- -
Degerfors för svåra för Bajen
Drömstart med 1-0, efter mål av skyttekungen Hallenius redan i tredje minuten, i kvällens tuffa bortamatch mot Degerfors. Men dessvärre så förändrades matchen till en mardröm för Bajens del då Degerfors vände och vann med totalt 4-2. Kräftgången fortsätter för Hammarby.
Startelvan i kvällens match mot Degerfors gentemot cup-fighten mot Trelleborg visade på några förändringar. Isak Dahlin klev tillbaka in i backlinjen, istället för Robin Wikman som förpassades till bänken. Bojassen, som spelade back mot Trelleborg, fick ta Andreas Dahls mittfältsroll i dennes frånvaro. Tobias Holmqvist fick ge vika för (kungen) Linus Hallenius, som vi alla älskar så mycket just nu i dessa svåra tider.
Och just älskade kung Hallenius var den som öppnade partyt på Stora Valla i kvällens match. I blott tredje minuten så slet sig Castro Tello loss och vek in i straffområdet. Han skickade in en passning snett inåt bakåt och vem fanns där om inte allas vår symbol för hopp denna säsong – Linus Hallenius. Hans åttonde mål för säsongen, på nio spelade matcher, innebar 1-0 till bortalaget Hammarby och jag kunde inte låta bli att tänka: ”Så mysigt, nu vinner vi lätt! Vilken jävla bra start!”
Det skulle jag aldrig ha tänkt. För som på beställning ifrån Belzebub själv så kvitterade Degerfors efter vad som kändes som en sekund men i verkligheten var tre minuter. En långboll från deras backlinje seglade snyggt över hela planen, och däribland Bajens spelare, för att landa perfekt i steget på en löpande Peter Samuelsson som relativt ostört kunde nicka in 1-1. Hopf tvekade betänkligt i mål och gick ut för sent samt att Isak Dahlin hamnade ordentligt på efterkälken när Samuelsson väl stormade mot mål. Markeringen på målskytten lämnade en hel del att önska från försvararna… och inte mycket bättre skulle det bli.
Första kvarten var riktigt underhållande men samtidigt ruggigt ansträngande att titta på, det svängde ordentligt med målchanser titt som tätt, vilket ett svettigt stjärtavtryck i min soffa talade tydligt för. Det hade lika gärna kunnat stå 3-3 efter femton minuter. Castro Tello testade ett bra skott utanför straffområdet men en ruggig enhandsräddning från Degerfors-keepern nekade honom målet. Den gången. Därefter hade Samuelsson chans att upprepa helvetetskapet han pysslade med vid 1-1 men hans nick på hörnan gick lyckligtvis utanför stolpen med några millimeter. Den gången.
Efter dryga halvtimmen så bjöd (den förre Hammarby-junioren) Christophe Lallet på en show som hette duga på sin kant då han snurrade upp Saez Jarpa ordentligt. Han slog bollen på ena sidan av Jarpa och sprang själv på andra, vilket såg lekande enkelt ut. Tyvärr så följde han upp showen med att slå ett inlägg rätt i planeten på målskytten Peter Samuelsson som, likt Henrik Larsson i EM 2004, mötte bollen perfekt i luften och nickade in 2-1. Markeringen på Samuelsson gick även där att diskutera, närmaste bajare kändes som en halvmil bort. Men snyggt var det, tyvärr. Isak Dahlin hade i en sekvens tidigare fått en skada och behandlades för det vid sidan av planen, just när målet kom till, men man kan ju tycka att hans frånvaro ska täckas upp av andra spelare.
Kort därefter var mardrömmen ett faktum då Tobias Solberg, efter att en Degerfors-hörna nickats bort, får bollen några meter utanför straffområdet. Som om han inte gjort annat i sitt liv så tog han behärskat ned bollen på bröstet och smekte sen upp den i Hopfs vänstra kryss med en ursinnigt läcker yttersida. Om det var dåligt försvarsspel på det första målet så går det knappast att säga något Solbergs 3-1 mål. Hur ska man försvara sig mot det där? Hänga en gnagare i ribban och hoppas att bollen träffar det puckot? Nej, inte så mycket att snacka om, som sagt. Sjukt snyggt och jävligt jobbigt läge för Bajen när domaren blåste för halvtid på Stora Valla.
