2000-talets tio främsta Bajenspelare - plats 8-10
Övergången mellan 2009 och 2010 innebär inte bara ett nytt år utan också ett nytt decennium. Otaliga listor där 2000-talets främsta album, filmer och böcker rankats, har flödat i medierna och på bloggarna under den senaste tiden. Nedan presenterar jag därför min egen lista på de tio mest framstående Bajenlirarna under det föregående decenniet.
8. Johan Andersson (1999-2004. 71 matcher, 8 mål)
Likt Louay Chanko så har Johan Andersson lyckats med bedriften att gå från en Stockholmsrival till Bajen för att sedan bli en hyllad profil på Söderstadion. ”Danken” spenderade sina unga fotbollsår i Djurgården men 1998 tog han det förbjudna steget över till Bajen.
Det skulle visa sig vara ett lyckosamt drag från Dankens sida. Den efterföljande säsongen degraderades hans tidigare klubb ned till Superettan, medan Bajen säkrade allsvenskt kontrakt i och med den legendariska 4-0 vinsten på Söderstadion mot Trelleborg i den sista omgången.
Säsongen 2000 var ett lyckosamt år för Danken, då han varvade resoluta försvarsingripanden med ett gäng stenhårda frisparkskanoner. Just frisparkarna var kanske en av Dankens främsta egenskaper, men mer om det senare. Hammarby hamnade tillslut på en klart godkänd 8:e placering i tabellen.
Danken följde upp sin lyckosamma milleniesäsong med leda Bajen till sitt första SM-guld genom tiderna. Samarbetet med mittbackskollegan Jonas Stark höll stundtals landslagsklass och var naturligtvis en starkt bidragande orsak till att Bajen släppte in näst minst mål i serien.
Frisparksprojektilien i sensommarmatchen hemma mot Trelleborg är kanske annars det som Danken är mest ihågkommen för, och bara den struten är helt klart en värdig anledning att inkludera Danken här på listan.
Vad jag själv lärde mig utav den händelsen är att man kommer i tid till fotbollsmatcher; jag lyckades nämligen missa det som kan betecknas som det vackraste målet i allsvenskans historia med en minuts marginal..
Efter guldåret så började Dankens skadeproblem tyvärr ta över och under hans sista säsong i Bajen så spelade han endast en match. Men när han väl fick chansen så höll Danken alltid en hög nivå i sitt spel. Utan de eländiga skadorna så skulle Danken ha fått chansen i någon av de större ligorna och möjligtvis ett telefonsamtal från Lars-Tommy.
9. Petur Marteinsson (1996-1998, 2003-2006. 48 matcher, 5 mål)
När striden om det allsvenska guldet tätnade säsongen 2003 så valde Hammarby att hämta hem gamle publikfavoriten Petur Martiensson från kylskåpet i Stoke. Det isländska kraftpaketet hann avgöra debuten mot Halmstad med matchens enda mål, men resten av säsongen raserades på grund av skador. Alla dessa skador skulle tyvärr komma att förfölja Petur under hans tre år långa sejour i Bajen.
Följande säsong var Petur dock tillbaka på banan igen och satte skräck i motståndaranfallarna. Få allsvenska försvarare har under 2000-talet kunnat blanda samma vilja och proffsighet med så framstående försvarsegenskaper som Petur förfogade över.
Ett speciellt minne som visar på detta är höstderbyt mot AIK 2006. Bajen var i en svacka och hade helt tappat det positiva spelet från vårsäsongen. Men i derbyt fanns det bara ett lag på banan. Petur delade uppgifterna på det centrala mittfältet med en viss Sebastian Eguren och tillsammans dominerade spelet över hela planen.
Eguren knoppade in 1-0 på hörna i matchinledningen och pricksköt sedan in 2:an från straffområdesgränsen. Petur slet och kämpade i det tysta och hindrade gång på gång AIK-spelarnas desperata försök att etablera tryck på offensiv planhalva.
Petur och Bajen gick sedan obesegrade genom de restrerande fem omgångarna och avslutade säsongen på en stark 3:e plats. Säsongen som kom att bli Peturs sista i Bajentröjan.
10. Ante Covic (2002-2006. 121 matcher, 0 mål)
Efter 2001 valde guldhjälten Lasse Eriksson att lägga skorna på hyllan. Kvar i Bajens målvaktsbesättning fanns ynglingen Erland Hellström, men den då 21-årige Erland var knappast ett givet förstahandsval på målvaktsposten.
Efter en provspelsperiod i februari 2002 värvade Bajen australiensaren Ante Covic från det inhemska ligalaget Olympic Sharks. Under försäsongen fördelades burväktarjobbet jämt mellan Ante och Erland, men i premiären mot Örgryte på Söderstadion fick Erland förtroendet av Andres Linderoth. Matchen slutade 2-2 efter ett tveksamt ingripande av Erland på Örgrytes sena kvitteringsmål.
Hellström hade det fortsatt tungt, och i den sjätte omgången borta mot IFK Göteborg fick Ante chansen mellan stolparna. Matchen slutade 3-1 i Glennfavör, men Ante fick ändå fortsatt förtroende säsongen ut. Under de följande fyra säsongerna som Ante huserade i Bajenland missade han endast tre matcher.
Efter Antes avsked från Bajen 2006 har burväktarna avlöst varandra likt hockeykeeprar. De senaste säsongernas resultat påvisar verkligen betydelsen av att ha en säker sista utpost. Det habila målvaktsspel som Ante bidrog med under sin tid i Bajen har tveklöst varit en starkt bidragande faktor till klubbens framgångar under tidiga 2000-talet.
