Äntligen SM-guld!!!!!!
Det forsar in bidrag i en sällan skådad ström. Hammarbys Guld fick fördämningarna att brista. Varsågod här kommer en ny gästskribent.
Här kommer ännu fler Bajentankar och efter att ha läst dessa skulle jag vilja föreslå ett besök på hennes hemsida. Där finns det en del Bajenbilder:
http://www.geocities.com/mmoberg71/
Jag var där 1982. Som 11-åring satt jag på 4:e bänk straxt till vänster om klacken på norra läktaren med mamma, pappa och lillebror. Innan matchen började sprang ett Bajen-fan med blont yvigt hår (peruk?) och Bajenmössa och halsduk ut till mitten av planen och överräckte en bukett blommor till tränaren B.P. Söderstadion kokade av stämning och samba och jag tror nästan att ALLA var med och sjöng "här är Hammarbys a-lag, här är Hammarbys fans". Jag var rörd till tårar... men det blev en besvikelse att gå hem utan att Hammarby hade fått något guld.
1998 i matchen mot Göteborg stod jag för första gången i klacken. Det var lite pirrigt första gången... man visste ju inte om det skulle vara stökigt där. Jag insåg dock snabbt att det var härifrån jag ville se matcherna. Kändes jättebra att själv kunna välja var man vill stå. När Anders Frisk dömde straffen till Öster på Söderstadion kom mina tårar för andra gången i mitt liv på Söderstadion. Men denna gång mer i form av ett barn som gjort sig illa och gråter. Det gällde ju så mycket. Hammarby hade legat överst i allsvenskan under en period och det började närma sig slutet. Då kommer denna straff på övertid som avgör hela matchen och som kom att avgöra så mycket mer än någon - trots tårarna, kunnat ana i den stunden. Inget guld den gången heller ...
När Henrik Appelqvist redovisade för Hammarbys "s.k" ekonomi på mötet i början av året kändes det jobbigt att vara Hammarbyare. Att så många tippade Hammarby som ett bottenlag inför säsongen kändes också tråkigt, även om jag inte riktigt förstod varför. Men från det att säsongen började så kändes det nästan bara bra. Andreas Bild som avslutade förra säsongen stålande, började denna säsong nästan lika strålande fram till skadan. Micke Andersson, som vi visserligen var många att kräkas galla över under en del av säsongen, fick en stor betydelse för resultaten i slutet av säsongen med sin kämpar-anda! Dessutom gjorde han ju första målet mot AIK sen Kaj Eskelinen -98, glöm aldrig det! För att inte tala om Micke "Hella" Hellström som gjort en kanonsäsong!! Det har varit en fröjd att se hur han vuxit denna säsong och tagit för sig och varit framåt!! Lasse Eriksson... behöver jag säga mer? Vem kommer att glömma Johan "Danken" Anderssons frisparkskanon mot Trelleborg? Men framför allt: Vilken Hammarbyare kommer att glömma datumet 2001-10-21, den dagen när Hammarby vann mot Örgryte och tog SM-guld för första gången i Hammarbys 104-åriga historia innan ens alla omgångar spelats? När Kennedy gjorde 3-1 mot Örgryte kom mina tårar för 3:e gången på Söderstadion. Det hade ju aldrig varit såå nära förut!!! Men när slutsignalen ljöd fattade jag inte riktigt vad som hänt...
På den tiden när jag var barn, kändes det ibland som att fotboll på Söderstadion var något jag var tvungen att följa med på. Visserligen var det kul när vi gick upp på Söderstadion någon gång och tittade på träningen och träffade idolen "Putte" Ramberg. Men i efterhand känns det som att dom lite påtvingade matcherna på Söderstadion är det som jag tackar mina föräldrar mest för idag från min uppväxttid. Hade jag inte varit där då så hade jag idag, precis som mina tjejkompisar, inte förstått betydelsen av att se fram emot april månad och premiär för en ny sommar på Söderstadion... och då hade jag inte fått uppleva detta ofattbara glädjeruset av att:
HAMMARBY FAKTIST TAGIT SM-GULD 2001!!!!
TACK HAMMARBY FÖR EN UNDERBAR SÄSONG!!!
TACK SÖREN CRATZ FÖR DIN INSATS I HAMMARBY! LYCKA TILL I FORTSÄTTNINGEN!
