Dags att slå ut vingarna
Några hoppfulla rader inför vägen tillbaka, signerat Leo Ström.
En säsong vi helst vill glömma har passerat.
Vi blev nedskjutna tidigt och lyckades aldrig läka såret innan något lag kom och hällde salt i det för att förvärra vår situation, söder var dämpat. Någon gång då och då lyckades vi vända ryggen till så att saltet inte fann sin väg till såret och vi började hoppas. Trelleborg hemma var ett sådant exempel, bra spel och lovande insatser av nyförvärvet Andreas Dahl och hemvändaren Patrik Gerrbrand. Men det räckte aldrig, besvikelsen blev tyngre efter varje gång. Men med den tunga besvikelsen fylld i våra hjärtan gick till söderstadion och sjöng, sjöng om att vi spöar gnaget och djurgården varje dag, sjöng om att vi är bäst oavsett tabelläge. Och när den sista matchen skulle spelas mot ett imponerande Häcken (grattis för en bra säsong men med en bajare vi rodret så kan det ju inte gå på något annat sätt) så var vi där och sjöng, om bättre tider. När slutsignalen blåstes av så infann sig en slags glädje över att säsongen var över, äntligen är det olidliga helvetet över och alla ställde sig upp och skanderade HAMMARBY i ett vrål som hördes ut till hela superettan, vi är inte här för att stanna. Ni kanske inte hörde det men vrålet nådde även nygamla ullevi och i en bråkdels sekund kunde man skymta en rädsla i spelarnas ögon och man kunde läsa deras uttryck ”De är på väg tillbaka”.
Nu är såret på väg att läkas. När april månad kommer och solen lyser över de tusentals fans som marscherar över bron mot gullmars är det dags att slå ut vingarna och sikta mot skyarna. Vi kommer möta regniga stormar och andra kommer att försöka förstöra vårt mål. Men när säsongen är över så är det förhoppningsvis vi som är tillbaka i finrummet igen och kanske så kan vi skymta ljusets glimrande när det reflekteras av SM-bucklan i slutet av tunneln igen.
Kanske då kan vi se tillbaka på den skadade perioden som påverkade oss alla med ett leende på läpparna och stolt säga ”Vi var där”. För vi kommer alla vara där, varje dag. På en regnig åker ute i Ljungskile en grå måndagskväll kommer vi vara där, kanske inte alltid på läktaren men vi kommer vara där med vårt hjärta och med vår själ.
Hela vägen fram.