Hammarby slog Elfsborg
Bajen tog sig vidare till kvartsfinal i svenska cupen genom att hemma på Söderstadion vinna med 3-1. Sebastian Castro Tello gjorde två mål, Petter Furuseth ett.
Det är svårt att hitta rätta ord att inledda kvällens matchrapport med men sångstrofen "aldrig blir segrar så stora - som när man är van att förlora" från Bajen Forever-plattan klingar onekligen i min skalle när jag med det bredaste av leenden vandrar hemåt i sommarnatten.
Jag vet inte om det blir så mycket bättre än så här.
Eller, ja. Det fattar jag ju att det finns saker som slår högre än en cupseger, men just här och nu känns det helt obeskrivligt skönt. Laget har de senaste tre matcherna, likt fågeln Fenix, rest sig ur askan. Vi har återtagit Söderstadion som inte alls känns så fyllt av ångest så som slutet av förra säsongen och inledningen av den här. Det är samma killar på plan, men en helt annan prestation.
För att inte tala om folket på läktarplats. Idag var vi bara dryga 4000 personer, det är väl visserligen en okej siffra för en cupmatch, men vi lät som oceaner fler människor. Det var stundtals ett helt fantastiskt tryck på läktarplats. Jag blir alldeles varm inombords bara av att tänka mig tillbaka ett par timmar.
Jag tog inga anteckningar under dagens match. Har ingen som helst koll på när målen föll eller när byten gjordes. Det jag däremot vet är att vi tog ledningen ganska omgående. Och att Sebastian Castro Tello stod för den grannlåten. Castro har spottat upp sig betydligt på sistone. Idag såg jag en rapp, stark och jävligt spelsugen kille som gjorde livet surt för Elfsborgs backlinje flera gånger om. Kanske kan jag önska att han ibland skulle välja att spela bollen i tidigare lägen, men en kväll som denna förtjänar han faktiskt bara idel beröm. En helgjuten insats av Castro som får hela Norras ovationer efter att ha blivit utbytt mot slutet och en hyllningsramsa sjungen till sig när han satt där på bänken.
Att Linus Hallenius är grabben hela dagen, det vet vi ju redan och jag kan absolut tänka mig att skänka min bil till Linus bara av ren tacksamhet för att han är så jävla fantastisk. Om han nu behöver en bil.
Det är Linus som i den andra halvleken spelar fram, en brilliant passning, till Petter Furuseth som med ett fantastiskt avslut hänger in 2-0. Söderstadion exploderar. När sedan Sebastian Castro Tello gör sitt andra mål för kvällen genom att stenhårt ligga och hugga framför målet och störa målvakt och försvar så visste glädjen knappt några gränser. Att stå där och ha 3-0 mot Elfsborg som i stort sett mönstrar sitt ordinarie lag hade jag naturligtvis hoppats på. Men knappast trott skulle hända.
Vi blev kanske till mans en smula övermodiga och ramsor som "Dela om - ojämna lag" och "kämpa Elfsborg" skanderades från publiken. Även Filip Bergman måste ha lyssnat på våra ramsor för han väljer ett sämre passningsalternativ och Elfsborg kan mot slutet av matchen ta tillvara på den bjudningen och reducera till 3-1 genom Martin Eriksson.
Hammarby spelar bra matchen igenom. Elfsborg är inte ofarliga, har mycket boll men försvarsinsatsen i grönvitt är helgjuten och jag kan inte låta bli att spela upp Josés monsterbrytning till hörna i inledningen av matchen när Denni Avdic (tror jag) hade ett gyllene avslutsläge. José gör en riktigt bra match i 90 minuter och förtjänar en stor eloge för sitt arbete. Hans snabbhet kommer verkligen väl till pass.
Andreas Dahl tvingades utgå efter en tackling av Anders Svensson. En Svensson som jag upplever har en vansinnig gräddfil hos dagens domare. Han får göra saker som ingen annan spelare får och det stör mig vansinnigt mycket.
Det var nog länge sen jag var så upprörd på domarinsatsen som idag. Den armbågstackling som Robin utsätts för i slutet av matchen renderar visserligen en frispark men betänk att Charlie Davies fick fem matchers avstängning för något betydligt lindrigare än den där. Och då står jag på norra. I samma andetag är det väl i ärlighetens namn värt att nämna att det såg misstänkt ut som hands på David Johansson där i andra i straffområdet som domaren inte blåste för. Må så vara att båda lagen drabbades, men partisk som jag är tyckte jag absolut att domaren var mest ojämn åt vårt håll.
I gästande Elfsborg imponerades jag av yttermittfältaren Johan Larsson. Killen är född 90 (precis som Simon Helg) och han ställde till en hel del bekymmer när han satte fart ute på sin kant.
Men mest av allt imponerades jag av inställningen och energin hos Bajenspelarna. Slå mig inte nu för att jag använde det så uttjatade ordet energi, men jag behöver nämna det idag. Borta är blyfötterna och de hängande huvudena. Istället mönstrar vi 11 stycken hungriga krigare med stora hjärtan som trivs med att spela fotboll på Söderstadion. Alla spelare var bra idag. Från Hopf i målet, Sema på mittfältet och Wikman på vänsterbacksplats. Alla gjorde det dem skulle.
Återigen - det är samma killar - men en helt annan prestation.
Tack Hammarby. Tack bröder och tack systrar på läktarplats. Den här kvällen skapades vi tillsammans en klassisk bajenmatch. Jag var där. Ni som missade den, stackars er.
Kärlek.
