- -
Chansrikt men oavgjort på Söderstadion
Det var en match med två halvlekar på Söderstadion när Falkenberg gästade Hammarby ikväll. Bortalaget hade första halvlek nästan helt i sin hand men Bajen kom igen efter paus. Dock misslyckades båda lagen med att göra mål.
Det var en ändring gjord i startelvan från debaclet i Göteborg senast och det var Petter Furuseth som tog plats på mittfältet istället för Sebastian Bojassén. Stämningen var på topp på Sveriges skönaste arena och nr 12 sjöng för fulla halsar när domaren blåste igång matchen. Falkenbergs fyra supportrar visslade och trallade lite säkert dom med.
Hammarby fick, vad som kunde ha blivit, en drömstart på matchen när Falkenberg var nära att göra självmål två gånger om. Detta redan efter två minuter. Det första var en stenhård nick mot eget mål som hade gjort självaste Richard Dunne stolt. Tyvärr gick den snygga nicken precis utanför till en hörna. På den hörnan spelades bollen kort till Helg som drog till för kung och Söderland. Skottet touchade ett knä på en FFF-spelare och gick klockrent i stolpen.
På ytterligare en hörna kort därefter fick Bajen en ännu bättre chans. Dahls fina smekning nådde David Johansson som kom helt perfekt mot bollen. Mina två hjärnceller hann tänka: ”Nuuuuuu blir det måååååål!” men tyvärr så nickade David ner i gräset och bollen studsade snett över. Jag kan tycka att där ska det fan vara kasse, han hade hela målet framför sig, men det är lättare sagt än gjort. Synd som fan var det hur som helst. För med tanke på hur halvleken utvecklade sig så hade ett mål för Bajen där varit väldigt behövligt.
Efter den inledande kvarten så sjönk nämligen tempot rejält och Falkenberg tog helt sonika över taktpinnen. Hallänningarna började testa Hopf i mål med diverse långskott och tog över matchen helt och hållet. I säkert tio minuter uppstod minst tre riktigt svettiga lägen för FFF, varav ett föranleddes av ett drömanfall av det gulklädda bortalaget. Med Hammarbyarna som koner så sågade sig FFF-spelarna fram genom planhalvan fram till straffområdet med ett riktigt imponerande passningsspel. Klapp-klappspel enligt läroboken.
Tack och lov så räddade Hopf skottet från nära håll.
Hammarby tappade helt initiativet och uppträdde håglöst och lika tafatt som en oskuld i sin sexdebut. En hel del passningar gick till adress ”Åt helvete” och det slarvades stundtals förargligt mycket. Bland annat tappade Sema bollen på mittplan varpå Falkenberg stormade mot mål. Erik Johansson i FFF kom i väldigt bra läge och försökte sig på en chipp med Hopf räddade åter igen och tippade bollen över ribban.
Hammarby ryckte upp sig lite mot slutet av halvleken men bortsett från den inledande kvarten så hade Falkenberg mer eller mindre allt spel. Det var med en lättnades suck jag konstaterade att det ”bara” stod 0-0 i paus och hur bedrövligt är det att man ens tänker så? Men FFF var klart bättre än Bajen i första och spelade riktigt fint. I försvarsspelet så var de resliga backarna suveräna på att inte låta Hallenius få bollen - eftersom det vet ju alla är lika med mål – och de skar av passningarna till honom hela tiden. Hammarby var huvudaktören i Felpassningarnas Afton och det såg ut att bli en riktigt jobbig andra halvlek.
