Förlust och förnedring
Något fredagsmys var det sannerligen inte tal om på Söderstadion. Hammarby förlorade mot Brage i Superettan med 1-0. Och jag kan inte ens skylla på domaren.
Det gör ont att erkänna att det inte ens var orättvist. Igår skrattade jag hånfullt åt gnagets förlust men idag är jag den förste att erkänna att det skrattet fastnade i halsen. Förmodligen är det hela fotbollssverige som skrattar åt oss nu. Det vi tvingades stå ut med på Söderstadion idag var nog bland det värsta jag varit med om. Och det som smärtar mig mest är att vi är helt utan spelidé.
Varannanmatch-Bajen. Söderstadion-ångest hos spelarna. Ingenting stämmer. Och laguttagningen förbryllar mig å det grövsta. Frågan är bara var jag ska börja någonstans. Om jag ens orkar skriva om skiten.
Linus Hallenius saknades. 'nough said liksom.
Isak Dahlin skötte sig bra idag med. Smällen han fick i inledningen tog nog egentligen rätt hårt. Tyckte han såg halvskadad ut mest hela matchen men gjorde en stabil insats ändå. Att inte Bragespelaren fick en varning för den kapningen var synnerligen märkligt. Petter Furuseth kommer också undan med hedern i behåll. Han försöker i alla fall. Även Johannes får godkänt för insatsen trots insläppt mål.
Innermittfältet var ofantligt långsamt och ännu en gång blir vi utmanövrerade där. Andreas Dahl verkar vantrivas å det grövsta och han känns helt omotiverad. Jag som trodde han skulle bli stommen att stötta sig mot. Kombinationen Gaete och Dahl kändes alldeles för långsam. Det blev omständligt och lättläst.
Överlag är det alldeles för dålig rörelse i Hammarby.
Idag fick Tobias Holmqvist och Freddy Söderberg chansen från start. Är det ett understatement att påstå att de inte tog den chansen? Dålig bolltouch, uselt samarbete och noll rörelse. Så skulle jag vilja sammanfatta dagens anfallspel. Jag saknar fart i vårt offensiva spel. Vi är så tröga och långsamma att motståndarna skrattar åt oss. Vi är lättlästa och busenkla att spela mot. I onsdags pratade vi på läktarplats om det sköna att Simon och Castro gjorde psykologiskt väldigt viktiga mål mot Assyriska och vad blev tacken? Jo bänken. I min värld är det märkligt. Mycket märkligt.
Att Sebastian Bojassen fick spela mittback förstår jag då vi helt enkelt saknar alternativ i backlinjen med skador på Totte och Filip. Däremot tyckte jag mig skönja en större dos osäkerhet hos Sebastian idag när han skulle agera sista utpost. En stor del av hans fotbollsspel går ut på tufft närkampsspel och hårda dueller. Det tordes han inte riktigt idag. Inte alls konstigt och kanske dessutom klokt eftersom kostnaden för ovårdat spel som mittback ofta kan vara mycket högre än att tappa bollen på mittplan. Vi hade tametusan knappt ett enda avslut på mål förrän i slutskedet av matchen. Gaaaah så frustrerande.
Vi fick se en bra publiksiffra, över 7000 på plats, även om jag hade en förhoppning om än mer. Dessvärre är ju den här typen av upplevelser inget som får folket att rusa till biljettluckan för att köpa sig entré till nästa hemmamatch.
Själv glömde jag säsongskortsbiljetten hemma så jag fick vackert köpa ny biljett idag.
Listan kan göras lång över saker som inte fungerade idag. Jag har ingen förklaring till varför spelarna ser ut att lida av sådan scenskräck när de kliver in på Söderstadion. Det är ju vår borg. Det är här det ska vara kul som fan att lira boll.
Mest bekymrad är jag dock över att det laboreras så oerhört med laguppställningen. Visst, skador och avstängningar påverkar ju, men jag ifrågasätter starkt att en sådan som Simon Helg ännu en gång för börja på bänken. Jag ifrågasätter valet av anfallare. Och jag saknar en spelidé. Snälla, snälla.. skaka fram en sådan och fullfölj den!
Jag känner mig mest tom. Det som i onsdags var så underbart är precis lika nattsvart idag. Vi förlorar hemma på Söderstadion mot IK Brage. Ett Brage som är nykomlingar i superettan precis som vi. Dock med skillnaden att de tog klivet upp. Förra året skilde det två divisioner mellan lagen. Och Brage var idag det bättre laget. Det är fan tragiskt.
Go´natt. I morgon är en ny dag. Hoppas jag. Den ska masochistiskt nog spenderas i Borlänge. HTFF lirar mot Dalkurd. Jag tänker vara på plats.
