AEG eller inte AEG det är frågan?
Ikväll har Hammarby ett extra årsmöte på Bohusgatan. Ett viktigt sådant. Viktigt för framtiden.
Sedan i våras har Anschutz frågan stötts och blötts i ett oändligt antal inlägg på Hammarbys officiella hemsida och här på Söderst@dion.
Diskussionens vågor har gått höga. Fast det har skett i olika tidsintervaller. Det glädjande har varit att debatten hela tiden har tagit utgångspunkt i vad som är bäst för Hammarby.
Jag måste medge att jag velade fram och tillbaka innan sommaren. Då var frågan om AEG skulle välja Djurgården eller Hammarby och reflexen skrek omedelbart ut en önskan om att de skulle välja Hammarby. För då var det bara en kamp mellan de två Stockholmslagen och i en sådan kamp gäller det bara att vinna. Men hur vinner man? Stod vi som segrare när Anschlutz deklarerade att de valt Hammarby Fotboll (tillsammans med hockeyn) som samarbetspartner? Eller var det Djurgården som vunnit, på något märkligt sätt?
Sedan kom sommaren som sagt och vi fick glädja oss åt fantastiska spel av vårt A-lag.
Under den perioden mötte vi Helsingborg, Halmstad och Trelleborg samtidigt som tränarfrågan i Hammarby skrevs i krigsrubriker. Då glömde jag bort AEG och allt vad det innebar. För vi gick upp på förstaplats i allsvenskan.
Men när hösten kom då bestämde jag mig för att vara positiv till ett samarbete. Efter det har jag inte bytt åsikt en enda gång.
- Jag kommer alltså att rösta Ja till att Hammarby Fotboll skriver under detta samarbetsavtal med AEG.
Anledning till det är att jag fick in följande tankar i mitt huvud. Efter de fantastiska åren 1982, 83 och 84 (ja åttiofyra var också ett underbart år) började Hammarbys rutschbana utför i svenska fotboll. Rakt ner i division ett träskets oglamorösa harvande. Det skulle dröja ett antal år, närmare bestämt fyra år, innan vi fick kliva av det allsvenska tåget. Det var inte bara en gång vi knöt nävarna på Söderstadions läktare och förbannade Hammarbys dåvarande styrelse för att de missade chansen att smida medan järnet var varmt. Varför såg de inte om vårat hus efter de framgångsrika åren 1982/83, då vi stod på topp och borde ha varit en attraktiv klubb att spela i. Istället fick vi höra argument som:
- Passade det inte att spela i Hammarby tidigare, då borde det inte passa nu heller.
Tänk också på att då hade vi inte denna enorma skuldbörda som vi har nu.
Att som då gräva ner huvudet i den svenska myllan och vara sig själv nog, var ett första steg mot division ett katastrofen. Hur kul var det att sitta på Norra tillsammans med ett tusental åskådare 1992 och se kampen om bollen i den anrika serien ”Höstettan Östra”?
Värsta minnet är nog ifrån sista seriematchen mot Forward då vi vann med 6-2. Eskil gjorde förövrigt två mål och 354 åskådare jublade i högan sky. Vårt hemmasnitt i den serien blev 1502 åskådare. Den enda fördelen med det var att det gick att byta läktare efter första halvleken, så man fick bra plats och se Hammarby anfalla hela matchen.
Vi kan kalla det för experimentet ”dåliga tider”.
Nu väljer jag istället att rösta JA till AEG för att förhoppningsvis får följa Hammarby under experimentet ”goda tider”. Jag ger det fem år. Sedan är det dags att utvärdera. Faller det inte oss på läppen så finns alltid möjligheten att avsluta samarbetet efter fem år. Genom att säga upp avtalet efter fyra år.
Kalla mig gärna aningslös, men jag ser ingen annan utväg. Årets säsong har givit blodad tand och jag vill gärna fortsätta att se Hammarby i den allsvenska toppen.
Dessutom är mina erfarenheter av den sittande styrelsen goda och jag har stort förtroende för Henrik Appelqvist och Rikard Tallén som förhandlat fram detta avtal. Speciellt gläder jag mig åt den extra halvmiljon som ungdomsfotbollen nu kommer att få varje år.
Känner även på mig att övriga Fotbollssverige följer kvällens möte med stort intresse och att det skulle jublas på de flesta håll om Hammarby än en gång valde att missa chansen. Speciellt i AIK och Djurgården.
Vi ses på Fr@ns Sch@rtaus ikväll!