Så därför var det glädjande att se Bajen komma ut som ett annat lag i andra halvlek. Borgqvist måste ha hällt dunderhonung i deras sportdryck i omklädningsrummet för plötsligt så var spelarna taggade och visade bra inställning. Äntligen började passningarna komma fram till avsedd mottagare och inte fem meter åt fel håll. Falkenberg fortsatte att ha rätt mycket boll och samtidigt hindra Hallenius från detsamma men ju längre halvleken led desto mer höll bägaren på att tippa över till Hammarbys fördel. Dock fick FFF ett kanonläge efter dryga timmen när en rensning/långboll nådde lillebror Alexandersson som hade öppen gata mot mål. Som räddande ängel för femtioelfte gången i raden kom Hopf utstormandes till mitten av planhalvan och offrade benpiporna i en duell med Alexandersson. Trots Hopfs försök så fick Alexandersson med sig bollen och sköt direkt mot det vidöppna målet. Lyckligtvis så gick skottet en meter utanför och Hopf samt resten av Bajen kunde andas ut.
Efter Alexanderssons chans tog Bajen över matchen och spelade på ett helt annat sätt än i första halvlek. I minut 73 så bytte Blomqvist in sig själv och plockade av en inte så lyckosam Furuseth och det bytet gav verkligen en injektion för Bajen. Hammarby lyckades etablera ett ordentligt tryck på Falkenberg och radade upp en del halvfarliga chanser och Helg och Blomqvist var inblandade i det mesta. Helg fick ett grymt bra läge i straffområdet men hans skott stoppades av en minst lika grym räddning från målvakten. Några minuter senare så skojade Castro Tello brallorna av sin motståndare med några finter och skickade sedan in ett inlägg som nådde Helg i ett väldigt bra läge men dennes nick gick tätt över mål. Blomqvist visade kort efter det att även Bajen kan det här med kortpassningsspel och zick-zackade sig fram hela vägen in i straffområdet. Falkenbergs målvakt Lukic slängde sig precis framför fötterna på Blomqvist som var en tånagel från att nå bollen. Castro Tello hade därefter två bra skottförsök men FFF fortsatte att ha en väldigt kompakt defensiv så alltid stod det minst en backrese i vägen och täckte skott.
Med fem minuter kvar av matchen så fick till slut Hallenius sin möjlighet och givetvis utförde han den med bravur. Helg spelade honom i djupet och efter att Linus, med vänstern, skottfintat sin bevakning till Rågsved så avlossade han bössan med högern med all kraft. Men Lukic i gästernas mål storspelade och räddade skottet med en benparad. Det ville sig inte riktigt för Hammarby denna afton.
I sekvensen precis efter Hallenius möjlighet så fick Falkenberg sin allra bästa chans och den uppstod givetvis när Bajen hade som mest press. José tappade i försvaret och verkade vänta på att få frispark eller nått för det blev plötsligt två FFF-spelarna helt fria i straffområdet varav en var Erik Johansson som kom nästan fri mot Hopf. Min numera enda hjärncell tänkte: ”blir det mål nu så hoppar jag fan från Skanstullbron med huvudet först”. Hopf gick ut och gjorde sig stor men Johansson fick iväg ett lågt pressat skott som såg ut att gå in men strök stolpen och gick utanför med ungefär lika mycket marginal som det berömda håret.
Någon minut eller två senare blåste domaren av tillställningen och Hammarbys andra oavgjorda match i Superettan var ett faktum. Ett resultat som sett till första halvleken får ses som en skänk från ovan men till den andra som en ruggig besvikelse. Med alla chanser som uppstod de sista 30 minuterna så borde Hammarby gjort minst ett mål. Men det är många saker som borde bli som aldrig blir bara för att man vill det. Som Hallenius sa det i en intervju för någon månad sen (med reservation för eventuellt felcitat); ”det är så jävla jobbigt när bolljäveln inte går in”. Tack, Linus. Jag kunde inte ha sagt det bättre själv.
Klart bästa spelare i Hammarby ikväll var Johannes Hopf som räddade Bajen vid flera tillfällen. Trion Hallenius, Helg och Blomqvist var riktigt bra i slutet av matchen och visade stundtals klass. Tillsammans skapade de en hel del bra lägen och spelade positivt. Hela Hammarby ryckte upp sig andra halvlek och kunde mycket väl ha vunnit matchen då med lite tur.
Men det är så jävla jobbigt när bolljäveln inte vill gå in.
Revansch och nya tag på söndag.
Forza Bajen!
