarby betydligt närmare än vid tidigare sejourer. Jag har nu kunnat slå ifrån mig min syn på spelare som hjältar och ouppnåeliga idoler och istället fått förmånen att njuta av deras personlighet på närmare håll. Då kan det ibland göra ont när vissa spelare häcklas från läktarna, trots att de gör sitt yttersta. Ibland beror det på att en skada mörkas och att vi som vat det har lovat att inte skriva om det.
Träningsläger resorna med Hammarby har varit några av höjdpunkterna i mitt fotbollsupporter liv. Två vändor ner till Spanien, La Manga, bl. a. guldåret 2001, en resa till Italien, Norcia.
Nu känns det som om klubben står och stampar på samma fläck som våren 2001 då det rådde upprorsstämning i supporterleden. Men då hade vi trots allt allsvensk status, det har vi inte nu. Hur kunde det gå så illa? Jag tror att det beror på något vi kan kalla ”storklubbssyndromet” . Vissa klubbar i vårt avlånga land ser på sig själva som ”storklubbar” som är immuna mot motgångar, så som att åka ur Allsvenskan. Sedan verkar det alltid som de styrande vill klä sig i för stor kostym, som bygger på framtida intäkter. När dessa intäkter underskrider budget tvingas klubben till panikförsäljning av spelare under oordnade former, vilket startar en negativ spiral som verkar omöjlig att stoppa. Vi har under Hammarbys tolvåriga sejour sett det hända med: Malmö FF och Djurgården 1999, AIK 2004, IFK Göteborg kvalade sig kvar 2002. Trots denna vetskap, att det inte finns något vaccin mot nedflyttning, så kommer det alltid som en chock för de drabbade klubbarna. Dessutom har följande lag trillat ur under samma 12:åriga period: Örgryte, Assyriska, Kalmar, GAIS, Häcken, Trelleborg, Norrköping, GIF Sundsvall, Brommapojkarna, Öster. Örebro flyttades dessutom ner 2004 av förbundet i något som mest kan liknas vid justitiemord. Den stora frågan just nu är inte varför åkte vi ur (trots att den är nog så viktig), utan den stora frågan är hur vi ska komma tillbaka så fort som möjligt och samtidigt gå stärkta ur skiten. Malmö FF, Djurgården och AIK har visat att det går. IFK Göteborg tycker jag gjorde detsamma trots att de höll sig kvar.
Den allsvenska trenden just nu verkar vara att det går bra för de mindre klubbarna med hälften så stor omsättning och koll på ekonomin. Svensk fotbolls bidragssystem (läs TV intäkter) är uppbyggd på att det inte behöver spela någon roll om lagen har publik på matcherna. Det går att snurra runt på inhemska sponsorer och dessa TV pengar. Det är dessutom billigare för spelarna att leva på landsorten, i storstäderna krävs det helt andra inkomster för att t.ex. komma över ett bra boende. Spelarna i de lagen får även möjlighet att växa in i den allsvenska kostymen i lugn och ro eftersom det är en mer tillåtande attityd på dessa läktare.
Trots årets bedrövligheter kan jag se tillbaka på den mest framgångsrika perioden i Hammarby fotbolls historia och om någon 1998 hade givit mig möjlighet att välja något av dessa två alternativ:
1. Hammarby tar inget Allsvenskt Guld 2001 och hänger kvar säsongen 2009.
2. Hammarby tar Allsvenskt Guld 2001 men åker ur 2009.
- Jag hade garanterat valt alternativ 2!
NU gäller det att slicka såren och komma så bra förberedda som möjligt inför vinterträningen i januari. För det krävs det ett antal kort på bordet. Hur ser ekonomin ut? Vi har sålt av ett antal spelare för vi ville klara elitlicensen. Nu när det är gjort, vad innebär det inför nästa säsong. Gick planen åt helvete på grund av nedflyttningen och de tappade TV intäkterna?
Det optimala nu hade varit att den nya tränaren presenterades idag. Det hade visat handlingskraft och det hade även visat att den nya tränaren varit villig att arbeta med klubben oavsett vilken division vi spelat i nästa säsong.
Jag tycker inte vi kan vänta på ett framtida extra årsmöte, eller tillsättande av Bolagsstyrelseordförande eller VD. Behöver vi överhuvudtaget en VD i Supperettan, kanske det räcker med Sportchef? Titel är inte så viktigt i detta läge.
Samla truppen för en grundlig diskussion. Enskilda samtal med var och en för att höra hur de ställer sig till den nya situationen. Har de förtroende för Andreas Pettersson? I så fall är mitt enkla förslag att ta ett snack med Andreas Pettersson som redan finns i laget. Skriv kontakt med honom på ett år med option på ett längre kontrakt. Plocka in en hjälptränare från HTFF eller Juniorlaget som kan spelarna som kommer underifrån. Då vet spelarna i den nuvarande truppen vad som gäller (speciellt de spelare som vi måste behålla för att få någon trovärdighet i viljan att ta klivet upp direkt). Jag kanske tänker fel, men jag tänker i alla fall. Tror det är väldigt viktigt att få in en ansvarig tränare så fort som möjligt.
Hur ser AEG på sitt engagemang, som 49 % aktieinnehavare i bolaget? I svåra tider sätts kompetensen på prov. Nu är det hög tid att ta bladet från mun. Som bolagsstyrelsemedlemmar är ni delansvariga för bra beslut, men även för de dåliga. Besked om hur ni ser på Hammarbys fotbolls framtid, nu när målsättning om ”att sätta klorna” i Globen och den nya arenan slagit in.
Ut med besked om säsongskorten direkt.
Vet inte hur mycket de här tankarna ger, men nu har jag i alla fall fått skriva av mig och därmed hållit ett tyst löfte till Pernilla.
Avslutningsvis:
Tack för den här vändan alla ni som vill känna er träffad. Nu ses vi i det där konstiga som kallas Superettan (vilket djäkla ord). Har aldrig sett en match i den serien. Vi får se det som en studsmatta. Vi hoppar ner för att omedelbart studsa upp. Och samtidigt kan vi nynna på:
(We'll Meet Again) är tillägnad Allsvenska (landets högsta serie) från alla oss Bajare. Vi får se hur lång tid det tar:
“Let's say goodbye with a smile, dear,
Just for a while, dear, we must part.
Don't let the parting upset you,
I'll not forget you, sweetheart.
We'll meet again, don't know where, don't know when,
But I know we'll meet again, some sunny day.
Keep smiling through, just like you always do,
'Til the blue skies drive the dark clouds far away.
So will you please say hello to the folks that I know,
Tell them I won't be long.
They'll be happy to know that as you saw me go,
I was singing this song.
After the rain comes the rainbow,
You'll see the rain go, never fear,
We two can wait for tomorrow,
Goodbye to sorrow, my dear”.
På svenska skulle det kunna låta så här:
”Vi möts igen, vet ej när vi kommer hem.
Men skriv upp vi möts igen, jävlarimig”
Vi syns i Bajenvimlet! Oavsett serie…
PS! Funderar lite över om det kommer att komma en derbyDVD från årets säsong också. Det borde göra det!
Efter derbyDVD från säsongen 2006:
Bajen-Gnaget 2 x 2 - 0
Och derbyDVD från säsongen 2008:
Derby Triumfer (de två matcherna mot Djurgården)
Årets derbyDVD måste heta:
Utskåpningarna (två solklara mot BP)