Degerfors ledde fullt rättvist efter en spelad halvlek och, bortsett från de inledande tio minuterna, så hade inte Bajen mycket att sätta emot. Det rödvita hemmalaget spelade riktigt bra med precisa passningar över hela planen. Det gjorde inte Bajen. Till skillnad från sina motståndare så var det mycket slarv i passningsspelet och – Hallenius enda undantaget – den jävlaranamma man vill se hos spelarna var spårlöst försvunnen. Bajen stack upp i några halvchanser i första halvlek men oftast var Hallenius för ensam för att trolla och det fylldes inte på med folk i boxen som man kan önska. Jag hörde mig själv skrika några gånger; ”men där ska ju nån för faaan vaaaaaa!!” och peka aggressivt på TV-n mot den delen av motståndarnas straffområde där det var helt tomt på Hammarbyare när inlägget kom.
Andra halvlek visade inledningsvis upp samma matchbild som i första. Degerfors pressade på och spelade bra medan Bajen mest fick jaga boll. Men efter en stund så smög sig Bajen tillbaka in i fighten och initiativet i matchen vände definitivt när Castro Tello reducerade till 2-3 med ett snyggt pressat långskott. Stenhårde Bojassen vann boll och serverade Castro Tello som satte fart mot mål, skottfintade för många gånger för att mina känsliga nerver skulle klara det och avslutade sedan snyggt vid ena stolpen. Nu var det match igen! Den efterlängtade jävlaranamman återfanns hos spelarna och äntligen vanns det några närkamper. Det visades plötsligt vilja och beslutsamhet!
Bajen tog mer eller mindre över matchen helt nu och Castro Tello, tillsammans med Maic Sema, bjöd på riktigt bra spel och Hallenius fick ett par-tre chanser som med lite flax kunde ha resulterat i mål. Däriblad ett stolpskott. Men flax är inget som Bajen prenumererar på just nu så givetvis blev det inte mål. Simon Helg visade sina kunskaper när han, i slutminuterna, kom loss på sin kant några gånger och serverade Hallenius som sköt stenhårt. Men tyvärr utanför.
Med cirka tio minuter kvar av matchen belönades Jarpa med sitt, för kvällen, andra gula kort och blev följaktligen utvisad. Något hårt dömt kan det diskuteras men rött kort var det likväl och Bajen fick fortsätta jaga kvitteringen med endast tio spelare.
Precis innan slutet blev Helg lite syndabock när han, åter igen, klev runt på sin kant men höll i bollen på tok för länge för att till slut tappa den, vilket resulterade i en kontring för Degerfors där Johan Bertilsson retfullt enkelt kunde placera in 4-2 bakom Hopf.
Tack och god natt för Bajen.
Hammarby höjde sig i andra halvlek men dessvärre räckte det inte hela vägen. Sema, Bojassen, Castro Tello och (som alltid) Hallenius får ett extra plus i kanten av mig. Det är nästan skrämmande hur viktig Hallenius är för Bajens offensiv, ibland är han en dimension bättre än sina med- och motspelare. Till exempel så visade han sin styrka när han, i andra halvlek, testade skott i straffområdet, med typ fyra Degerfors-spelare hängandes på sig, ett skott som dessvärre täcktes av ett rödvitt ben ut till hörna. Men trots att folk hängde och klängde på honom så såg man tydligt hur han kyligt försökte placera in bollen i fel hörn, vilket var imponerande att se i den trängda situationen. Det är så skönt att se hans övertygelse på sin förmåga. Muthafucka vad bra han är, den unge anfallaren. Jag bävar redan nu inför den dagen då Linus väljer att lämna Bajen. Inget ont om Holmqvist eller Söderberg – men utan Hallenius så finns det nada kvalité i anfallet (Castro Tello ser jag mer som en offensiv mittfältare än en utpräglad forward). Snälla Linus – ät din gröt, stretcha ordentligt, bry dig inte om pengar från andra klubbar, bli inte skadad, lämna oss aldrig. Pretty please, med lite smör på?
Degerfors vann med 4-2 och avancerade upp till andra plats i tabellen. Hammarby placerade sig på 10:e plats, vilket dessutom kan bli ännu sämre efter hela omgången blivit spelad. Vad ska man säga om det? Väntat? Nej, det tycker jag inte, vi har ett bra lag. Önskvärt? Knappast. Slutgiltigt? Nej, det tror jag inte. Det gäller bara att spotta i näven och köra på. Jag har ingen lösning på problemet som råder just nu, men låt mig citera en klockren banderoll från matchen mot Väsby (med reservation för lite fel); ”Sökes: En spelidé och 11 starka psyken. Finnes: Sveriges bästa fans”. Svårare än så behöver det inte vara. En klar spelidé att följa och spelare som tror på det de gör och som kämpar tills de dör.
Forza Bajen.
