Krönika: Tankar efter Jönköping
Jag tänker inte skriva om att vi ska kämpa vidare och hålla huvudena högt, om att det kommer vända, om att krisen bara är en ytterligare vinkling från media. Nej det får andra göra ikväll.
Bajen spelar utan idé och utan idé behövs individuella prestationer, de individuella prestationerna har Hallenius svarat ensam för. Utan honom så hade vi lika väl kunnat stå utan några poäng överhuvudtaget.
Spelarna vet inte var felet ligger och tränarna pratar om bra prestationer.
Janne Mian, fystränaren avgår och mitt i allt står Hammarby i en ekonomisk kris som heter duga. Vad som sker bakom ridån är svårt att säga men det ser minst sagt bra ut.
Rami och Dahl var spelarna som skulle visa vägen med sin pondus och erfarenhet. Rami skadade sig i sedevanlig ordning och Dahl har inte burit ansvaret så som man trodde att han skulle göra. Dahl tycker också att fansen stressar laget. Själv tycker jag att det är laget som stressar fansen.
Hjärtat saknas. Laget kämpar, spelarna springer men det är skillnad på att kämpa och på att kriga med hjärta. I dagens läge ser jag en spelare som spelar med hjärtat och det är Hallenius, är det en slump att han är vår klart bästa spelare? Nej det är det inte, han slåss i varje steg och i varje tanke och därför gör han det bra.
- Det är marginaler. Säger någon
Marginalerna ska vara något som fäller ett lag någon enstaka match, inte 5 av 8.
Drömmen om att gå upp till Allsvenskan ser mer och mer ut som ett skämt.
Men vad ska man göra? Vi är bajare och vi kommer fortsätta gå och sjunga i vilket fall som helst. I värsta fall gör vi det med gråten i halsen på en grusplan i division två.
Sedan vill jag passa på och hylla HTFF, fantastiskt vändning mot Sirius senast. Undrar om HTFF hade gjort det bättre i superettan med tanke på stämningen och samspelet som verkar råda där.
Nej, nu ska jag sätta på lite youtube klipp från Salles och Runas tid och njuta. Jag föreslår att du gör samma sak.
