10 procent flås och 90 procent intelligens
Får vi på Söderst@dion bjuda på lite helgläsning från tiden när det begav sig. Året var 1966 och det ska handla om en match i division två Svealand. Inte en vanlig serielunks match, utan något mycket större.
Hammarby hade fram till "Nackas" come back den 15 juni endast dragit 6 300 åskådare under hela våren. Innan den här matchen fick Lennart Skoglund värma upp sig med en match i reservlaget på Årsta IP och av någon underlig anledning var alldeles fullt runt planen.
Runt tusen åskådare. Hammarbys reservlag slog Åtvidaberg med 3-0. "Nacka" stod och flämtade efter luft i slutet av matchen. Men saken var klar: Nacka skulle omedelbart in i A-laget igen. I serieprogrammet stod det Sandviken. Och till den matchen kom det fler åskådare än A-laget haft totalt på hela våren.
Hammarby spelade på Stadion eftersom Johanneshovs IP byggdes om. På den tiden var det ett fåtal som kände till ordet Söderstadion, men snart skulle ordet få en speciell innebörd för väldigt många. Hade Internet funnits då för 35 år sedan, kanske vi skulle ha läst följande rader på den här hemsidan om vi haft chansen att intervjua Lennart Skoglund:
- Den 16 juni 1966 gjorde jag en stark match mot Sandviken, som vi klippte till med 2-1
på Stadion.
Under rubriken "Nacka succé" med underrubriken "Hammarby tjänade 30 000", lät det så här i Aftonbladet:
"Gubben Skoglund är guld värd för Hammarby. På torsdagen spelade han in 30 000 kronor ensam. För Nacka drog i sin come back mot Sandvikens IF (2-1) ensam 6 000 av de 7 000 på läktarna, så kassör Yngve Lindberg bör idag ta och skänka mattförsäljare Skoglund en extra tacksamhets tanke. Och vad mera är: De 7.000 kommer tillbaka! Så bra var Nacka!
Och visst var det en riktig show som gubben Skoglund spelade upp. Han började redan i första minuten, då han först dribblade av två man och med hjälp av Tom Turesson spelade sig förbi ytterligare en motståndare. Sedan small det. Men den gången var Sandvikens målvakt med på noterna.
Det var en upptakt med mersmak. Och vi på läktarna fattade genast galoppen. Applåderna smattrade och hurraropen dånade i den gamla olympiaborgen.
- Härligt med publiken, tyckte Nacka. Det är den som ger en fifty (50) procent av spelhumöret.
Men det ska genast sägas att publiken fick tillbaka för att den värmt upp Nacka. Uppvärmningen var ömsesidig. Sällan har en fotbollspublik i detta land använt handflatorna så flitigt, som under denna match.
Den klart bästa match jag sett i år, var det betyg som den förre förbundskaptenen Lennart Nyman gav Nackas come backjippo.
I omklädningsrummet efter matchen avslöjade Nacka att han verkligen hade nerverna på utsidan, när han vandrade ut till avspark:
- Så nervös som jag var i dag tror jag aldrig jag varit under hela min karriär. Jag visste att allt berodde på hur jag lyckades i dag. Men nervositeten släppte redan från början när jag såg att skinnet vandrade min väg.
Och det gjorde det sannerligen. Det var Nacka som i fornstora dar. Den snart pensionsmässige, 37 år på julafton, från Katarina Bangata gjorde som han behagade.
Ensam svarade han för flera finesser än planens övriga 23 aktörer tillsammans. Det var klacksparkar, millimeterpassningar från 30 meters håll, dribblingar med pass i rätt ögonblick, skruvade hörnor och dito frisparkar - ja, ni vet allt som hör Nackas repertoar till.
Ja, han hann t.o.m. med ett par nummer som inte brukar tillhöra det sedvanliga programmet. Som när han t.ex. var framme och lugnade ner brodern Karl-Ewert "Ya", då denne ilsknade till över ett angrepp från en stålman.
- Man känner sitt ansvar som storebror, förklarade Nacka.
Det var alltså Nackas dag på Stadion. Inte nog med att bifallsropen dånade och applåderna smattrade mot honom
I halvtid placerade en av idolens supporters en blomkvast vid Nackas långsida. Och efter matchen blev han hissad av en publik som stormade in på planen!
När hände sådant senast i en div II-match?
Nacka var så bra att Sandvikens lagledare Nils Åhman efter 23 minuters spel i andra halvlek beslutade att ta backen Kjell-Åke Karlsson av banan. Det var han som skulle neutralisera Nacka.
- Och det gick ju inte alls det, tyckte Kjell-Åke. Jag gick för långt ifrån honom. Det hade nog gått bättre om jag stått och trampat honom på skorna.
Det mest överraskande denna ljuvliga sommarkväll, var att gubben Skoglund hängde med hela matchen. "10 procent flås och 90 procent intelligens" hade Nacka varudeklarerat sig själv - och det räckte tydligen till 90 minuters topp fotboll.
- Ingen kan ha blivit mer överraskad än jag, framhåller Nacka. Jag trodde det var klippt i halvtid, för då var påkarna stumma.
- Men det höll faktiskt. Vår tränare "Kinna" Kraemer var framme och hörde sig för i mitten av andra halvlek, men jag förklarade att "gubben hänger mé" Så dom fick byta ut brorsan i stället.
Men det var inte bara Nacka som var glad i Hammarbykabyssen. Lagledaren Hasse Möller strålade också:
- Ljuvligt att vi satsade rätt. Även om det blev för mycket show och klacksparkar den sista kvarten för Skoglund. Han har en sådan underbar bollkänsla att vi helt enkelt inte kan undvara honom."
(forts. i del två)
