2000-talets tio främsta Bajenspelare - plats 7-5

På plats 10-8 återfanns tre defensiva spelare. Nu tätnar listan och på plats 7-5 kan vi presentera tre offensiva nyckelspelare.

5. Petter Andersson (2003-2008. 103 matcher, 22 mål)

Oktober 2003. Örebro gästar Söderstadion. 59 minuter på matchklockan. En tårögd Christer Fursth vandrar långsamt mot avbytarbänken med armarna i vädret. Han får stående ovationer och hela Söderstadion och skanderar hans namn. Det är ett oerhört starkt moment, som tar all uppmärksamhet från det faktum att Petter Andersson, en 18-årig supertalang från Ljusvattnet, ersätter honom på vänstermittfältet. En gammal hjälte tackar för sig – och en kommande presenterar sig för hemmapubliken.

För en tonåring som flyttar från en liten by i Norrbotten till storstaden, känns det nog rimligt att få någon säsongs inskolning innan startelvan blir aktuell. För Petter Andersson fungerade det inte riktigt så. Under Petters första två allsvenska säsonger startade han alla matcher utom en (!).

Det tidiga förtroendet var ju förstås främjande för hans utveckling, men det medförde även en press på att prestera. Petters tidiga insatser i Hammarbydressen var sällan dåliga, men de där riktiga toppinsatserna kom med alldeles för ojämna mellanrum. Han fick allt som oftast hålla till ute på kanten och inte i en central offensiv roll där han trivs som bäst.

Säsongen 2006 öppnade Petter och laget strålande men en stressfraktur i knäet precis innan VM-uppehållet satte stopp för fortsatt spel den säsongen. Lyckligtvis gick rehabiliteringen gick som planerat och lagom till säsongspremiären 2007 var Petter redo för spel igen.

Första matchen från start efter skadan var mot BP i den fjärde omgången. Efter 21 minuters spel så hade Petter dödat matchen med två mål. Visserligen skulle Petters målfabrikation den säsongen bara fördubblas från de två strutarna mot BP, men spelmässigt så hade han mognat rejält. Uefa Cup-matchen hemma mot Braga avgjorde han på egen hand med två spektakulära mål. Förvisso blev Bajen sedan rejält uppläxade nere i Portugal men Petter hade bevisat att han höll på internationell nivå.

I och med Egurens flytt till Villareal fick Petter äntligen spela offensiv mittfältare på permanent basis. Det skulle komma att bli ett betydande steg i Petters utveckling. 2008 fick Petter sitt definitiva genombrott och var en av allsvenskans bästa spelare under vårsäsongen, trots att Bajen var knappast var ett topplag.

Hans prestationer gav ett eko genom fotbolls-Europa och tråkigt nog kunde Bajen inte stå emot när Groningen lockade med ett miljonbud. Efter Petters flytt lyckades Bajen inte få ordning på sitt spel och gick förlorande ur sju av de tio avslutade omgångarna.

Om Petter nu en gång för alla kan bli kvitt sina skadeeländen så har jag svårt att se varför han inte skulle kunna få chansen i någon utav de större ligorna.

6. Charlie Davies (2007-2009 56 matcher, 21 mål)

När julruschen befann sig i klimax 2006 så investerade Hammarby i en ung amerikansk anfallare. 20-årige Charlie Davies, som hämtades från Boston College i den amerikanska universitetsligan, lovordades av den gamle trotjänaren Micke ”Hella” Hellström som hade sett briljera Charlie i en universitetsmatch.

Pressen var naturligtvis enorm på den 178 cm långa speedkulan, som ansågs vara en av USA:s mest talangfulla spelare. Trots en turbulent försäsong som präglades av trassel med Jeffrey Aubynn och storförlusten (1-5) mot BP så lyckades Charlie Davies hitta nätet ett par gånger i träningsmatcherna.

Men när allsvenskan rullade igång så gick det plötsligt tyngre för Charlie. Enkla målchanser missades och samarbetet med anfallspartnern Paulinho var ineffektivt. Snart så skulle Charlie förpassas från startelvan och under sommaren och hösten så började han de flesta matcherna på bänken.

Efter tre raka förluster fick Charlie dock chansen från start i den avslutande omgången mot GAIS på Söderstadion. Charlie tackade och bockade för förtroendet med att göra sitt första, andra och tredje allsvenska mål.

Med de tre målen i baggaget tog Charlie följande säsong med storm. 2008 pangade jänkaren in 14 mål och hamnade på en delad fjärdeplats i den totala skytteligan. Ett stadigt svar på de kritiker som efter debutsäsongen menade att Charlie var en floppvärvning.

2009 mäktade Davies med 4 mål på 9 matcher innan Souchaux fick upp ögonen för den landslagsanfallaren. 20 miljoner och otaliga handskakningar senare var affären i hamn. Resten är historia, Bajen tappade allt sitt anfallsspel i och med Charlies frånvaro och parkerade på sistaplatsen i Allsvenskan efter 30 spelade omgångar.

Charlies mest värdefulla egenskap är förmodligen hans starka psyke, den starka tron på egen framgång. Trots den miserabla debutsäsongen så krigade han vidare, fast besluten om att vändningen låg runt hörnet. Tony Gustavsson ska naturligtvis också ha stor cred för Charlies utveckling. Han såg och vågade tro på potentialen hos en spelare som var helt utdömd.

Nu håller vi tummarna för att Charlies rehabilitering går snabbare än förväntat, så att han får hänga med sina fellow dudes ner till Sydafrika i sommar. För det är han sannerligen värd.

7. Paulinho Guara (2005-2008 72 matcher, 27 mål)

Efter Alvaro Santos succé i Helsingborg blev brassvärvningar ett reguljärt inslag i den allsvenska fotbollen. Sommaren 2002 scoutade Örgryte hem två anfallsess från Atletico Mineiro i Afonso Alves och Paulinho Guara. Duon levererade med mersmak och prickade tillsammans in 19 mål på de 18 återstående matcherna.

Paulinhos andra säsong i Sverige fortsatte på samma positiva maner, med bland annat en andraplats i skytteligan och en fjärdeplats i allsvenskan med Örgryte. Under den tredje och fjärde säsongen på svensk mark gick det tyngre för laget, men Paulinho fortsatte att hitta nätet. Flera allsvenska liksom utländska klubbar visade då intresse för måltjuven, däribland Bajen.

Och det blev tillslut, oväntat nog, Bajen som tillslut fick Paulinhos signatur. En stor investering som naturligtvis medförde höga förväntningar. Förväntningar som Paulinho hade svårt att infria under sitt första halvår i Bajentröjan. Han hittade endast nätet två gånger under de avslutande sju omgångarna.

Men året därpå var succén ett faktum. Inte sedan Herminators tid hade Bajen skådat en lika notorisk målgörare. Paulinho högg på allt, gjorde mål med likväl huvudet så som båda fötterna, vilket genererade i en andraplats i den totala skytteligan med 12 kassar.

Målskörden var något knappare under 2007, då han hittade nätet 9 gånger. Bajen var ojämna och hamnade på en 6:e plats efter att ha förlorat en tredjedel utav alla matcher.

Säsongen 2008 skulle bli Paulinhos sista i Bajentröjan då han efter halva säsongen prövade lyckan i det Sydkoreanska ligalaget Busan I’Park. Ett tungt avbräck för laget och extra tråkigt då hans samarbete med Charlie Davies börjat klicka ordentligt under våren.

Paulinhos stabila målskörd gjorde honom till en tung pjäs i Bajens startuppställning. Brassen var också en fin kille utanför planen - en sympatisk kille som alltid hade ett leende på läpparna. På planen var en han spelare som inte märktes speciellt mycket i spelet men fanns alltid på rätt plats när farligheterna uppenbarades. En klassisk matchvinnare.